Föregående avsnitt: Omständligt svar, § 17
Följande avsnitt: Omständligt svar, § 19
§. 18.
Men ännu et nytt bewis, om den olycka, som utlänningarnes utestängande från wårt Järns upköp och afförande har för wår Bärgslag och hela Riket i följe med sig, som i wisshet och öfwertygelse täflar med de andra.
År 1723, under den 10 April, aflämnade Kongl. Cancellie- Kammar- Bärgs och Commerce-Collegierne, samt Stats-Contoiret och Lag-Commission, til Riksens Höglofl. Ständer et gemensamt Betänkande,1 angående den projecterade Seglations-ordningen och Expediternas Handel, med mera, hwilket til Riksens Ständers Commerce- och Bärgs-Deputationernes gemensama afgörande blef remitterat.
Men då en wärdig Riksens Ständers Ledamot kom i ärfarenhet, at Commerce-Deputation ensam företagit sig samma ämne, at utarbeta, inlemnade han den 13 April i samma Deputation et eftertänkeligt Memorial2 om utländska Expediters Handel i Bärgslagen, hwaruti han på det högsta protesterar emot deras utestängande, såsom et af de farligaste och olyckeligaste steg , som för Rikets Bärgwerk någonsin kunde påtänkas.
Han utför ämnet med den redighet, styrka och nit, som af en oförsagd3 och redelig Riksdags-man någonsin kan wäntas. Han bygger sina tankar på skäl: han beropar sig på en oryggelig förfarenhet, och sluter däraf til det tilkommande. Han afmålar fölgderne af detta Förbud med så lifliga färgor, som wore de ej förut, utan sedan de gått i fullbordan, såsom wi nu hafwe dem i wåra händer afskildrade. Han wisar, huru det wore et swårt inbrått i Medborgares rättigheter, som aldraminst skulle passa sig, at werkställa uti en fri Republik,4 då de under Souverainitets-tiden5 blifwit förskonte därföre, hwarigenom hushållningen, Handelen och sjelfwa Staten hotades med undergång, och undersåtarenas ägodelar blefwe et offer för andras winst.
Jag skulle göra dig, min Läsare! orätt, om jag genom et stympat utdrag däraf wille mätta din nyfikenhet: läs det sjelf wid slutet af denna afhandling i hela sin widd. Det uplyser på et utmärkt sätt förewarande ämne.
Swenska Stapel-städerne hafwa länge arbetat på den saken, at få Bärgslagen under sig, och därföre från äldre tider tilbaka med harm sett utländska Expediter ligga sig i wägen, för detta deras Monopoliska upsåt.
I Handels-Ordinantien af den 10 Februarii 1614 blefwo alla Stapel-städer §. 8.6 förbudne, at handla med Bärgslagen; men i 1617 års Ordinantie trängde de sig ej allenast å nyo in i upstädernes Frimarknader, utan ock i §. 12.7 stöttes utlänningarne aldeles utur Bärgslags-handelen, då det heter: ”Ingen främmande eller utländsk skal tilstått eller efterlåtit wara, at förresa til upstäderne eller i Bärgslagen med någon köpenskap etc.”. Icke desto mindre ses af Konung Carl den XI:tes Handels-Ordinantie af den 21 Martii 1673. §. 4. at främmande, twärt emot de förra Handels-Ordinantier, det ena året efter det andra continuerligen lågo och handlade;8 hwilket ej allenast skedt af en djerf laglöshet, utan förmedelst Regeringens egen tilstädjelse, som klarligen ses af Konung Carl den XI:tes utfärdade Resolution angående främmande Handelsmän och Expediter, samt deras Handels-frihet, gifwen Stockholm den 28 April 1687.9 Hwarest det heter: ”Alla främmande Handelsmäns wistande samt Handel och wandel här i Staden, eller i andre orter och Städer här i Riket, skal inskränkas och rättas, efter det som Sweriges Lag, hwar och en Stads Privilegier, Handels-Ordinantierne, af år 1617 och 1673; så ock Kongl. Maj:ts med en eller annan utländsk Potentat och Republik10 gjorde Afsked11 och Föreningar det föreskrifwa och medgifwa; men andre NB. interims Resolutioner och Concessioner uphöra”.12 På hwilken likwäl icke bör tros någon fullkomligare werkställighet mera efteråt, än förut, hafwa fölgt; emedan Konung Carl den XII:te år 1699 å nyo emot Expediternes Handel i Bärgslagen, utfärdade et Förbud,13 som hade den bedröfweliga werkan, at Järn-priset inom fjorton dagar föll 10 Dal. K:mt på Skepp., eller något öfwer 1 ½ Riksdaler. I anseende hwartil, och på samtelige Kongl. Collegiernes före ställning detta förbud genast blef uphäfwit, såsom för Bärgslagen i synnerhet högst-skadeligt, alt til år 1723, då målet, som förrberört är, öfwerlemnades til Commerce-Deputations och sedermera Kongl. Maj:ts Egit afgörande,14 hwilket äfwen skedde, Stapel-städernas Handlande til et fullkomligt nöje; men efterlefnaden blef ändock lam i en sak, som med Bärgslagens undergång så nära war förknippad; ty man finner ännu år 1731 Stockholms Handlande klaga, at de för utländska Expediters skul, måste gå aldeles under, då de uti dem hade ständiga medtäflare, och Nation en säker controll uppå sina Medborgare, hwilka likwäl genom Kongl. Maj:ts Bref til Kongl. Commerce-Collegium,15 under den 26 Julii samma år, därifrån tämmeligen blefwo utestängda, och samma afsigt understöddes på andra sidan genom 19 och 20 §. i det för Götheborgs Stad 1734 d. 14 Oct. utfärdade Reglemente för Handels-Societeten i Götheborg.16
Föregående avsnitt: Omständligt svar, § 17
Följande avsnitt: Omständligt svar, § 19
Platser: Bergslagen (Bärgslagen) Göteborg (Giötheborg, Götheborg) Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi) Stockholm
Personer: Karl XI (Carl XI, Carl then Ellofte, Carl den 11:te) Karl XII (Carl XII, Carl XII:te) Swedenborg (Svedenborg), Emanuel
Bibelställen:
Teman: