Föregående avsnitt: Omständligt svar, § 79
Följande avsnitt: Omständligt svar, § 81
§. 80.
IV:to. Beskylles Auctor för enfaldighet, och at han icke känner någon annan rörelse än Bod- och Marknads-handelen i Små-städerna, för de af honom anförde grund-sanningar i Handelen, nämligen: at ju flere köpare på en marknad inställa sig, ju bättre betalning får säljaren för sin Wara, och at Waran aldrig kostar så mycket, när jag nödgas bjuda ut henne, som då köparen måste söka efter henne.1 Men rätt nu skal Läsaren få se, huru godtroget Criticus härutinnan låtit leda sig af dem, hwars sak han förfäktat. Han säger: at utlänningen icke sänder hit et enda Skepp för at hämta någon Wara, förrän han fått weta priset, då jag likwäl kan förtro honom, at det är en ren osanning, ehuru jag ej tror, at han just rår därföre. En Grosseur här i Staden berättade mig nyligen, at då Holländaren förskrifwit flere gånger Tjära af honom, har han aldeles intet afgjordt om priset, förrän hans Fartyg kommit fram til Amsterdam. Hökare-Societeten2 här i Staden förskref för flere år sedan et ansenligt partie Smör ifrån Skottland, utan at accordera något om priset. Wid ankomsten hit war 15 Dal. Pundet, det lägsta ägaren kunde förmås, at sälja sin Wara til; men Societeten böd honom ej mera än 13 Dal., några dagar gingo förbi, och minskades bådet til 10 à 11 Dal. Pundet, och hade bemälte utlänning den gången aldeles stannat i förlägenhet, om icke Ålderman för samma Societet, ändteligen förbarmat sig öfwer honom och för egen räkning löst in hela Posten för 13 Dal. Jag frågar: huru war priset då förut accorderat? eller sker icke sådant ännu dageligen, at Smör, Ost, Spannemål och andra utländska Waror stiga och fal129la, under det de ligga på utlänningens egna Fartyg? En Hollstenare kom för några och tjugu år sedan, in til Stockholm, med et ansenligt partie Ost, och accorderade bårt hela Posten til Hökare-Societeten, ungefärligen til 100 Dal. Skeppundet; men då Waran skulle lyftas, ratades den3 utan bewisliga fel blott därföre, at den något blifwit stött i kanterne, och måste han accordera det mästa bårt til hafwa wärdet. När Waran kom i Wågen ratades den å nyo, så at han med tårar i ögonen måste sälja det mästa til några och tjugu Daler Skeppundet. Huru war Waran då accorderad?
År 1732 klagar Kongl. Commerce-Collegium däröfwer, at Portugisern stegrade up Saltet emot ord och aftal, och at samma Stat öfwerlastades med Swenska Export-waror, och därföre föga betaltes: Sök up i samma Collegii Handlingar Brefwet til Hans Kongl. Maj:t i samma ämne af den 4 Martii,4 så skal du blifwa öfwertygad om sanningen däraf. Hwad mon tro Criticus skal tycka om sådana slags accorder? Huru träffar alt detta nu in med hans tabulatur?5 eller monne det icke bewiser sanningen af Auctors grundsattser?
Af dessa och 100:de dylika slags händelser, kunde åtskilliga sanningar ställas i sin dag, som annars föga påtänkas; men tiden tillåter icke. Jag blifwer ändock för widlöftig för de flästa af mina Läsare, fast för en del för kårt, som i sakernas sammanhang finna sitt nöje. Wi måste gå öfwer mångt, såsom af mindre wärde, och skynda oss nu til
§. 80.
IV:to. Beskylles Auctor för enfaldighet, och at han icke känner någon annan rörelse än Bod- och Marknads-handelen i Små-städerna, för de af honom anförde grund-sanningar i Handelen, nämligen: at ju flere köpare på en marknad inställa sig, ju bättre betalning får säljaren för sin Wara, och at Waran aldrig kostar så mycket, när jag nödgas bjuda ut henne, som då köparen måste söka efter henne.6 Men rätt nu skal Läsaren få se, huru godtroget Criticus härutinnan låtit leda sig af dem, hwars sak han förfäktat. Han säger: at utlänningen icke sänder hit et enda Skepp för at hämta någon Wara, förrän han fått weta priset, då jag likwäl kan förtro honom, at det är en ren osanning, ehuru jag ej tror, at han just rår därföre. En Grosseur här i Staden berättade mig nyligen, at då Holländaren förskrifwit flere gånger Tjära af honom, har han aldeles intet afgjordt om priset, förrän hans Fartyg kommit fram til Amsterdam. Hökare-Societeten7 här i Staden förskref för flere år sedan et ansenligt partie Smör ifrån Skottland, utan at accordera något om priset. Wid ankomsten hit war 15 Dal. Pundet, det lägsta ägaren kunde förmås, at sälja sin Wara til; men Societeten böd honom ej mera än 13 Dal., några dagar gingo förbi, och minskades bådet til 10 à 11 Dal. Pundet, och hade bemälte utlänning den gången aldeles stannat i förlägenhet, om icke Ålderman för samma Societet, ändteligen förbarmat sig öfwer honom och för egen räkning löst in hela Posten för 13 Dal. Jag frågar: huru war priset då förut accorderat? eller sker icke sådant ännu dageligen, at Smör, Ost, Spannemål och andra utländska Waror stiga och fal129la, under det de ligga på utlänningens egna Fartyg? En Hollstenare kom för några och tjugu år sedan, in til Stockholm, med et ansenligt partie Ost, och accorderade bårt hela Posten til Hökare-Societeten, ungefärligen til 100 Dal. Skeppundet; men då Waran skulle lyftas, ratades den8 utan bewisliga fel blott därföre, at den något blifwit stött i kanterne, och måste han accordera det mästa bårt til hafwa wärdet. När Waran kom i Wågen ratades den å nyo, så at han med tårar i ögonen måste sälja det mästa til några och tjugu Daler Skeppundet. Huru war Waran då accorderad?
År 1732 klagar Kongl. Commerce-Collegium däröfwer, at Portugisern stegrade up Saltet emot ord och aftal, och at samma Stat öfwerlastades med Swenska Export-waror, och därföre föga betaltes: Sök up i samma Collegii Handlingar Brefwet til Hans Kongl. Maj:t i samma ämne af den 4 Martii,9 så skal du blifwa öfwertygad om sanningen däraf. Hwad mon tro Criticus skal tycka om sådana slags accorder? Huru träffar alt detta nu in med hans tabulatur?10 eller monne det icke bewiser sanningen af Auctors grundsattser?
Af dessa och 100:de dylika slags händelser, kunde åtskilliga sanningar ställas i sin dag, som annars föga påtänkas; men tiden tillåter icke. Jag blifwer ändock för widlöftig för de flästa af mina Läsare, fast för en del för kårt, som i sakernas sammanhang finna sitt nöje. Wi måste gå öfwer mångt, såsom af mindre wärde, och skynda oss nu til
§ 80
4) Kirjoittajaa syytetään asioiden yksinkertaistamisesta ja siitä, ettei hän tunne muuta liiketoimintaa kuin pikkukaupunkien puoti- ja markkinakaupan, koska hän on esittänyt seuraavanlaisia kaupan perustotuuksia: mitä enemmän ostajia tulee markkinoille, sitä paremman hinnan myyjä saa tavarastaan, ja jos joudun tarjoamaan tavaraa ostajalle, hinta ei ole milloinkaan yhtä korkea kuin jos ostaja joutuu etsimään sitä11. Mutta tässä lukija nyt saa nähdä, miten hyväuskoisesti kriitikko on tässä asiassa antanut itseänsä johdatella niiden, joiden asiaa hän on puolustanut. Hän sanoo, etteivät ulkomaalaiset lähetä tänne ainoatakaan laivaa noutaakseen mitään tavaraa ennen kuin he saavat tietää hinnan. Minä voin kuitenkin kertoa hänelle, että tämä on puhdas epätotuus, vaikkakaan en usko, että juuri hän on siitä vastuussa. Eräs tukkukauppias kertoi minulle hiljattain täällä kaupungissa, että kun hollantilaiset ovat tilanneet useita kertoja tervaa häneltä, hän ei ole lainkaan päättänyt hintaa ennen kuin hänen aluksensa on saapunut Amsterdamiin. Tämän kaupungin vähittäiskauppiasseura12 tilasi useita vuosia sitten merkittävän erän voita Skotlannista sopimatta mitään hinnasta. Lastin saapuessa tänne 15 taaleria paunalta oli matalin hinta, johon omistaja saattoi tyytyä myydäkseen tavaransa, mutta seura ei tarjonnut hänelle enempää kuin 13 taaleria. Joitakin päiviä kului, ja tarjous pieneni 10–11 taaleriin paunalta ja mainittu ulkomaalainen olisi sillä kertaa joutunut todella vaikeuksiin, ellei seuran oltermanni lopulta olisi armahtanut häntä ja lunastanut omaan laskuunsa koko erää 13 taaleriin. Kysyn: oliko hinta silloin ennalta sovittu? Ja eikö tapahdu edelleen päivittäin, että voin, juuston, viljan ja muiden ulkomaalaisten tavaroiden hinnat nousevat ja laskevat129 niiden maatessa ulkomaalaisten omissa aluksissa? Eräs holsteinilainen saapui reilut kaksikymmentä vuotta sitten Tukholmaan mukanaan tuntuva erä juustoa ja sopi myyvänsä koko erän vähittäiskauppiasseuralle suunnilleen sadalla taalerilla kippunnalta, mutta kun tavara piti lunastaa, se hylättiin ilman mitään osoitettua virhettä siksi, että se oli saanut sivuihinsa hieman kolhuja, ja hänen täytyi sopia myyvänsä siitä suurin osa pois puoleen arvoon. Kun tavara saapui vaa’alle, se hylättiin uudestaan, niin että hänen täytyi kyynelet silmissä myydä siitä suurin osa reiluun kahteenkymmeneen taaleriin kippunnalta. Oliko tavarasta siis sovittu jotakin etukäteen?
Kuninkaallinen kauppakollegio valitti vuonna 1732 siitä, että portugalilaiset nostivat suolan hintaa vastoin antamaansa sanaa ja sopimusta ja että samassa valtiossa oli ylitarjontaa ruotsalaisista vientituotteista, minkä vuoksi niistä maksettiin tuskin mitään. Etsi kollegion asiakirjoista kirje hänen kuninkaalliselle majesteetilleen tästä aiheesta 4. maaliskuuta13, niin tulet vakuuttuneeksi asian todenperäisyydestä. Mitäköhän kriitikko pitää tämänlaisista sopimuksista? Kuinka kaikki tämä sopii nyt hänen taulukkoonsa? Eikö tämä todistakin kirjoittajan perusväitteiden paikkansapitävyyttä?
Näistä ja sadasta vastaavasta tapahtumasta voitaisiin asettaa päivänvaloon lukuisia tosiasioita, joita muuten tuskin tultaisiin ajatelleeksi, mutta aika ei salli sitä. Olen kuitenkin liian laveasanainen useimpien lukijoitteni mielestä, vaikkakin liian lyhytsanaisena minua pitää se joukko, joka löytää huvinsa asioiden yhteyksistä. Meidän täytyy sivuuttaa monia vähäarvoisempia asioita ja kiirehtiä eteenpäin, sillä edessämme on nyt
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Omständligt svar, § 79
Följande avsnitt: Omständligt svar, § 81
Platser: Amsterdam Holland (Hålland) Holstein Portugal Skottland Stockholm
Personer:
Bibelställen:
Teman: