Omständligt svar, § 15

§. 15.

Wi blande alt för ofta i wåra ideer Nationens winst, och några få Medborgares. Den förra är altid gagnelig; men den senare icke så.

När någon förwärfwar ägodelar utifrån och noga anwänder dem til sina Medborgares och egna nödtorfter, så äro de en gagnelig winst för Nation; men förwärfwas de, om de ock woro utifrån, och nyttjas sedan til med-undersåtares förtryck, så är det wäl wid första påseendet en winst; men åstadkommer genom idoghetens och näringarnes aftynande och folkets utflyttningar en 100 pro Cents förlust. Är den åter blott förwärfwad af Medborgare, skadar hon dubbelt, och när den skyddas blifwer en knif i owäns hand, at skada oss sjelfwa; så at det blifwer i alla tider owedersäjeligt, at Handelen aldrig drifwes för Nations, utan egen winst.

Här får du äfwen igen afsigten med den af Högst-Sal. Konung Carl den XII. i Lund den 15 Julii 1717 utfärdade Förordning1den 15 Julii 1717 utfärdade Förordning: åsyftar Kungl. maj:ts förordning huru förhållas skall med jern- och stålhandelen i riket 15.7.1717 om Järn och Stål-­handelen i Riket, hwarutinnan et wisst pris stadgas för alla Järn-sorter, hwarunder de ej fingo24 säljas; men wäl däröfwer, nämligen: at det syftade på detta twångets motande och Bärgslagens understöd, samt bibehållande, emedan det äfwen i 4 §. heter; at det slut, och afsked, Betingningar och Con­tracter, som ännu genom fullkomlig betalning icke aldeles äro fullbordade, och wilkoren likwäl därutinnan til ägandens afsaknad under denna Taxa betingade, sådane böra NB. fast de woro af Oss, eller i Wårt Namn af Collegierne betingade, utan afseende ändras och rättas til det pris, som Taxan förmår, eller ock aldeles uphäfwas, och som ogiltige förklaras.2at det slut ... ogiltige förklaras: citat ur § 4 i förordningen 15.7.1717 Detta war ock aldeles oumgängeligt, när wi tillika märke den förändring, som år 1716 skedde i Myntet,3den förändring, som år 1716 skedde i Myntet: Plåtarnas nominella värde höjdes med 50 % genom ett beslut 17.5.1715 och karolinernas värde 1716 med 25 %. då Plåtar förhögdes til 50, och Caroliner til 25 pro Cent, emedan det annars blifwit Bärgslagens undergång.

Hwad skulle du wäl tycka, om sådane ord nu skulle flyta in i någon Kongl. Förordning, om wåra närwarande Järn-Contracter, eller om man pålade, at de alla skulle förnyas til Riksdaler-tal, efter den Cours, som då war, när Contractet slöts, då man sjelf förwärrat Rikets Mynt til 100 à 150 pro Cent? Mon man icke skulle ropa, at Fides Publica4Fides Publica: lat. allmänhetens förtroende går aldeles under? fast det i sjelfwa werket icke annat wore, än aldeles det samma wärde, som i början blef accorderat,5överenskommet och fast man, at frikalla Salt-Contoiret6Ett av grosshandlare och rederier i Stockholm upprättat kontor för salthandeln, som 1750–1762 hade rätt att uppta en avgift på importerat salt mot skyldighet att ständigt hålla salt i lager och sälja detta till ett fast pris. Se även Vederläggning, § 37. för obillig7orimlig stegring på Salt, offenteligen nyttjat samma skäl, och det utan at Fides Publica på något sätt därigenom blifwit rubbad.

Ytterligare får du igen, af denna händelse med Wärmlands Bärgslag nyckelen til hela wår Järn-handels ömkeliga belägenhet och Rikets däraf flytande wanmagt.

1. den 15 Julii 1717 utfärdade Förordning: åsyftar Kungl. maj:ts förordning huru förhållas skall med jern- och stålhandelen i riket 15.7.1717 
2. at det slut ... ogiltige förklaras: citat ur § 4 i förordningen 15.7.1717
3. den förändring, som år 1716 skedde i Myntet: Plåtarnas nominella värde höjdes med 50 % genom ett beslut 17.5.1715 och karolinernas värde 1716 med 25 %.
4. Fides Publica: lat. allmänhetens förtroende
5. överenskommet
6. Ett av grosshandlare och rederier i Stockholm upprättat kontor för salthandeln, som 1750–1762 hade rätt att uppta en avgift på importerat salt mot skyldighet att ständigt hålla salt i lager och sälja detta till ett fast pris. Se även Vederläggning, § 37.
7. orimlig