Föregående avsnitt: Omständligt svar, § 89
Följande avsnitt: Omständligt svar, § 91
§. 90.
Wid 19:de Puncten bör anmärkas, at det icke så mycket kommer an på Myntets lika Skrot och Korn1 emot de Stater med hwilka wi drifwe den mästa Handelen, emedan deras Mynt-sorter äro ofta alt för olika sins imellan, utan förnämligast därpå, at wåre egne Mynt-sorter stå med hwarandra uti en efter Skrot och Korn proportionerad ordning: Ty 1:mo. gälla wåra Penningar aldrig utomlands annars, än som Handels-waror. 2:do. Är det intet swårt för en Handlande at räkna ut, huru många Lod 12 eller 13 lödigt Silfwer2 swarar emot en Mark 15 eller 16 Lödigt.
Innan det andra medlet til hushålls Machinens rätta styrelse kan antagas, bör 1:mo. bewisas, at Staten sjelf kan immediate3 bestyra om Warornes ut- och införsel, utan at öfwerlemna den saken i några Medborgares händer, som med Staten kunna hafwa et stridigt Interesse, sådane som här ofwanföre pag. 45 i slutet af 26. §. beskrifwas. Eller om det blifwer omöjeligt 2:do. At egne Handlande, som nu besörja detta, ej blifwa i stånd så föranstalta om denna ut- och inskeppningen, at de medelst Nations utblottande rikta sig sjelfwa,4 utan at särdeles winna på utlänningen, hwarpå wår tid samlat de bedröfweligaste wedermälen. Och 3:tio. I fall de wore i stånd därtil, at de likwäl hysa en så redelig wilja, at de häldre försaka egen winst, än de i ringesta måtton5 skulle skada det allmänna.
Finnes denna wälsignade egenskap hos wåra Stapel-handlande i gemen, så är Critici sats riktig. Då behöfwer man ej befara några Lurendrägare-Warors6 in- eller utförsel på deras Skepp, och i följe däraf ej eller i den afsigt på andra än utlänningars Fartyg anställa några Visitationer.7
20:de Momentet kan ock få stå, om alt det härnäst förut anförda håller stick; men i annor händelse torde wara nödigt at erhindra, det utländske medtäflare emot egna Handlandes egennytta äro bättre för en Stat, än inga.
Är det blott en eller annan Stat, som besörjer om andras behof, såsom i början af Kung Gustafs8 Regements tid Lübeck war, äro Monopolier oundwikeliga, och Staten i samma äfwentyr at spolieras, som hon af få sammansatta egna Köpmän måste wara uti, om utlänningen stänges ut. I förra fallet måtte rörelsens och afsättningens wisshet hjelpas af egen, i det senare af utländsk Sjöfart, annars är Staten i båda händelserna lika olyckelig. Och äfwen så litet som wåre Handlande sörja om Statens behof utan egen winst, så litet bekymra sig ock enskildta utlänningar, om hwad som mer eller mindre gagnar deras Nation, allenast de för egen del hämta däraf någon winning.
Sjelfwa Ängelske Köpman uphandla Waror från Swerige, och skinna sin egen Nation genom Export-Præmier, då han igen föryttrar dem såsom egen afwel i Wäst-Indien.
Föregående avsnitt: Omständligt svar, § 89
Följande avsnitt: Omständligt svar, § 91
Platser: England (Engeland, Ängeland, Ängelland, Ängland) Lübeck (Lybeck) Västindien (Wäst-Indien) Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi)
Personer: Gustav I (Vasa) (Gustaf den 1:a eller Ericson)
Bibelställen:
Teman: