Föregående avsnitt: Omständligt svar, § 86
Följande avsnitt: Omständligt svar, § 88
§. 87.
I 51 §. företager sig Criticus, at Puncte-wis anföra Hufwudgrunderne hwarmed han söker bestyrka nödwändigheten af Product-Placatet.1 Jag wil bjuda til, at följa honom med mina Anmärkningar, icke på det sättet, som han gjordt med den Nationnale Winsten, utan redeligen medgifwa alt hwad han har rätt uti, och uptäcka de snedsteg, hwilka ej leda til Statens sanskyldiga lycksalighet, och du min Läsare! som ännu icke trötnat, at härtils följa mig, skal blifwa wår Domare.
De fyra första Puncterne medgifwer jag aldeles: uti den femte ligger wäl någon twetydighet i orden: mästa människo-arbetet, men det skal i den följande bäst rättas, hwarest Criticus mera röjer sig; och då det talas om största antalet af tilwerkningar, bör det förstås om tilwerkningar til högsta wärdet, som i den Nationnale Winsten § §. 2. och 32 är tydeligen bewist.
I 6:te Puncten är grund-walen god, men åbygnaden twetydig, och i följe däraf swigtande, men kan lätt hjelpas genom tilsatts af dessa orden: hwaröfwer hon icke kan gå, men wäl blifwa därunder. Ty mera följer, ännu icke af præmisserna.
Den 7:de hafwer sin riktighet, om han med någorlunda lika beskaffenheter, äfwen förstår lika författningar; men äro de utur wilkoret uteslutne, så är den helt falsk, om han icke slutes med dessa ord: som äger största antalet af lika flitigt arbetande människor, emedan en enda författning i en tal-rik Nation, kan directe förbjuda eller indirecte förhindra arbetare, at tilwerka det annars enligt 6:te Puncten möjeliga Quantum.
Som Criticus sådant icke anmärkt, så blifwer ock den 8:de Puncten både til grund och slutsatts falsk, om wi icke supponere, at han där talar om wäl inrättade Stater, och då hafwe wi antagit i Hypothesen, det mästa som wi söke i Conclusion. Ty det gifwes många Stater, där större och mindre antal late Medborgare njuta underhåll, i anledning hwaraf den Staten, som föder et mindre antal lättingar, nödwändigt tilwerkar mera Waror, än en annan, som underhåller flera, fast de bägge äro lika talrike, om allenast alt annat är lika.
Häraf finner man då lätt, at den 9:de Puncten är på en så swiksam grund äfwen helt falsk, om Auctor ej med orden: då alt annat Staterne imellan är lika, supponerar äfwen lika författningar, såsom wid 7:de Momentet är anmärkt, och den dymedelst tilwäga bragta lika flit, enligt erhindran wid 8:de Momentet.
I 10:de Momentet går Criticus redan aldeles utur wägen. Han tager där til grund för sin slutsatts: at inwånare i en Stat, må wäl, när Staten är folkrik; som likwäl strider emot all förfarenhet. Lät oss taga twenne Stater, den ena af 1 000:de den andra af 100 Personer. Lät den förre tilwerka Waror för en million om året, den andra för ½. Nu frågar jag i hwilkendera Staten må inwånarne bäst? Criticus säger i den förra, men jag i den senare; ty om wi dele jämt hwardera Statens förtjenst emellan deras Inbyggare, så få de i den förra hwardera 1 000 Dal. til mans, men i den senare 5 000: må icke då desse bäst? och utom nödtorfts Waror äfwen kunna förse sig med många beqwämligheter?
Men om wi åter supponere, at hwardera Statens inwånare hwar för sig tilwerka Waror til lika wärde ex. g. 1 000 Dal. til mans, så måste de i båda Staterna må qvam proxime lika; men
en helt annan sak är det, då man talar om Staten, såsom en Magt, den där underhålles af undersåtare: Om då hwar Person i dessa olika Stater betalar 10 Dal. til Kronan, så undfår den ena Staten 10 000 i årlig Ränta, men den andra ej mera än 1 000 Dal. Således är en folkrik Stat altid mägtigare, men private må därföre icke altid bäst därinne.11:te Puncten kan tålas, så länge man talar om blotta möjeligheten; men blifwer onödig då de fördelaktigaste näringar ligga i ödesmål, och sakna arbetande händer.
Föregående avsnitt: Omständligt svar, § 86
Följande avsnitt: Omständligt svar, § 88
Platser:
Personer: Runeberg (Runneberg), Edvard Fredric
Bibelställen:
Teman: