Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Omständligt svar

Omständligt svar, § 76

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 76.

II:o. Säger Criticus: Är berättelsen om Monopolisterna hemma, blott i Auctors hjärna. Denna proposition är til en del sann, och til en del grundfalsk. Sant är det, at berättelsen om Monopolisterne måste warit i Auctors hjärna, efter som han infört dem i sin Skrift; men falsk åter däruti, at den blott war hemma där; ty menar han, at ingen ting annat war i Auctors hjärna, än berättelsen om Monopolisterna, så ehuru dum och enfaldig han ock tror honom wara, kunde det dock aldrig gå så långt, at där icke annat fans, än blott denna berättelse. Är åter meningen den, at ingen annan gifwit berättelse om Monopolister än Auctor, så röjer det så uppenbart förnekande af sanningen, at jag gärna önskat kunna undgå, at sådant anmärka. Därom läses åtskilliga berättelser, bland annat i Herr Commerce-Rådets och Riddaren Nordencrantzes omständeliga Swar i et Memorial til Riksdagen 1760.1 Flere är onödigt at anföra; ty et enda gör alt nog, at beslå2 Criticus med.

Men lät oss likwäl medgifwa, at berättelsen wore hemma blott i Auctors hjärna: at ingen tänkt, skrifwit eller annars anfört någon berättelse om Monopolister förr än han; däraf följer dock aldrig, at de icke gifwas til. Det lärer wara i det föregående så handgripeligen §§. 46. 47. &c. lagt för hela werldenes ögon, at saken icke mera kan heta idealisk, utan twärtom så werkelig, som beklagans-wärd. Och jag wet icke huru Criticus är i stånd at neka därtil, om han icke wil läsa bakfram alla de wid denna Riksdag utkomne, och af Riksens Högloflige Ständer auctoriserade Handlingar.

Man säger wäl, at Lagarne skola hindra sådana missbruk; men jag beder om lof, at få erindra: Det en öfwerlägsen och tilhands warande styrka, är altid i stånd, at utwerka Lagar efter sin egen afsigt, skaffa sig medhåll och Pluralitet, genom dem ny styrka och tilgångar, til mera förmögenhet, tils de ändteligen i Gull- och Silfwer-hjelmar ej frukta för Lagarnas hot, och det straff, som obewäpnade Medborgare för sina brott äro blottstäldte före.

Det blifwer en ewig, fast härtils af mindre delen känd sanning, at Lagar få ej sin werkställighet af sig sjelfwa, utan af den jämwigt, Medborgare stå uti emot hwarandra. Finnes en sådan jämwigt, då är Staten lyckelig med kårta, och äfwen medelmåttigt goda Lagar; men då den saknas, och Nation faller på den smaken,3 at genom Lagar och Förklaringar stoppa alla lönhål igen, hwarigenom den öfwerlägsna egennyttan wil tränga sig ut, så är det en trälsam och fruktlös sysla; ty då wi stoppat til 20 löngångar, så stå 100 än öpna, hwilka måste blifwa så mycket större; och i fall de alla tilstoppas, så brytes dock hela Balken4 öfwerända.


  1. omständeliga Swar i et Memorial til Riksdagen 1760: åsyftar Anders Nordencrantz Til riksens höglofl. ständer församlade wid riksdagen år 1760. En wördsam föreställning uti et omständeligt swar på de oförgripeliga påminnelser, som uti Stockholms Post-tidningar, den 25 september 1758, kundgjorde blifwit, wara af trycket utkomne, wid de under sistledne riksdag til riksens höglofliga ständer aflemnade trenne skrifter om rättegångers förminskning, lag, domare och folk, samt en rättskaffens fri- och säkerhet. Af en deras ledamot och ödmjukaste tjenare (1759)
  2. snärja
  3. faller på den smaken: får den idén
  4. lagbalken, möjl. vågbalken

Originaldokument

Avsnitt

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: