Föregående avsnitt: Omständligt svar, § 32
Följande avsnitt: Omständligt svar, § 34
§. 33.
Se, här är nu, min Läsare! den lagliga tilgången wid Product-Placatets utfärdande af Kongl. Commerce-Collegii egen underdåniga skrifwelse til Kongl. Maj:t för dina ögon lagd. Det war ingen hemlighet hwem som låg Collegium i örat1 härom; Bemälte Collegium säger sjelft i sitt ofta åberopade Bref, at Stockholms Magistrat hade under den 21 Augusti samma år insändt det handlande Borgerskapets påminnelser, angående detta projecterade Förbud, hwaruti de widlöftigt föreställa nödwändigheten däraf, til förekommande af den Swenska Sjöfartens totale undergång; emedan ingen, efter deras utsago, kunde anwända sine medel på sådan handtering, som icke annat än förlust af sig kastade.
Här medgifwer Stockholms Borgerskap, at den forcerade Swenska Sjöfarten war dem til förlust, så länge de hade utrikes medtäflare, och war för dem i detta afseende ingen ting nödigare, än sätta dem i stånd, at blifwa rådande öfwer prisen; ty annan ersättning i Handel är omöjelig.
Min Läsare! tänk nu efter, hwarifrån denna förlust härstammade. Winsten måste ju för detta Borgerskap hafwa warit relative mindre i denna handtering emot den, samma Borgerskap i sin förriga rörelse kunnat förwärfwa sig, i anseende hwartil det måste heta förlust. Är nu Handelen en näring, och näringens winst Nations winst och twärtom, så blifwer owedersägeligt, at Handels-avancen2 af utlänningen är den rätta Nationnale winsten; men när Handlande tilstodo, at deras ökade Sjö-fart åstadkom förlust hos dem, war ju onekeligt, at Nation skulle förlora med det samma.
Härwid bör noga märkas, at ehuru högt man ock ropar om wåra egna Stapel-Handlandes utestängande ifrån ut- och inrikes Sjö-fart, genom utlänningarne, gafs likwäl icke någon in- eller utländsk författning, som hindrade dem, at med wåra Ex- och Importer och Frakter inrikes orter imellan, drifwa så stor Handel de åstundade, och hwar och en fant sin räkning wid.3 Konglige Collegierne hafwa aldrig kunnat påstå sådant, och icke en gång Stockholms Borgerskap sjelft, hwilket jag beder Läsaren en gång för alla behåller wäl i minnet; ty just här ligger hemligheten fördold, och den knut, som jag icke funnit af någon wara öpnad.
Stockholms Handlande Borgerskap klagar således icke öfwer någon författning emot sig, utan blott öfwer förlust af den med force utwidgade Sjöfart, som Kongl. Commerce-Collegium under hopp om et Product-Placat ledt dem uti.
Nu frågas: Hwaraf upkom denna förlusten? war det någon som hindrade dem, at med sina många nya Skepp föra Waror ut och in? War det någon som förböd dem, at förtjena sig med transporterande af Waror inrikes orter imellan? Sådant har aldrig skedt. Hwarföre klagar då Borgerskapet öfwer förlust, om utlänningen ej blefwe hindrad? Kongl. Commerce-Collegium swarar sjelft, nämligen, emedan utlänningarne woro nögde med Frakten allena, men wåra egna wille äfwen hafwa en winst därutöfwer; det är, de wille hafwa för samma tjenst en drygare betalning: utom dess är ock saken i sig sjelf så handgripelig, at något annat slags utestängande har näppeligen rum4 oftare, än af någon besynnerlig händelse. När jag nu wil medgifwa det, som Stockholms Handlande och Kongl. Commerce-Collegium påstå, at det war omöjeligt för wåra Stapel-handlande, at utan förlust i dylika Frakter hålla köp med5 utlänningen, lärer ingen kunna neka, at de uti denna nyligen utwidgade näring hade mindre förtjenst, än i sin gamla rörelse, som således ej annat kunde än åstadkomma en lika stor förlust för hela Nation, som differencen war imellan deras förra och senare förtjenst, hwilket nogare finnes bewist och utredt i den af trycket nyligen utkomne Tractat om den Nationnale Winsten §. 2, 3, 4, etc.6
At mota denna förlust, som dock af det forcerade Skepps-byggeriet ögonskenligen hade sin uprinnelse, utfärdades Product-Placatet, på det wåra inhemska Rederier af utlänningen ej kunde twingas til så låga Frakter, som förut skedde. Men antingen den dyrare Frakten skulle af in- eller utlänning ärsättas, bör tagas i ömaste öfwerwägande; ty här irrar Criticus sig, och många andra med honom. Utländska Frakt-handelen blef genom Product-Placatet mera inspärrad än befordrad, förmedelst Holländska Retorsions-Placatet af år 1725,7 som hindrade Swenske Skepp, at segla dit med andra än Swenska och Finska Producter, och i alla wåra utländska Frakter låg Holländare, Ängelsmän och andre Sjö-magter, i lika äntring8 med oss som förr, så at ingen annan än den, som gaf bästa köpet, kunde winna Frakten, hwilka nu så mycket flitigare passade up den utländska rörelsen, som de til större delen genom Product-Placatet blefwo utestängde från Swerige. Samma Placat har således ej kunnat werka det aldraminsta til den utländska Frakt-handelens tilwäxt, men wäl förfall, om man icke supponerar det hafwa åstadkommit et Skeps-byggnads raseri, som utan någon öfwerläggning ökt Fartygens antal, långt öfwer egna behofwen; emedan alla motiver därtil woro tilförene större, och i det aldraminsta lika stora.
När nu detta är bewist: återstår ej annat, än at denna förlust måste ersättas af Frakten på ut- och inskeppnings Waror och Frakter inrikes orter imellan.
I det förra fallet måste antingen in- eller utländsk man ärsätta den til Rederiernes utkomst nödiga förhögning i Frakten; i det senare stannade den straxt på Medborgare. Wil man nu påstå, at denna ersättning skjedt af utlänningen i förra fallet, så har utlänningen funnit sig nödsakad, (ty det förstås, at han ej gjordt det med goda9) at så mycket dyrare betala wåra Exporter, och fälla inköps priset på importerna, som denna ärsättning kunde bestiga sig til, om annars Swensk man skulle få sin Wara lika wäl betalt som förr, och sina behof för wanligt wärde. Men om nu Product-Placatets Patroner ej wore i stånd, at upte sådane nödgande omständigheter, som genom dess utfärdande hos utlänningarne hafwa blifwit til wäga bragte, at hålla wåra Rederier skadeslösa, och de ändå tro denna ärsättning wara gifwen af utlänningar, så måste jag tilstå, at de hysa långt mera förtroende, för dem, än Auctor, som beskylles wara utländsk man och Rikets fiende, och gå snörrätt emot principium rationis sufficientis,10 då de påstå, at utlänningarne utan orsak bära wåra Rederier under armarne.
En enfaldig kunde snart förmås, at tro det mångt och mycket sker sine ratione sufficiente;11 men at den ena gifwer bårt några millioner til en annan, utan orsak, wore alt för swårt, at få i hufwudet på honom. Om här frammanföre utaf de säkraste Handlingar wore bewist, at Järnet, Rikets förnämsta Export, ifrån Product-Placatets utfärdande föll de 20 första åren in- och utomlands alt til 20 Dal. på Skepp. och andra Exporter därefter, och Saltet stegrades på båda ställen, och man säger ändock antingen, at utlänningen ärsatt wåra Rederiers förlust, eller at samma Placat i denna delen ökt Nationnale winsten, så måste jag tilstå, at dessa satser löpa så hårdt an emot sjelfwa principium contradictionis,12 at det står i äfwentyr, af så förtwiflade anfall aldeles häfwas öfwerända.
Föregående avsnitt: Omständligt svar, § 32
Följande avsnitt: Omständligt svar, § 34
Platser: Holland (Hålland) Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi) Stockholm
Personer:
Bibelställen:
Teman: