Föregående avsnitt: Omständligt svar, § 15
Följande avsnitt: Omständligt svar, § 17
§. 16.
Swerige har från urminnes tider tilbaka begynt, at inskränka sin Handel. 1303 utfärdades redan et Förbud emot Spannemåls utförsel,1 som hade omedelbarligen brist i följe med sig. I Konung Eric den XIII:des2 tid gjordes den första Classification i Handelen.3 1420 förböds Handel i olaga Hamnar. 1444 förnyades det samma af Konung Christopher, och ytterligare 1461 af Christian,4 i synnerhet, at hindra Tullens för snillande; men 1491 fant Riksens Råd, efter mognaste öfwerläggning, at Riket af de Lübskas Handel hade mycken förmon.5 1463 förböds köpswänner,6 at idka landsköp,7 eller som war det samma, at betjena landet, och blifwa sjelfwe tillika betjente.
Sten Sture den yngre, til at befästa sitt Riks-Förestånderskap, och at göra Stockholms Stad til wiljes, af hwilkens wälbehag hans Regemente til en stor del berodde, inskränkte år 15208 några små Städers utländska Handel, til Stockholms upkomst; men igenom en Ministeriel-orsak,9 och det med Lübeckarne år 1522 ingångna förbund,10 som 1523 åsamkat Kronan en skuld af 68 681 Mark Lübsk, för hwilken Gustaf den I:sta nödgades sälja bårt sina undersåtares Handels-frihet, hwilket fördrag likwäl ej länge kunde äga bestånd, fick man anledning, at med de swartaste färgor afmåla den Handel, som af utlänningar i Riket idkades; därföre fölgde den ena inskränkningen på den andra i de följande Tide-hwarfwen, bland hwilka Handels-Ordinantierna af 1617, 167311 och Resolutionen angående främmande Expediter af den 28 April 1687,12 samt en annan af 1699,13 i synnerhet woro de eftertänkeligaste, hwilka i denna delen hade en så bedröfwelig werkan, at de, utan Landets och Bärgslagens undergång och Stagnation i Handelen, ej kunde werkställas.
Desse författningar, ehuru de icke rätt blefwo efterlefde, utestängde icke dess mindre en stor del utländska afnämare14 af wåra Waror: de få, som ännu funnos, inskränktes och sattes i äfwentyr, hwarigenom Handels-ådrorne tilstoppades, rörelsen fick en swår stöt, och alla tilwerkningar tillika med honom.
Wåra egna måste då sjelfwe exportera, åtminstone det mästa, som tilförene allenast stod i deras frihet. De fingo wäl sjelfwe förtjena frakten, som de så högt längtade efter; men det blef ock nästan det enda, som de fingo af utlänningen; ty han blef då satt i stånd, at commendera15 priset, dels efter den förlägenhet han såg wåra Handlande skulle råka uti med sin Wara, då de woro komne därmed i främmande Hamn: dels ock i anseende til deras nedsatte inköp utur första handen, hwaraf utlänningen i alla tider så wäl wetat betjena sig.
Wåra Stapel-handlande måste således wända sig åt andra sidan, hämta sin winst af Medborgare, genom de låga Järn-prisen och dyra Salt- och Spannemåls köpen, hwarigenom Bruks-ägare ej annat kunde, än utarmas, och anlita de Handlande, som då ägde mästa styrkan om förlager,16 sätta sina tilwerkningar och ägendomar i pant, och efter årligt fördjupande i skuld, sucka och wända ryggen til sina Förfäders fastigheter.
Härwid wore ännu någon tröst för Riket och Nation, om wåra Handlande werkeligen hade wunnit, hwad de andre förlorat; ty då wore likwäl ägendomen deras, och med det samma Rikets; men som jag nyss sade, måste ock deras egen winst blifwa måttelig, så länge de kunde få den af Medborgare; men än mindre då de föllo undan,17 hwarföre de Handlande blefwo omsider nödsakade, at anlita utlänningen om de förlager, som de sjelfwe förut stuckit i Bruks-ägares händer, hwaraf ej annat kunde hända, än at ägendomen werkeligen hörde Främmande til, fast under et Swenskt namn.
Föregående avsnitt: Omständligt svar, § 15
Följande avsnitt: Omständligt svar, § 17
Platser: Bergslagen (Bärgslagen) Öresund (Sundet) Lübeck (Lybeck) Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi) Södertälje (Telje, Tälje) Stockholm
Personer: Erik av Pommern (Eric den XIII:de) Kristian I (Christian) Kristofer av Bayern (Christopher) Gustav I (Vasa) (Gustaf den 1:a eller Ericson) Sten Sture d.y.
Bibelställen:
Teman: