Til Dig, som Nådastolen gå,
För wåra synder tilgift få
Och kalla Gud, wår Fader.
|
|
N:o 96. v 4. i slutet
|
|
Och jag i Dig bli ewigt säll.
hielpes sålunda
Och ingen blifwer syndens träl.
|
Siäl och säll är intet rim.
|
N:o 97. v. 6.
|
|
Och är mot oss alla så nådig och blid.
det kan ju heta.
Ach! fräls oss från banden, ty nu är det tid.
|
Är ett utslitit rimslut
|
v. 8.
|
|
Du upstod, mot döden frimodighet gaf
meningen lättas sålunda:
Du upstod som hielte och segren mig gaf;
|
Meningen är ganska inbunden och mörk.
|
98. v. 1. i slutet
|
|
Jesus medlat har för jorden
bättre torde wara:
Frälste wi som bo på jorden.
|
Medla för jorden är ei någon ren tancka.
|
v. 3. i slutet.
|
|
Om wi hafwe helig wilja,
at oss ifrån synden skilja.
det må Hällre heta:
Jesum må wi ewigt prisa,
Honom redlig lydnad wisa.
|
Är mycket matt och hörer ei egentel:n til saken, då wi hafwa at göra med Guds låf.
|
v. 4. sidsta strophen.
|
|
Hwad som wara bör wår ära.
tydeligare kan man säga:
At i ödmiukhet är ära.
|
Är ei nog tydeligt.
|
N:o 101. v. 5.
|
|
Lät detta år wälsignat, nytt etc.
det kan begripas om man säger:
Lätt detta år, som nu är nytt etc:a
|
Hwad mening? Hwad construction?
|
N:o 102. v 1. sidsta orden.
|
|
Och hwar med sig wäl wet
Kunde man ei hällre säga:
Wår fiend til förtret.
|
Låter obehageligt för de många enstafwiga ord utan synnerlig betydelse.
|
v. 2. istället för
|
|
Man nog ei märcka kan
må hällre sägas
Man nog ei prisa kan
|
|
v. 3.
|
|
Och läran ren i frid
bättre kunde sägas:
Och gifwit Hiorden frid etc.
|
låter något matt.
|