v. 4.
|
|
Hwarmed han will oss rena
bättre torde wara:
Med trogna sig förena
Han will, och ta dem i förswar, Som etc.
|
Här talas om den allmänna nåden, icke om den som skall rena oss från synden i synnerhet, så at hela strophen synes intagen blott för rimmets skull.
|
N:o 72. v. 1.
|
|
Det wara skall en lust för mig
Ditt låf skall wara/bli en lust för mig etc:a
|
Frågas: Hwad skall wara min lust? det står ei här. swaras Herrans låf. ergo bör det heta:
|
v. 7.
|
|
Du är mot alla huld och blid
derföre bör det hellre heta:
Du är när dem som älska Dig.
Och med alt alfwar fruchta
Förderfwar ei den willigt sig
af Herren låter tuchta. du hörer etc.
|
Huld och blid äro utslitna termer, som böra i möjeligaste måtto undwikas; derigenom förloras äfwen det emphatiska, som står i gamla Psalmboken.
|
N:o 73. v. 3.
|
Är mera emphatisk uti sitt original.
|
det kunde derföre heta:
Menniskan är förelagt,
Som Natur och Gud har sagt.
dö, och åter bli til jord
hwaraf all des pracht är giord.
|
|
v. 9:
|
|
Men förstör de onda blott
hela versen förbättras således:
Herren ser til enckors nöd
Gifwer Faderlösa bröd
Fremlingar bewisar godt
Och är sielf de trognas lott.
|
Är en swag och twungen mening blott för rimmets skull. Originalet innehåller flera starcka ider, som kunna bibehållas.
|
v. 10.
|
|
Och hans pris med glädje siung
Hwarföre icke med större eftertryck:
Heligt Halleluja siung.
|
|
N:o 74. v. 2.
|
|
Til den rätta glädjens ort
Til de ewigt sällas ort
|
Mån det ei wore bättre?
|
N:o 76. v. 2.
|
|
Ach! tag det an af mig.
det kunde ju heta
Men Herre styrk du mig!
|
är ett ganska twunget begrep
|
N:o 79. v. 1:
|
|
Med behag, med lust och frögd
Med stor glädje lust och frögd
|
Jag tycker det wore starckare om man sade.
En pleonasmus som äger sitt eftertryck.
|
v. 3.
|
|
Med basuner blåser ut
Herrans under hwar minut.
|
Hwarföre skall iden om instrumenters bijträde at låfwa Gud som är så naturlig, så upp[-]
|