v. 4.
Men hwem kan bära frucht, som lif dertil ei äger,
Som trög och machtlös är, ei noga öfwerwäger,
At Gud med wredens wigg den falska krossa skall
Och skrymtare hastar sielf til branten af sitt fall.
|
Är swag öfwer alt, men kan hielpas sålunda:
|
|
v. 5.
|
behöfwer hielp i synnerhet mot slutet.
|
Ett träd är som des rot och fruchten sådan blifwer:
En oren källa ei ett smakligt watn gifwer
En sminkad lastens slaf ei dygdens fruchter bär
Den döda har ei lif, ei dygden lastfull är.
|
|
v. 6.
|
Är swag och trivial hela wägen.
|
Som hatar all sin synd etc:a _ _ _
säg hällre:
Som stygges wid all synd, och ångrar sin med smärta.
|
är owarsamt sagt.
|
v. 8.
|
|
At ei med lysten mun etc:a
|
Mun är aldrig lysten, utan hiertat och begärelsen. Hela versen hielpes sålunda:
|
Af Jesu Kärleks kraft man hålles då tilbaka
at aldrig älska synd, försokrat gift at smaka
När barnet blifwit brändt det eldens lågor skyr
Och en från synden frälst för swarta laster flyr
|
|
v. 9
|
behöfwer likaledes hielp
|
En sådan frälster siäl han beder tror och wakar
Han werldens lust och pracht med egen ro försakar
Han tager korset an och bördan tåligt bär,
Kom nu och pröfwa dig, om du en Christen är.
|
|
v. 10.
|
Sednare delen af versen är altför matt
|
O Herre wärdes sielf ur sömnen siälar wäcka,
Som under dygdens larf sitt swarta hierta täcka!
din barn O! Jesu hielp, at strida waka tro,
At segra i sin död och winna ewig ro!
|
|
N:o 34. v. 1.
|
|
En fåfäng undflycht endast är.
i dess ställe kan sägas:
Af lögneandan werkad är,
At syndaren bedraga.
|
Undflycht är en obehagelig sammandragning
|