Anmärkningar till provpsalmboken, s. 53v

N:o 45. v 4.8Psalm 45, vers 4 i sin helhet: ”O! Gud, Du Helge Ande kom, Din kraft allt ondt förstöre, Ditt helga ord oss wände om, Att wi Din wilja göre. Ack! fria oss från all wår brist, Oss wärdes ej förskjuta; Wi lita på Ditt löfte wisst: Att nådig hjelp få njuta. Lät oss med Amen sluta.”

O! Gud du Helge Ande kom,

Slit sönder satans snara.

Wi wilse gå, wänd Du oss om

Din wilja oss förklara.

Ach! fria oss från all wår brist;

Oss wärdes ei förskiuta,

ditt löfte blifwer ewigt wist,

at när wi lifwet sluta

Få himmelsk sällhet niuta.

Början af denna vers är mera emphatiqve i gamla Psalmboken, och sidsta strophen: Lät oss med amen sluta, en underlig bön. Skall den åter wara en uppmuntran, så är den så matt at den aldrig kan få rum, om ei blott för rimmets skull.

Se här mitt försök til dess förbättring.

O! Gud du Helge Ande kom,

Slit sönder satans snara.

Wi wilse gå, wänd Du oss om

Din wilja oss förklara.

Ach! fria oss från all wår brist;

Oss wärdes ei förskiuta,

ditt löfte blifwer ewigt wist,

at när wi lifwet sluta

Få himmelsk sällhet niuta.

N:o 48. v. 3. wore det ei bättre:9Psalm 48, vers 3 i sin helhet: ”Ditt folk, o! Herre, låfwar Dig, Och utaf hjertat gläder sig. Stor är Din nåd och Din barmhertighet: Helig! Helig! Helig i högden!”

ditt folck o! Herre låfwar Dig,

Din Brud af hiertat gläder sig.

Jag tycker at ordet, brud utur gamla Psalmboken uphöijer märkeligen idèn när det talas om Guds låf.

N:o 49. v. 2. förbättras således10Psalm 49, vers 2 i sin helhet: ”Gif, Fader, nåd att tacka Dig, Och all Din godhet prisa; Lät hjertats röst upphöja sig, Att denna plikten wisa: Du hafwer allt uti Din magt; Det måste ske, hwad Du har sagt: Wäl den Dig barnsligt frugtar.”

Wi store Fader tacka Dig

din godhet högt beprise

Wår röst och hierta höja sig,

dig helig wördnad wise.

du hafwer alt uti din magt

Det måste ske hwad du har sagt

Hwar fins O! Gud Din like.

Är mycket starckare i gamla Psalmboken. Detta är en högtidelig låfsång, som ei får wara platt. Hiertat har ingen röst, som kan höja sig.

v. 3.11Psalm 49, vers 3 i sin helhet: ”Guds ende Son, o! Jesu Christ, Som Dig för oss utgifwit, Du helat har wår stora brist, Och wår försoning blifwit: Du med Din blod och hårda död, Har frälsat oss från ewig nöd Och lifwet återwunnit.”

O! Jesu Christ Guds enda Son,

Som högt på Thronen sitter,

Och om wår räddning warit mon,

Du usla frälsa gitter,

Genom Ditt blod och hårda död

Från satans macht och ewig glöd

Dig ware pris och ära!

För samma orsaks skull införes här ett försök til förbättring.

v. 4.12Psalm 49, vers 4 i sin helhet: ”O! Du Guds lam, som offrad är, På korset för oss alla, Wår Frälsare, som omsorg bär, Att oss till sällhet kalla: Du gifwer nåd och salighet; Den, som med tro Dig fatta wet, Han himmelriket äger.”

O! du Guds Lam, som offrad är

På Korset för oss alla,

Hwem wäl för Dig ei wördnad bär?

Hwem wil Dig ei knäfalla.

Wår Frälsare, wår Salighet,

Fräls oss wår fiend til förtret,

du store Lifsens Förste.

Äfwen så denna vers. där i synnerhet twenne sidste stropherna äro helt platta, och i från saken.

N:o 53. v. 5. i slutet13Psalm 53, vers 5 i sin helhet: ”Du hafwer mig fullkomlig gjort, Med lemmar och med sinne, Och hwad för allt bör kallas stort, Med sundt förstånd och minne; Allt det wid magt behåller Du. Din mildhet det förkunnar: Att från min födslostund till nu, Då wård och hjelp mig unnar.” Inte heller här rättade man ett uppenbart sättningsfel innan psalmboksförslaget trycktes.

då wård och etc. Läs: Du wård

måste wara tryckfel.

N:o 55 v 4.

Min siäl i Abrahams sköt14Psalm 55, vers 4 i sin helhet: ”När lifwet skall upphöra, Gif, Gud, en hwila söt; Lät Dina Änglar föra Min själ i Abrahams sköt. När Du skall domen fälla, Gif, Gud af nåde rik, Att jag bland himlens sälla Blir Dina Änglar lik.”

En stafwelse för mycket, bör heta Abrams etc:a