Föregående avsnitt: Vederläggning, § 46
Följande avsnitt: Vederläggning, § 48
§. 47.
Dock, man må göra sin uträkning på wåra Träwaror så mycket man wil, at lätta Järn-frackterna med: gifwes intet andra waror, som i deras ställe kunna i samma afsickt ut44skeppas, så är ofelbart, at innom halft Seculum, då Norrbotns utödde1 Skogs-parcker2 äro Storskiftade, och af sina ägare förmodeligen få den så nödiga hwilan, ändteligen winnes, det, wid Järn-Contoirets inrättande, så högt åberopade ändamål: At Stappeln af Järnet skulle stadna uti egna Stapelstadswågar. Kunna då intet wåra metaller så mycket förädlas, at de bära hälst sin egen frackt? Järn-manufactur-wärck, trå-dragerier3, Messings- och Kopparsmiden, fina Stål-arbeten, och allehanda förädlade trä-wahror kunna intet de hjelpa under det grofwa Järnets frackt? Om twång blefwe en gång landtförwist från Handel och näringar, at både föda och arbets-ämnen finges til drägeligit pris, och Mynt-foten blefwe stadgad, hwad drift, hwad alfware skulle icke än finnas hos Swenska Män, at i et ägta frihets-lugn, arbeta på sin lofliga rikedom och wälmåga. Då blefwe först tilgång på nya skrymmande waror, som i dyrhet ej gåfwe Ryssens Juhter4 och Caviar efter. Då gjordes nya Handels-utsickter åt alla kanter. Då skulle wi le åt det, at Holländaren skal jaga oss utur wåra fördelar i de Europeiska hamnar, som man nu wil skräma oss med; Men så länge alt står uti wår nu warande tids äfwentyrliga belägenhet, bör intet ondt tros wara så långt borta, at det intet kan träffa oss.
