Föregående avsnitt: Vederläggning, § 17
Följande avsnitt: Vederläggning, § 19
§. 18.
Jag håller aldeles med det, som säges om Stockholms widsträckta Handels-rörelse: at den är en nödwändig fölgd af dess belägenhet emellan de orter, som äga de mästa af wåra Lands-producter och Handels-ämnen at aflåta, och af Kongl. Hofwets samt Rikets förnämsta Ämbets-mäns och Collegiers wistande i denne Stad. Det äro just dessa omständigheter, som otwungit föra den största handel dit. Ty ju oumgängeligare någon wahra är på en ort, ju större tillop sker af den samma, när handelen är fri. Dertil behöfwes hwarcken handels-ordinantier eller något annat twång. En naturlig enskilt winning, förknippad med det allmännas bästa, är härutinnan så starck driffjäder, at om en Handels-ordinantie wore af helt motsägande innehåll, emot den nu antagna, skulle icke mindre, den största In- och Utrikes Handel draga sig dit. Man fruktar således förgäfwes för Norrlänska Städernas skilnad1 ifrån sin Handels gemenskap med Stockholm. Och de deraf upräknade swåra påfölgder kunna af uplysta Medborgare ej anses för annat, än Busar2, dem man will skräma barn med.
Föregående avsnitt: Vederläggning, § 17
Följande avsnitt: Vederläggning, § 19
Personer:
Bibelställen:
Teman: