Föregående avsnitt:
Följande avsnitt: Lanthandel, § 1
[1]
Svar På Vetenskaps och Vitterhets Samhällets I Götheborg Förestälta Fråga:
Huruvida Landthandel för et Rike i gemen är nyttig eller skadelig, och i hvad mon den bidrager til industriens uplifvande eller aftagande?
Författadt Af Anders Chydenius. Kyrkoherde i G. Carleby.
Stockholm, Tryckt i Kongl. Tryckeriet, 1777.
[2]
[3]
Företal.
Här öfverlemnas dig, min Läsare, en Afhandling om Landt-Handel, huru vida den är för et Rike nyttig eller skadelig.
Det är icke första gången, jag för en vördad Almänhet vågar mig at försvara folkets och medborgares frihet.
År 1765 trycktes mit til Kongl. Vetenskaps-Academien afgifna Svar på des Fråga: Om orsaken til Svenska Folkets utflyttning.1
Strax derpå tog jag våra Siö-Städers naturliga rätt i försvar, genom en Afhandling, under titel: Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbotniska samt Vester-Norrländska Städerna en fri seglation.2
Samma år vågade jag, at försvara Rikets Närings-frihet i gemen, och viste[4] olycksfölgderna af Product-Placatet3 i synnerhet i en skrift kallad: Källan til Rikets Vanmagt.4 Af hvilken Förläggaren, afledne Herr Direct. Salvius inom 14 dagar giorde tvänne uplagor, hvilken i synnerhet väckte mångas upmärksamhet, och derföre, af Herr Kongl. Bibliot. Görvell,5 fick namn af den under hela Riksdagen mäst beryktade skrift.
Auctoren,6 som i början var okänd, ansågs för en Utlänning, eller en af Utlänningar til sit Fäderneslands förrådande köpt Svensk man; derföre angreps skriften, utom otaliga små papper,7 med en öfverdrifven ifver uti tvänne vidlyftigare afhandlingar, af hvilka den första bar namn af Omständelig Vederläggning8 af skriften kallad Källan til Rikets Vanmagt, den sednare af Vattu-prof anstäldta vid samma källa,9 och det med sådan häftighet, at alle ropade seger öfver Auctoren, och des Vänner rådde honom, at, såsom den bästa räddning för sin heder, som i så fatta omständigheter vore möjelig aldeles duka under, aldrig mera biuda til, at i detta ämne uplyfta hufvudet.[5]
Men detta oaktadt vågade jag mig på fältet med mina mägtiga motståndare, utan annat ryggvärn än den nakna sanningen, och lät, såsom en grundlägning til mit ämnade svar, trycka en skrift, kallad Den Nationale Vinsten,10 hvarpå ännu samma sommar mot hösten mit Omständeliga Svar11 utkom uppå Vederläggningen och Vattuprofvaren, som hade det eftertryck, at mine modige antastare, ehuru de uti allehanda andra skrifter tilfälligt vis strödt sned-kolfvar och etter12 emot sanningen, och des försvarare, vågade dock ingen med ytterligare vederlägning angripa de grunder, hvarpå jag fotat13 denna min frihetsbygnad; hvilket jag likväl önskat, för at derigenom vinna et nytt utrymme at vidga frihets-begrepen hos medborgare, och om en så dyr sanning gifva dem så mycket fullare öfvertygelse.
Efter erhållit lugn å denna sidan, leddes jag af min då åliggande Riksdags-manna skyldighet, at se något in uti Rikets Financer och den då så mycket omtvistade Realisation och Coursens reducerande,14 med des fölgder för almänna rörelsen, och satte up mina oförgripeliga tankar i detta[6] ämne, dem jag til Riksens Ständers Högl. Banco-Deputation ännu samma höst inlemnade,15 med uttryckeligit förbehåll, at om Banco-Deputation ej ville hafva derpå något afseende, jag då vore nödsakad, at dessa mina tankar i sin vidd för almänheten upgifva, at både samtida och efterkommande måtte se, at jag i den så kallade Coursens reduction ej hade någon del, och at alla de olägenheter, som en almänhet derigenom skulle tilflyta, vore tydeligen sedda och sagda förut. Jag var ofta i samtal om dem med Herrar Banco-Deputations Ledamöter. Jag yrkade på dem uti rådplägningar; men då alt var utan verkan, fullbordade jag mit löfte och stälde mina tankar i ordning: Om Rikets hielp, genom et naturligit Finance-Systeme,16 dem jag i mit Stånd til öfverseende inlemnade, hvarest de genom Deputerade granskades, och genom samma Stånds påskrift och tilstädjelse år 1766 til trycket befordrades.
Knapt voro de tryckte, förän larm giordes öfver alt: jag stäldes til rätta för Högl. Secreta Utskottet: Ståndet återkallade sin påskrift, hvilken likväl grundade sig på Deputerades revision, och ansåg för[7] det lindrigaste straff emot mit brott, som bestod deruti, at jag vågade tänka på medel til Rikets räddning, då Ståndet förklarade mig ovärdig sit förtroende.
Man såg i min skrift svåra förgripelser emot hela Europa; man las17 vilfarelser på hvar rad, och farliga anlägningar under altsammans: man påstod uppenbarligen, at jag var köpt af et motparti, man gaf up köpeskillingen til 70 à 80 000 daler: man yrkade och påtrugade hiskeliga afböns-formulairer, och talte desutom mycket om arrest, och ännu något mera.
Emedlertid strök första uplagan åt i en hast, och Directeur Salvius sålde redan inom tre veckor af den sednare,18 dock utan at på något sätt skilja dem på titel-bladet; ty man fruktade at hela skriften skulle blifva indragen och förbuden.
Til slut legdes19 en hungrig spyfluga,20 som på de rådandes vägnar skulle öfver Auctoren utgiuta strömar af etter, med de högsta uttryck ifrån roddare-trappan,21 at släcka partiets harm22 och hos den tanklösa hopen, som i de tider genom sin röst skulle gifva de storas rådslag sin verkstäl[8]lighet, väcka en rysning och afsky för de af honom i liuset bragta sanningar. Hvilket mig öfvergångna onda jag nu med så mycket större förnöjelse kan anse, som jag ej behöft skrifva derutinnan något til mit försvar, utan de följande tiders hvälfningar hafva talt för mig, och Kongl. Maj:t uti Sit Höga Realisations-Påbud,23 i alt det hufvudsakeliga fölgt samma grundsanningar, hela Rikets länge skakade rörelse til et välsignadt grundfäste, för alla tilkommande tider. En stor upmuntran för en som älskar sin fosterbygd, at äfven framdeles våga något för sanningar, de der i så stor mon gagna vårt slägte.
Under samma tid förehades i Tryckfrihets-Utskottet, af Stora Deputation, den i alla tider för fria Samhällen så vigtiga fråga om Censuren. Der hade jag äfven den lyckan at få fägta för friheten, och i någon mon, oaktadt flera betydeliga Ledamöters ifriga motstånd, bidraga til des befrielse ifrån sit förmynderskap.
Rörd af samma öma känslor för frihet och medborgare har jag författat denna lilla afhandling. Anledningen der[9]til blifver af des titel begripelig. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Götheborg utgaf för några år sedan en Pris-fråga, at besvara, om Landt-handelen, hvilken första gången af ingen besvarades, och derföre upgafs å nyo til täflings-ämne för år 1776,24 då äfven detta mit svar blef insändt; hvarvid likväl ingendera af de inkomna svaren vant prisen, och et annat det så kallade accessit;25 hvarjemte Samhället yttrar sig bevågit26 om detta mit svar, och villigt at utgifva det, allenast Auctoren ville sielf deruti göra de ändringar, hvartil Samhället ville gifva honom anledning; dem har äfven Vetenskaps och Vitterhets-Samfundet mig under min devise27 gunstigt meddelt, och jag så mycket hos mig stått sökt använda til förbättring af min afhandling. Men som jag icke des mindre har anledning at befara, det Samhället ännu för sin del torde finna många betänkeligheter deruti, dem jag åter, ifrig och ömtålig i frihetens försvar, ej torde vilja afkläda denna min Skrift, har jag beslutat, at hällre låta dem stå för egen räkning, än at dermed å nyo falla et så vördnadsvärdt Samhälle til besvär. [10]
Under din granskning, min Läsare, öfverlemnar jag aldrahälst, mina försök. Jag tål gerna motsägelse, men inga andra skäl gifva mig öfvertygelse, än de, som handgripeligen leda til det enda rätta ändamålet af alla Politiska författningar, vårt slägtes lycksalighet.
Gamle Carleby den 26 Sept. 1777. Anders Chydenius.
