Anders Chydenius verksamhet och motiv under den av mössorna dominerade riksdagen 1765–1766 kan i korthet beskrivas så att han gick från de konkreta politiska frågorna till en fullständig nytolkning av hela det rådande ekonomiska och samhälleliga systemet. Till denna utveckling bidrog de intryck han hade fått från samtida inhemska och utländska samhällsfilosofiska författare. Spänningen mellan det allmänna och det privata eller det principiella och det praktiska är i en eller annan form närvarande i alla Chydenius ekonomisk-politiska skrifter. Särskilt uppenbar är den i pamfletten Källan til rikets wan-magt. Redan genom sitt ämne, d.v.s. motståndet mot den 1724 stiftade seglationsförordningen, det så kallade produktplakatet, berörde texten såväl de enskilda borgarköpmännens ekonomiska intressen som hela rikets närings- och regionpolitik.
Produktplakatet utfärdades på riksdagen 1724 och kompletterades 1726. Förebilden för produktplakatet var den engelska navigationsakt som ursprungligen hade trätt i kraft 1651. Huvudsyftet med det svenska plakatet var att i merkantilistisk anda befrämja skeppsbyggnadsverksamheten i riket och överföra en så stor del som möjligt av de internationella frakterna på svenska fartyg. Förordningen förbjöd utländska fartyg att föra in annat än produkter från det egna landet eller dess kolonier till Sverige. Det handlade alltså om att ersätta den utländska ekonomiska driftigheten med inhemsk. I bakgrunden fanns därtill marinstrategiska aspekter, vars betydelse ökat sedan Sverige efter stora nordiska kriget hade fått en helt ny geopolitisk ställning särskilt på Östersjön. Produktplakatet hade den avsedda effekten, d.v.s. den svenskflaggade fartygsflottan växte, även om en del av de nya svenska fartygen uppenbarligen byggdes med hjälp av utländskt kapital.
Vid sidan av de gynnsamma effekterna ledde produktplakatet också till uppenbara problem som debatterades, såsom Chydenius visar, såväl då plakatet stiftades som senare. Det var kommerskollegium som bar huvudansvaret för planeringen av produktplakatet, men både produktplakatets samtida kritiker och senare tiders historiska forskning har i övervägande grad ansett att det var grosshandlarna i Stockholm och deras underlydande som i verkligheten drev fram författningen, och att motståndarna ofta var de som hade stridiga intressen med storborgarna. Bland andra Schauman, Ericsson och Virrankoski menar att de sistnämnda främst bestod av borgare i mindre städer. Dessas synpunkter framträdde tydligt i riksdagens kommersdeputation våren 1723, även om det ändå var huvudstadens intressen som drog det längre strået. I forskningen har detta favoriserande av Stockholm fått ett brett erkännande. Till exempel Eli F. Heckscher förklarade i mitten av 1900-talet hur kännetecknade det var för den svenska 1700-talsmerkantilismen att gynna de största städerna och borgarnäringarna på bekostnad av allt annat och att också införandet av produktplakatet exemplariskt passade in i denna politik. Således kom även järnexporten, Sveriges vid den tiden överlägset viktigaste och mest profitabla form av utrikeshandel, att påverkas av de fluktuationer på marknaden som produktplakatet gav upphov till. Detta hade åter kännbara effekter på den svenska utrikeshandeln.
Å andra sidan påverkade många andra faktorer än enbart produktplakatet priset på de svenska produkterna på världsmarknaden. Allmänna konjunkturförändringar minskade efterfrågan på järn, och därigenom sjönk också priset för ett par årtionden med början just vid den tidpunkt då produktplakatet infördes. Efter 1700-talets mitt svängde utvecklingen. I Chydenius texter ses produktplakatet i alla fall entydigt som orsaken till de låga priserna.
Som riksdagsman hade Chydenius tillgång till myndighetsarkiv som i övrigt inte var öppna under den här tiden. Då han skrev Källan satte sig Chydenius så grundligt in i debatten under riksdagen 1723 att han i slutet av sin egen text infogade det memorial som riksdagsmännen från städerna Gävle, Halmstad, Kalmar, Kristianstad, Norrköping, Nyköping och Varberg hade lämnat in och som lästes upp i kommersdeputationen den 10 maj 1723.1 I memorialet framkommer undertecknarnas starka oro över att det tilltänkta plakatet skulle orsaka en allvarlig saltbrist i landet. Enligt Chydenius var den kritik som dessa riksdagsmän framförde så skarp att den innan plakatet ens hade stiftats bevisade att plakatets mål vore omöjliga att nå. Den viktigaste slutsatsen i memorialet är att det med tanke på ”Publici nytta” skulle vara mest fördelaktigt om handeln fick fortsätta som förut åtminstone ett par år framöver eller fram till nästa riksdag, fri och obehindrad, så att man skulle ha möjlighet att se hur den svenska sjöfarten och handelsnäringen under den här tiden skulle utvecklas. Beträffande längden, formen, formuleringarna och de begrepp som används i argumenteringen är det här memorialet från maj 1723 ett rätt typiskt exempel på en frihetstida riksdagstext. I dessa förenades konkreta sifferuppgifter och klagomål över orättvisor ofta mycket direkt med den politiska legitimiseringens retorik som särdeles betonade allmännyttighet.
Källan til rikets wan-magt, som trycktes i mitten av april 1765 av boktryckaren Lars Salvius, nådde berömmelse omedelbart när den kom ut, och en andra upplaga trycktes bara några veckor senare. Pamfletten publicerades anonymt och översattes snabbt till tyska. De som motsatte sig Chydenius idéer reagerade på pamfletten i ett flertal motskrifter. Både den positiva och den negativa uppmärksamhet som skriften fick har man förklarat med dess raka formuleringar och ämnets aktualitet i mitten av 1760-talet. Sverige befann sig då i en allvarlig finanskris som hattväldets kritiker, bland dem Chydenius, skyllde på den penningpolitik som hattarna hade tillämpat i åratal och som lett till ökad inflation. Problemen med valutans köpkraft accentuerade också alla andra ekonomiska och näringspolitiska problem. När Chydenius i Källan dels på goda grunder, dels utan orsak, i klara ordalag skyllde rikets svårigheter på seglationsförordningen från 1724 blev motståndarnas ordvändningar skarpa. Därtill försvårades den analytiska debatten av att debattörerna vid den här tidpunkten ännu hade rätt begränsade kunskaper om inflations- respektive deflationspolitikens inverkan på nationalekonomin, vilket bland andra Virrankoski och Magnusson har påpekat. Detta lämnade mycket spelrum åt den politiska opinionsbildning som en av Chydenius mest centrala lärofäder Anders Nordencrantz var sysselsatt med, men även åt Chydenius själv.
Chydenius boktryckare Lars Salvius hörde till produktplakatets mest kända och lärda samtida kritiker, och som Virrankoski har visat är det uppenbart att Chydenius för den kritik som han riktar mot produktplakatet i många stycken har Salvius och dennes bibliotek att tacka. Andra tidiga och inflytelserika kritiker av produktplakatet var Christopher Polhem, som hörde till en tidigare generation och var en av pionjärerna inom teknisk utbildning samt gruv- och ingenjörsvetenskap i Sverige, och de med Chydenius jämngamla kritikerna, den rättslärda och ekonomiskt kunniga Per Niclas Christiernin och professorn vid akademin i Åbo Pehr Adrian Gadd. Grundteserna i Källan til rikets wan-magt att en fri utländsk seglation till de svenska hamnarna för att hämta svenska produkter vore till fördel för Sverige, förefaller nästan ordagrant återgivna efter Gadds 1761 tryckta Tal om finska climatet och dess fölgder, i landets hushållning, anser Virrankoski.
I angreppet på produktplakatet hade Chydenius två alternativa publikationskanaler att välja mellan för Källan. Den bredare offentlighetens väg, som han till slut valde, var det ena alternativet. Det andra var att lägga fram skriften som ett riksdagsmemorial för prästeståndet för att den vägen försöka driva på en lag som kunde ha kullkastat produktplakatet. Som redan Schauman har konstaterat förefaller det som om Chydenius först hade tänkt gå via prästeståndet, vilket det tidigaste bevarade utkastet, Ödmjukt Memorial, tyder på. Han verkar ändå ha ändrat åsikt redan innan utkastet var färdigt. I början av manuskriptet finns nämligen ett avsnitt som saknas i trycket, där Chydenius vänder sig direkt till ständerna. I slutet riktar han sig i stället mera allmänt till ”min läsare”.2
Även om Chydenius valde att inte ta den formella vägen via riksdagen betyder det inte att han inte med sin text ville påverka riksdagen, utan snarare handlade det om taktik. Produktplakatet var ett nytt ämne för Chydenius då han gav ut Källan, och våren 1765 var han ännu en ganska okänd aktör på de politiska arenorna i huvudstaden. Chydenius position i prästeståndet och i mösspartiet var fortfarande osäker. Chydenius hade redan vid riksdagens inledning fått ett bevis på detta då hans i Nordencrantz anda författade och i sig principfasta förslag om nya tolkningar om jäv i deputationsvalen tegs ihjäl på grund av de mera erfarna politikernas egna intressen. För att befrämja en för Sveriges hela utrikeshandel så viktig fråga som upphävandet av produktplakatet lönade det sig för Chydenius att försöka påverka opinionerna snarare än att rusa fram och förlora en omröstning i sitt eget stånd, för att inte tala om i de andra stånden.
Källan til rikets wan-magt vill bevisa på vilka sätt produktplakatet, som hade stiftats för att stödja skeppsredarna, inverkade menligt på och skadade Sveriges nationalekonomi och alla andra svenska intressegrupper utom skeppsbyggarna och -redarna. I kärnan av Chydenius text finns tanken om att det inte kunde vara lönande för den allmänna nyttan eller för Sverige som helhet att borgarna för nästan all sin utländska frakt måste använda dyra inhemska skepp i stället för billiga utländska. Även om produktplakatet formellt endast begränsade importhandeln ledde transportförbudet, som hindrade utländska skepp att föra annat än sitt eget lands produkter till Sverige, till att dessa skepp inte heller kunde nyttjas för Sveriges export. Det lönade ju sig inte att från utlandet segla till Sverige med enbart barlast för att hämta frakt i en riktning. Chydenius uttalade huvudargument rör uttryckligen exporthandelns förluster, som i praktiken visade sig i sjunkande inkomster på svensk järnexport och i att denna export koncentrerades till ett fåtal händer.
En annan negativ effekt av produktplakatet var den prisstegring på importerat salt som allmänt uppmärksammades i samtiden. Detta missförhållande var mindre betydande för landets handelsbalans men väsentligt med tanke på Chydenius österbottniska hemtrakter och med tanke på de österbottniska småstädernas intressen. Som en följd av produktplakatet koncentrerades salthandeln i ett fåtal stockholmska storborgares händer. Deras inflytande ökade härigenom i trakter där deras inflytande redan från tidigare var stort på grund av det så kallade bottniska handelstvånget. Att visa att produktplakatet var skadligt för hela landet tjänade samtidigt de särintressen som fanns i Chydenius hemtrakter, även om Chydenius då han reste till riksdagen tydligen inte ännu hade satt sig in i sammanhangen. I den självbiografi3 han skrev under den senare hälften av sitt liv säger han nämligen att han blev motståndare till produktplakatet först i Stockholm och under påverkan av Lars Salvius.
Med tanke på den mycket centrala riksdagskontext som texten uppkommit i är det påfallande hur lösgjorda argumenten i Källan är från dagspolitiken vid den tid som texten skrevs. Chydenius huvudmål, att visa att produktplakatet var skadligt, kunde uppenbarligen enligt honom bättre nås om angreppen mot plakatet betonade en så bred allmännyttighet som möjligt och samtidigt motiverades på så allmängiltiga grunder som möjligt. I den frihetstida svenska politiska kulturen var den enskilda texten en desto effektivare opinionsbildare ju mera dess påståenden kretsade kring själviskheten hos dem som understött plakatet och andra motsvarande författningar och ju mindre det framkom att plakatets motståndare förutom av den allmänna också kunde drivas av den enskilda nyttan. Därför lönade det sig även för Chydenius att hålla en del av sin agenda dold och koncentrera sig på det som var svårast att kullkasta eller kalla själviskt.
Chydenius sätt att i stor utsträckning utnyttja historien i sin argumentation var i det här hänseendet mycket effektivt. I stället för att anknyta till samtiden behandlar Källan dels den tidpunkt då produktplakatet utfärdades på 1720-talet, dels ekonomisk-historiska exempel från en flera hundra år lång tidsperiod. Att Chydenius använder ekonomisk historia för sina politiska syften och att han lyckas väl med det rent retoriskt har i forskningen upprepade gånger lyfts fram som ett av de typiska dragen i hans texter.4 I det frihetstida Sverige var det vanligt att använda historien i politiskt syfte, eftersom påståenden om det förflutna, ja rentav det medeltida, i en tämligen statisk samhällsuppfattning förutom kuriositetsvärde även hade ett slags tidlös aktualitet. Men det var inte heller så många andra pamflettister som kom särskilt långt med en dylik argumentation, helt enkelt av den orsaken att endast ett fåtal hade tillgång till de myndighetsarkiv som behövdes. Som riksdagsman kunde Chydenius emellertid använda dem, och han hade också, vilket är viktigt nog, en förmåga att i mängden av material urskilja det för sin egen argumentering väsentliga, hitta användbara dokument och på ett intressant och träffande sätt presentera sina fynd för de redan färdigt nyfikna läsarna.
JN
Litteratur
Ericsson, Birgitta, ”Stockholms storborgerskap och intressespelet kring produktplakatet”, Robert Sandberg (red.), Studier i äldre historia tillägnade Herman Schück 5/4 1985, Stockholm 1985, s. 301–312.
Heckscher, Eli F., ”Produktplakatet och dess förutsättningar. Bidrag till merkantilsystemets historia i Sverige”, Historiska studier tillägnade Harald Hjärne på hans sextioårsdag den 2 maj 1908, del II, Uppsala 1908, s. 694–784.
Heckscher, Eli F., Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa, II:1–2, Stockholm: Albert Bonniers förlag 1949.
Magnusson, Lars, Äran, korruptionen och den borgerliga ordningen. Essäer från svensk ekonomihistoria, Stockholm: Atlantis 2001.