Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Vederläggning

Vederläggning, § 59

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 59.

Mera hinner jag denna gången intet. Detta kan ock göra tilfyllest til mitt ändamål.

När jag hörde Norrbotningarnas Segel-frihet med mycket alfware wid sista Riksdag bestridas, wäntade jag at få se, hwad slags grunder man brukade dertil, och då jag wann min önskan, förtröt det mig wid deras genomläsande, at en sak af sådan beskaffenhet, som denna, skulle med så intagande skäl bemantlas1 för Allmänhetens ögon, då såg jag mig förbunden min foster-bygd, och Medborgare, at på et för Allmänheten begripeligit sätt, uptaga och nagelfara alla de skäl, som jag kunnat öfwerkomma och utmönstra det, som med sundt förnuft finnes stridigt. Med hwad framgång detta af mig skedt, lämnar jag under dit omdömme, Min Läsare. Har du härwid känt dig öfwertygad, om det du intet förr trodt, så läs det en gång til, och märck om här är bedrägeri. Märcker du det intet, så wet, at det är sanningens kraft, som gifwer henne seger. Harmas du häröfwer, så stilla dig. Och tror du annat, så wisa, at det är grundat. Så dristig jag är, då jag har sanningens medhåll, så handfallen blir jag, då den hwälfwer åt andra sidan. Gör intet hufwudsak af bi-omständigheter, utan angrip kärnan utaf saken. Handla intet uti gåtor, inbundna ord, och hemligheter, ty hwarcken är jag eller wårt Allmänna några spåmän. Myndigheten röjer styrcka, men den gifwer ingen öfwertygelse. Och liter du endast deruppå, så spara dit omak2 at skrifwa; ty då wet jag, at du utom dess winner dina afsickter, och wi trugas at tro, det en skadelig anläggning, rättfärdigas af en lyckelig utgång, som en Jesuit3 för några år tilbaka wille lära sin dicipel4 i Frankrike.

Saknar du et eller flera skäl på min sida, så lägg dem härtil. Märcker du felsteg, så tro dem wara mina, men intet Sakens och sanningens, som jag handterat.

Ser du wårt och Rikets twång, twångets grund, driffjädrar och wärckan, och det ömar dig, beder jag rätt hjerteligen, gif ingalunda saken förlorad. Du tror dig wara ensam, men det äro flera, som täncka lika med dig. Äro alla nedslagna, hwem skal då hjelpa Fäderneslandet? Många finnas än, som för wår frihet emot mång och enwälde wilja wåga lif och blod, om det behöfdes, men när alla kasta Wapnen utur händerna och ropa, det är förlorat, är ingen konst at fånga oss, som Fårhopar. Alla äro lidande, alla sucka, alla äga en, ehuru liten den ock må wara, förmåga at hjelpa wårt Allmänna, hwarföre är man då så handfallen at göra något? Ännu gifwas medel at bota denna sjukdom, men hwilka de äro, huru de skola anwändas, och wara färdiga at gripa til, då de behöfwas, det bör blifwa dit tanckeämne. Swåra curer och wåldsamma operationer fasar jag före, ty i dem löper man lifs-fara; lindrigare måste de wara. Hittar du på något, war intet tyckmycken5 och enwis, utan hör äfwen, hwad andra säga och gör et i det, som blifwer det bästa.

 

 

Exemplaret kostar 3 Dal.


  1. intagande skäl bemantlas: svepas in i tilltalande men falska formuleringar
  2. besvär
  3. det en skadelig ... som en Jesuit: Anspelar sannolikt på det välbekanta uttrycket ”ändamålet helgar medlen” som ofta tillskrivits jesuiterna men som antas ha pådyvlats dem i syfte att svartmåla dem. Jesuitpatern Hermann Busenbaum (1600–1668) skrev visserligen 1652 ”när ändamålet är gott är också medlen goda”. Jesuitordens eget motto lyder Ad maiorem Dei gloriam (”Till Guds allt större ära”). År 1763 hade jesuitorden förbjudits och ordens skolor stängts i Frankrike.
  4. lärjunge, anhängare
  5. högfärdig

Originaldokument

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: