§. 59.
Mera hinner jag denna gången intet. Detta kan ock göra tilfyllest til mitt ändamål.
När jag hörde Norrbotningarnas Segel-frihet med mycket alfware wid sista Riksdag bestridas, wäntade jag at få se, hwad slags grunder man brukade dertil, och då jag wann min önskan, förtröt det mig wid deras genomläsande, at en sak af sådan beskaffenhet, som denna, skulle med så intagande skäl bemantlas1 för Allmänhetens ögon, då såg jag mig förbunden min foster-bygd, och Medborgare, at på et för Allmänheten begripeligit sätt, uptaga och nagelfara alla de skäl, som jag kunnat öf60werkomma och utmönstra det, som med sundt förnuft finnes stridigt. Med hwad framgång detta af mig skedt, lämnar jag under dit omdömme, Min Läsare. Har du härwid känt dig öfwertygad, om det du intet förr trodt, så läs det en gång til, och märck om här är bedrägeri. Märcker du det intet, så wet, at det är sanningens kraft, som gifwer henne seger. Harmas du häröfwer, så stilla dig. Och tror du annat, så wisa, at det är grundat. Så dristig jag är, då jag har sanningens medhåll, så handfallen blir jag, då den hwälfwer åt andra sidan. Gör intet hufwudsak af bi-omständigheter, utan angrip kärnan utaf saken. Handla intet uti gåtor, inbundna ord, och hemligheter, ty hwarcken är jag eller wårt Allmänna några spåmän. Myndigheten röjer styrcka, men den gifwer ingen öfwertygelse. Och liter du endast deruppå, så spara dit omak2 at skrifwa; ty då wet jag, at du utom dess winner dina afsickter, och wi trugas at tro, det en skadelig anläggning, rättfärdigas af en lyckelig utgång, som en Jesuit3 för några år tilbaka wille lära sin dicipel4 i Frankrike.
Saknar du et eller flera skäl på min sida, så lägg dem härtil. Märcker du felsteg, så tro dem wara mina, men intet Sakens och sanningens, som jag handterat.
Ser du wårt och Rikets twång, twångets grund, driffjädrar och wärckan, och det ömar dig, beder jag rätt hjerteligen, gif ingalunda saken förlorad. Du tror dig wara ensam, men det äro flera, som täncka lika med dig. Äro alla nedslagna, hwem skal då hjelpa Fäderneslandet? Många finnas än, som för wår frihet emot mång och enwälde wilja wåga lif och blod, om det behöfdes, men när alla kasta Wapnen utur händerna och ropa, det är förlorat, är ingen konst at fånga oss, som Fårhopar. Alla äro lidande, alla sucka, alla äga en, ehuru liten den ock må wara, förmåga at hjelpa wårt Allmänna, hwarföre är man då så handfallen at göra något?61 Ännu gifwas medel at bota denna sjukdom, men hwilka de äro, huru de skola anwändas, och wara färdiga at gripa til, då de behöfwas, det bör blifwa dit tanckeämne. Swåra curer och wåldsamma operationer fasar jag före, ty i dem löper man lifs-fara; lindrigare måste de wara. Hittar du på något, war intet tyckmycken5 och enwis, utan hör äfwen, hwad andra säga och gör et i det, som blifwer det bästa.
Exemplaret kostar 3 Dal.
§. 59.
Mera hinner jag denna gången intet. Detta kan ock göra tilfyllest til mitt ändamål.
När jag hörde Norrbotningarnas Segel-frihet med mycket alfware wid sista Riksdag bestridas, wäntade jag at få se, hwad slags grunder man brukade dertil, och då jag wann min önskan, förtröt det mig wid deras genomläsande, at en sak af sådan beskaffenhet, som denna, skulle med så intagande skäl bemantlas6 för Allmänhetens ögon, då såg jag mig förbunden min foster-bygd, och Medborgare, at på et för Allmänheten begripeligit sätt, uptaga och nagelfara alla de skäl, som jag kunnat öf60werkomma och utmönstra det, som med sundt förnuft finnes stridigt. Med hwad framgång detta af mig skedt, lämnar jag under dit omdömme, Min Läsare. Har du härwid känt dig öfwertygad, om det du intet förr trodt, så läs det en gång til, och märck om här är bedrägeri. Märcker du det intet, så wet, at det är sanningens kraft, som gifwer henne seger. Harmas du häröfwer, så stilla dig. Och tror du annat, så wisa, at det är grundat. Så dristig jag är, då jag har sanningens medhåll, så handfallen blir jag, då den hwälfwer åt andra sidan. Gör intet hufwudsak af bi-omständigheter, utan angrip kärnan utaf saken. Handla intet uti gåtor, inbundna ord, och hemligheter, ty hwarcken är jag eller wårt Allmänna några spåmän. Myndigheten röjer styrcka, men den gifwer ingen öfwertygelse. Och liter du endast deruppå, så spara dit omak7 at skrifwa; ty då wet jag, at du utom dess winner dina afsickter, och wi trugas at tro, det en skadelig anläggning, rättfärdigas af en lyckelig utgång, som en Jesuit8 för några år tilbaka wille lära sin dicipel9 i Frankrike.
Saknar du et eller flera skäl på min sida, så lägg dem härtil. Märcker du felsteg, så tro dem wara mina, men intet Sakens och sanningens, som jag handterat.
Ser du wårt och Rikets twång, twångets grund, driffjädrar och wärckan, och det ömar dig, beder jag rätt hjerteligen, gif ingalunda saken förlorad. Du tror dig wara ensam, men det äro flera, som täncka lika med dig. Äro alla nedslagna, hwem skal då hjelpa Fäderneslandet? Många finnas än, som för wår frihet emot mång och enwälde wilja wåga lif och blod, om det behöfdes, men när alla kasta Wapnen utur händerna och ropa, det är förlorat, är ingen konst at fånga oss, som Fårhopar. Alla äro lidande, alla sucka, alla äga en, ehuru liten den ock må wara, förmåga at hjelpa wårt Allmänna, hwarföre är man då så handfallen at göra något?61 Ännu gifwas medel at bota denna sjukdom, men hwilka de äro, huru de skola anwändas, och wara färdiga at gripa til, då de behöfwas, det bör blifwa dit tanckeämne. Swåra curer och wåldsamma operationer fasar jag före, ty i dem löper man lifs-fara; lindrigare måste de wara. Hittar du på något, war intet tyckmycken10 och enwis, utan hör äfwen, hwad andra säga och gör et i det, som blifwer det bästa.
Exemplaret kostar 3 Dal.
§ 59
En ehdi tällä kertaa kirjoittaa pitempään. Tämä voi riittääkin tavoitteisiini.
Kun kuulin, kuinka tavattoman tiukasti norrbottenilaisten purjehdusvapaus kiistettiin viimeksi pidetyillä valtiopäivillä, odotin että saisin tietää perustelut. Kun sain ne sitten luettavakseni, minua kismitti, että näin tärkeä asia tuotiin yleisön silmien eteen kovin kauniilla perusteilla koristeltuna. Silloin käsitin, että velvollisuutenani synnyinseutuani ja sen asukkaita kohtaan oli yleisölle ymmärrettävällä tavalla ottaa esille ja tutkia tarkasti kaikkia ne perustelut, jotka onnistuin löytämään,60 ja julistaa kelvottomaksi ne, jotka terve järki havaitsi ristiriitaisiksi. Jätän sinun arvioitavaksesi, lukijani, miten olen tässä onnistunut. Jos vakuutut sellaisesta, mihin et aiemmin uskonut, lue vielä toiseen kertaan ja tutki, yritetäänkö tässä huijata sinua. Jos et havaitse sellaista, sitten voit olla varma, että totuus vie voiton omalla voimallaan. Jos tämä ärsyttää sinua, rauhoitu. Jos käsityksesi on toinen, perustele se. Milloin totuus on minun puolellani, olen rohkea, mutta jos se vaihtaa puolta, jään neuvottomaksi. Älä tee sivuseikoista pääasiaa, vaan käy asian ytimeen. Älä käytä arvoituksia, vaikeatajuisia sanoja äläkä salaisuuksia, sillä minä sen enempää kuin yleisökään emme ole selvännäkijöitä. Arvovalta osoittaa voimaa, mutta ei vakuuta. Ja jos luotat vain arvovaltaan, älä silloin vaivaudu kirjoittamaan, koska tiedän, että sinun mielipiteesi voittaa silloin ilman sitäkin, ja meidät pakotetaan uskomaan, että onnellinen lopputulos oikeuttaa vahingolliset toimenpiteet, kuten muuan jesuiitta11 joitakin vuosia sitten teroitti opetuslapsilleen Ranskassa.
Jos kaipaat esityksestäni yhtä tai useampaa perustetta, liitä ne mukaan. Jos havaitset virheitä, sinun tulee uskoa, että ne johtuvat minusta, eivät käsittelemästäni asiasta tai totuudesta.
Jos näet sen pakon, joka meihin ja valtakuntaan kohdistuu, ja millainen sen perusta on, millaisia sen vaikuttimet ja vaikutukset, ja tämä huolestuttaa sinua, pyydän sydämestäni, että et silti pitäisi asiaa menetettynä. Luulet olevasi yksin, mutta on muitakin, jotka ajattelevat samalla tavalla. Jos kaikki ovat lannistuneita, kuka silloin auttaa isänmaata? Jos tarvitaan, monet uskaltavat yhä panna henkensä ja elämänsä vaaraan vapautemme puolesta monien valtaa ja yksinvaltaa vastaan. Jos sen sijaan kaikki laskevat aseensa ja huutavat tappiota, silloin meidät on helppo ottaa kiinni kuin lammaslauma. Kaikki kärsivät, kaikki huokailevat. Miksi olemme niin kykenemättömiä tekemään mitään, kun kuitenkin kaikilla on kyky – olkoon se miten vähäinen tahansa – edistää yhteistä hyväämme.61 On yhä keinoja tämän sairauden parantamiseksi, mutta sinun on pohdittava, mitä ne ovat, miten niitä pitäisi käyttää ja miten niihin tarpeen tullen tartuttaisiin. Minä kavahdan vaikeita hoitoja ja ankaria leikkauksia, sillä ne vievät hengenvaaraan. Keinojen on oltava lievempiä. Jos keksit jotain, älä ole turhantarkka äläkä itsepäinen, vaan kuuntele, mitä muillakin on sanottavana ja yhdy siihen, mikä johtaa parhaaseen tulokseen.
Maksaa kolme taaleria kappale.
Suom. Antero Tiusanen
Unfortunately this content isn't available in English
§. 59.
Mera hinner jag denna gången intet. Detta kan ock göra tilfyllest til mitt ändamål.
När jag hörde Norrbotningarnas Segel-frihet med mycket alfware wid sista Riksdag bestridas, wäntade jag at få se, hwad slags grunder man brukade dertil, och då jag wann min önskan, förtröt det mig wid deras genomläsande, at en sak af sådan beskaffenhet, som denna, skulle med så intagande skäl bemantlas12 för Allmänhetens ögon, då såg jag mig förbunden min foster-bygd, och Medborgare, at på et för Allmänheten begripeligit sätt, uptaga och nagelfara alla de skäl, som jag kunnat öf60werkomma och utmönstra det, som med sundt förnuft finnes stridigt. Med hwad framgång detta af mig skedt, lämnar jag under dit omdömme, Min Läsare. Har du härwid känt dig öfwertygad, om det du intet förr trodt, så läs det en gång til, och märck om här är bedrägeri. Märcker du det intet, så wet, at det är sanningens kraft, som gifwer henne seger. Harmas du häröfwer, så stilla dig. Och tror du annat, så wisa, at det är grundat. Så dristig jag är, då jag har sanningens medhåll, så handfallen blir jag, då den hwälfwer åt andra sidan. Gör intet hufwudsak af bi-omständigheter, utan angrip kärnan utaf saken. Handla intet uti gåtor, inbundna ord, och hemligheter, ty hwarcken är jag eller wårt Allmänna några spåmän. Myndigheten röjer styrcka, men den gifwer ingen öfwertygelse. Och liter du endast deruppå, så spara dit omak13 at skrifwa; ty då wet jag, at du utom dess winner dina afsickter, och wi trugas at tro, det en skadelig anläggning, rättfärdigas af en lyckelig utgång, som en Jesuit14 för några år tilbaka wille lära sin dicipel15 i Frankrike.
Saknar du et eller flera skäl på min sida, så lägg dem härtil. Märcker du felsteg, så tro dem wara mina, men intet Sakens och sanningens, som jag handterat.
Ser du wårt och Rikets twång, twångets grund, driffjädrar och wärckan, och det ömar dig, beder jag rätt hjerteligen, gif ingalunda saken förlorad. Du tror dig wara ensam, men det äro flera, som täncka lika med dig. Äro alla nedslagna, hwem skal då hjelpa Fäderneslandet? Många finnas än, som för wår frihet emot mång och enwälde wilja wåga lif och blod, om det behöfdes, men när alla kasta Wapnen utur händerna och ropa, det är förlorat, är ingen konst at fånga oss, som Fårhopar. Alla äro lidande, alla sucka, alla äga en, ehuru liten den ock må wara, förmåga at hjelpa wårt Allmänna, hwarföre är man då så handfallen at göra något?61 Ännu gifwas medel at bota denna sjukdom, men hwilka de äro, huru de skola anwändas, och wara färdiga at gripa til, då de behöfwas, det bör blifwa dit tanckeämne. Swåra curer och wåldsamma operationer fasar jag före, ty i dem löper man lifs-fara; lindrigare måste de wara. Hittar du på något, war intet tyckmycken16 och enwis, utan hör äfwen, hwad andra säga och gör et i det, som blifwer det bästa.
Exemplaret kostar 3 Dal.
§ 59
En ehdi tällä kertaa kirjoittaa pitempään. Tämä voi riittääkin tavoitteisiini.
Kun kuulin, kuinka tavattoman tiukasti norrbottenilaisten purjehdusvapaus kiistettiin viimeksi pidetyillä valtiopäivillä, odotin että saisin tietää perustelut. Kun sain ne sitten luettavakseni, minua kismitti, että näin tärkeä asia tuotiin yleisön silmien eteen kovin kauniilla perusteilla koristeltuna. Silloin käsitin, että velvollisuutenani synnyinseutuani ja sen asukkaita kohtaan oli yleisölle ymmärrettävällä tavalla ottaa esille ja tutkia tarkasti kaikkia ne perustelut, jotka onnistuin löytämään,60 ja julistaa kelvottomaksi ne, jotka terve järki havaitsi ristiriitaisiksi. Jätän sinun arvioitavaksesi, lukijani, miten olen tässä onnistunut. Jos vakuutut sellaisesta, mihin et aiemmin uskonut, lue vielä toiseen kertaan ja tutki, yritetäänkö tässä huijata sinua. Jos et havaitse sellaista, sitten voit olla varma, että totuus vie voiton omalla voimallaan. Jos tämä ärsyttää sinua, rauhoitu. Jos käsityksesi on toinen, perustele se. Milloin totuus on minun puolellani, olen rohkea, mutta jos se vaihtaa puolta, jään neuvottomaksi. Älä tee sivuseikoista pääasiaa, vaan käy asian ytimeen. Älä käytä arvoituksia, vaikeatajuisia sanoja äläkä salaisuuksia, sillä minä sen enempää kuin yleisökään emme ole selvännäkijöitä. Arvovalta osoittaa voimaa, mutta ei vakuuta. Ja jos luotat vain arvovaltaan, älä silloin vaivaudu kirjoittamaan, koska tiedän, että sinun mielipiteesi voittaa silloin ilman sitäkin, ja meidät pakotetaan uskomaan, että onnellinen lopputulos oikeuttaa vahingolliset toimenpiteet, kuten muuan jesuiitta17 joitakin vuosia sitten teroitti opetuslapsilleen Ranskassa.
Jos kaipaat esityksestäni yhtä tai useampaa perustetta, liitä ne mukaan. Jos havaitset virheitä, sinun tulee uskoa, että ne johtuvat minusta, eivät käsittelemästäni asiasta tai totuudesta.
Jos näet sen pakon, joka meihin ja valtakuntaan kohdistuu, ja millainen sen perusta on, millaisia sen vaikuttimet ja vaikutukset, ja tämä huolestuttaa sinua, pyydän sydämestäni, että et silti pitäisi asiaa menetettynä. Luulet olevasi yksin, mutta on muitakin, jotka ajattelevat samalla tavalla. Jos kaikki ovat lannistuneita, kuka silloin auttaa isänmaata? Jos tarvitaan, monet uskaltavat yhä panna henkensä ja elämänsä vaaraan vapautemme puolesta monien valtaa ja yksinvaltaa vastaan. Jos sen sijaan kaikki laskevat aseensa ja huutavat tappiota, silloin meidät on helppo ottaa kiinni kuin lammaslauma. Kaikki kärsivät, kaikki huokailevat. Miksi olemme niin kykenemättömiä tekemään mitään, kun kuitenkin kaikilla on kyky – olkoon se miten vähäinen tahansa – edistää yhteistä hyväämme.61 On yhä keinoja tämän sairauden parantamiseksi, mutta sinun on pohdittava, mitä ne ovat, miten niitä pitäisi käyttää ja miten niihin tarpeen tullen tartuttaisiin. Minä kavahdan vaikeita hoitoja ja ankaria leikkauksia, sillä ne vievät hengenvaaraan. Keinojen on oltava lievempiä. Jos keksit jotain, älä ole turhantarkka äläkä itsepäinen, vaan kuuntele, mitä muillakin on sanottavana ja yhdy siihen, mikä johtaa parhaaseen tulokseen.
Maksaa kolme taaleria kappale.
Suom. Antero Tiusanen
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Vederläggning, § 58
Följande avsnitt:
Platser: Norrbotten (Norrbotn, Norrbottn) Frankrike
Personer: Busenbaum, Hermann
Bibelställen:
Teman: