Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Vederläggning

Vederläggning, § 57

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 57.

Men detta gör mig inga grå hår. Man betalar med sådant mynt, som bland oss går och gäller, och det wet jag är intet förbudit, ock ehuru jag wet, at någon derföre måste gifwa honom redbart igen, den som har fått det om händer och jag i mitt kjöp får betala honom Ränta för det Capital, jag måste förskrifwa mig skyldig til, för den tiden han wet sig blifwa i mistning af en redbar betalning derföre, oroar det mig dock nu intet. Men hwad bedröfwelig influance1 wår yra Wäxel-Cours haft i Gränse-orterne uppå wårt redbara mynt, det ömmar mig för mycket. När Coursen ifrån 1739 begynte stiga, war Rikets Undersåtare, men i synnerhet Gränse-orterne här­om uti fullkomlig okunnoghet, utom dem som hade at göra med Wäxlar; Men Utlänningen, som intet kunde förblindas af Daler-namnen, såg det straxt. Undersåtarena tryggade sig wid Daler och Marck-namnen. De hade grund dertil i 9. §. Regerings-Formen2 och Konga-Försäkrans 18. §3. Och trodde at en Riks-Daler eller 2 lod 14 lödigt Silfwer4, en 9 Dalers Sedel, 9 Dalers Plåt, 96 enkla Slantar, 16. 6-styfwer-stycken etc. woro alt lika gällande. Så snart Wäxel-Coursen begynte at stiga, blef Sölfwermyntet och de större Plåtarna hos Grannen begärliga. Utlänningen wiste wäl, at Swenska Män höllo dem alla i lika wärde, det behöfdes således ej stor förbättring i priset, innan han fick den Mynt-sort han åstundade. Då måste Riks-Dalrar, Caroliner, Sexstyfwer-stycken och Plåtar i stora poster fara öfwer Gränsen. Ju högre Coursen steg, ju begärligare eftersöktes de. De som drefwo Rysk Handel, foro omkring och snappade up allestädes af dessa begärliga waror, och emedan de gullo5 hemma lika, men olika hos Ryssen, trodde de sig göra stor Handel, fast de intet på långt när fingo efter den då warande Cours. När Sölfwermynt och Plåtar foro således bort, utom hwad något enwist hufwud behölt qwar, och Coursen steg emedlertid alt högre och högre, så begynte man at fikas efter skilje-myntet, som haft ändock et olyckligare öde, än alt wårt andra Mynt, at det aldrig fått stiga i wärde efter Coursen, utan gemene man har nödgats tro, det 96 Slantar och en 9 Dalers Sedel skola alt wara lika mycket, fast de wärckeligen wed den högsta Cours bort betalas ongefärligen med 2. 9 Dalers Sedlar. Tänck om nu Ryssen betalt för 18 Daler i Slantar antingen i Sedlar eller i waror 21 Daler, så tror man sig hafwa skinnat honom på 3 Daler, men han har likwäl med det samma skinnat Riket efter den högsta Cours på 15 Daler. När jag slutar kjöp med honom om et wisst Daler-tal för hans wara, men betalar honom dem i 9 Dalers-Plåtar, så wet jag han är så raisonabel och räknar hwar 9 Dalers Plåt til 12 Daler, då har jag wunnit 3 Daler på hwar Plåt, men han har efter högsta Coursen skinnat mig och Riket åtminstone på 9 Daler utom dess. Kan någon Handel i werlden wara min Granne profitablare än denna? Kan någon wara beredwilligare at hjelpa honom til denna winst, än den, som tycks äfwen winna derpå och wet sannerligen intet annat? Ack! huru många Millioner Dalrar har icke detta stulit utur Swenska händer, och ricktat wåra Grannar? Huru många tusende resor6 bättre hade det icke warit, at man i alla Påst-Tidningar7 lämnat kunskap, huru många Sedel-Dalrar hwarje weka skulle räknas på en Riksdaler, et Sexstyfwers-stycke, Carolin, gamla och nya Plåtar, Slantar etc. Det swider uti mig, när jag täncker, med hwad begärlighet Ryska Handlande samlat all wår Koppar för halfwa wärdet. Uppå en Gräns-marcknad kjöper Ryska Regeringen den utur Privatorum hand. Det går mig til hjertat, när jag påminner mig, huru den derifrån föres til det af Czar Petter den I:sta i Ollonitz8 anlagda stora Styckgjuterie9. Se der är nu Sweriges swett och möda. Wäl bestält! Äfwen så har det gått åt Norska sidan.

Här äro ju, säger man Förordningar utkomna, emot Plåtars och Sölfrets utförsel, hwarföre äro de icke efterlefda? Ja, hwarföre äro de då intet? Ack! jag orkar intet swara. Det är ömkeligit. Så går det til: Man wil intet röra det röt-sår som ligger i hjertat och giftat hela Riks-kroppen, men på händer och fötter lägger man et skarpt plåster10 til at draga ut förgiftet den wägen, och i wälmening, wäntar at alt skal dermed blifwa godt.


  1. inflytande, inverkan
  2. 9. §. Regerings-Formen: regeringsformen 1720, § 9 lyder ”Det blifver väl kronones egen sak och en tillhörig rättighet att låta slå mynt. Dock förbehålla sig riksens ständer, när någon förhöjning eller afslag till skrot och korn skulle ernas och förehafvas, att sådan ändring ej utom deras vetskap och samtycke må ske.”
  3. Konga-Försäkrans 18. §: I Adolf Fredriks konungaförsäkran (18.10.1751) förbinder sig majestätet att bibehålla värdet på rikets guld- och silvermynt. Han lovar också att inte göra några ändringar i tidigare myntordningar utan riksrådets och ständernas samtycke. Banken skulle även i fortsättningen administreras av ständerna.
  4. 14 lödigt Silfwer: 14 sextondedelar rent silver
  5. gällde
  6. här: gånger
  7. Syftar på Stockholms Post-Tidningar, en tidning för officiella kungörelser och upplysningar till allmänheten. Utkommer sedan 1645, i dag under titeln Post- och Inrikes Tidningar.
  8. Olonets fi. Aunus; här: namnet på näset mellan sjöarna Ladoga och Onega
  9. Peter den store hade 1703 grundat ett järnbruk med ett kanon- och järngjuteri på den ­västra stranden av sjön Onega, vid floden Lohijokis (ry. Lososinka) mynning. Staden ­Petrozavodsk kom sedan att byggas upp kring järnbruket.
  10. et skarpt plåster: ett kraftigt verkande läkemedel. Plåster och förband som preparerats på olika sätt lades förr på för att reta huden, göra den röd och framkalla en utgjutning av vätskor under överhuden i form av blåsor. På så här sätt önskade man leda bort t.ex. gift eller vätskesamlingar i närliggande organ.

Originaldokument

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: