Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Vederläggning

Vederläggning, § 36

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 36.

Men ehuru ömt och betydande detta sätt må wara, at förse en tredjedel af hela Riket med matwaror, genom omwäg, som oumgängeligen måste göra det dyrare än det annors kunde blifwa, är det dock litet betydande, emot det twång, hwarunder Norrlänningarna i sin Salthandel wärkeligen stå. De odrägeliga monopolier, som af detta äro en naturlig fölgd, äro långt swårare. At Stockholms-boarna kunna drifwa med Salt och Spanmåls-handelen monopolier, det bewisas nästan med samma skäl, som §. 33. om export-warorna är wist. Men at sådant wärkeligen skedt, hwem tör det säga?

Saken lärer egenteligen komma derpå an, om desse waror altid warit god tilgång uppå och för hwad pris?

At brist på dem yppat sig nog ofta, kan ingen neka. Til bewis derpå wil jag allenast anföra Höglofl. Ridderskapets och Adelens Betänkande der­öfwer af den 24 April 1762. Orden lyda så:

”Den brist på Salt, hwaröfwer ifrån åtskillige Rikets Landsändar blifwit klagat, och i synnerhet så högt skal trycka en del af Öster-och Wästerbotn, samt Finland, at många icke ens för Sedlar och knapt för Contant skiljemynt1 kunnat få några marker, har förekommit Ridderskapet och Adelen, så mycket mera eftertänckeligit, som denna wahra för allmänhetens lifs­berg­ning och Fiskerierna är så oumbärlig, och samma brist ökt sig just i en tid, då Ständer länge mödat sig den afwärja, och de hemmawarande med åtrå wäntat på Riksens Ständers kraftiga åtgärd, at bota en för allmänna folkhopen så swår olägenhet.”2

Men hwad följer häraf? Eller hwem will man skylla derföre? Det äro många omständigheter, som stöta tilsammans, deruti, säger man. Rår just Stockholms-boen derföre? Rätt så, man wil wäl göra en hemlighet och så af Salt-handelen, och tilskrifwa öfwerflöd, brist och dyrhet på Salt, något underligit, för allmänheten osynbart och likwäl på dem kraftigt wärkande wäsende, som swårligen kan hållas innom Skranckorna, ongefär lika dant, som man wil göra af Wäxel-Coursen. Det war wäl påhittadt. Jag har derwid nästan ingenting at påminna, mera, än at detta underliga djuret, som gör så mycket hos oss, bör äfwen få et namn, hwaraf wi känna igen det. Jag tycker det bör heta öfwermagt.


  1. växelmynt, småmynt i motsats till sedlar och huvudmynt
  2. ”Den brist på … swår olägenhet.”: Utdrag ur protokollet hållet hos ridderskapet och adeln 24.4.1762, Ridderskapets och adelns renskrivna protokoll 1762, R 112, SRA. Citatet är exakt återgivet med undantag av vissa små ortografiska skillnader.

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: