Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Vederläggning

Vederläggning, § 17

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 17.

Det är ganska wäl sagt, at hwar och en Stad och Landskap i et Rike, hwarken kan eller bör idka en och samma handtering och rörelse, twärt emot naturens egen författning och orternas olika afkomster1. Men hwem kan wäl häraf leda den fölgd, at en Stad i et Rike måste i ewärdeliga tider, sälja alla sit eget Lands afkomster på en enda plats i hela werlden, och för det pris, som honom der bjudes, men i fall der ingen wil emottaga dem, wara twungen at återföra dem eller se dem förlorade, ej heller få söka sin utkomst på något annat ställe, och för alt detta ändock ej se sig säker, at få der sina nödwändigaste behof en gång?

Norrlänningarne hafwa ännu aldrig budit til, at drifwa handel med and­ra, än deras eget Lands producter. De hafwa aldrig tänckt afstå ifrån den förbindelse, at för sin del så långt de förmå, bidraga til hela Samfundets uprätthållande. De beklaga allenast, at de i brist på en fri rörelse ej förmå med det eftertryck, som de önskade hjelpa til et så wälsignat ändamål. De såge ingen ting häldre, än at kunna förse Stockholms Stad med Smör så tilräckeligen, at Ängelsman i den afsigt aldrig mera wågade sig hit. De se möjeligheten, at skaffa sina Landsmän föda, då 4 eller 5 Tunneland af deras widsträckta måssar upodlade gifwa et ömnigare bete, än många hundrade i sit naturliga skick, men här saknas drift och rörelse. Det gör dem ondt, at se et widsträckt Land af den härligaste belägenhet, ligga ofwanför sin sjökant, utan förmåga at afhämta något derifrån. Det swider uti dem, at höra tusende-tals tunnor af Finsk Spanmål rutna bort i Safwolax, och intet få något deraf, utan nödgas rycka brödet utur sina Medborgares munnar i Swerige.


  1. produktionsmöjligheter

Originaldokument

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: