Föregående avsnitt: Vederläggning, § 27
Följande avsnitt: Vederläggning, § 29
§. 28.
Men ännu ömmare blifwer deras lidande, som, ehuru de bjuda högre pris, än Stockholm, ändock ej få tilhandla sig samma wahror.
Deras behof måste då wara större deraf, än Stockholms, ty annars hade wahran ej stigit så högt i pris, icke desto mindre hindrar ordinantien dem, at få någon hjelp af sine Medborgare. Är det intet en rätt Samfunds Lag, at den lem, som lider, bör först hjelpas? Hwarföre skola då desse Medlemmar lämnas utan undsättning? Man swarar, de få sedan genom Stockholm. Wäl! men det drager ju mycket långt på tiden, innan hjelpen hinner til dem derigenom. Äro behofwen oumbärliga, lida de nöd emedlertid, och när de ändteligen hinna få, måste de åtminstone dubbelt betala dem. Kan någon uplyst Medborgare se sig i dessa omständigheter, utan at ängsligt sucka under oket? Monn sådant alt kan komma under namn af en gagnelig Handels-System? Eller monn det intet äro saker, som fordra en snar hjelp genom Kongl. Maj:ts och Riksens Höglofliga Ständers alfwarsammaste åtgärd.
Föregående avsnitt: Vederläggning, § 27
Följande avsnitt: Vederläggning, § 29
Platser: Stockholm
Personer:
Bibelställen:
Teman: