123
Anders Chydenius är född 1729 d: 24. Februarii1 Gamla stylen2 i Sotkamo Sochn 2 mil från Cajanaborg. Fadren war KyrckoHerden och Probsten i GamleCarleby Jacob Chydenius, då warande Capellan i Sotkamo, som 1734 blef KyrcHerde öfwer Kimi Lappmarck och Kusamo och fick år 1746 därifrån Transport til Gamle Carleby Pastorat, där han 1766 i Aprill Månad afled. Min Far Fader war KyrckoHerden i Rimito Mag: Anders Chydenius, som war en Bonde Son i från samma Sochn. Min Moder hette Hedvig Hornæa, en dotter af Afl:e KyrckoHerden och Probsten i Euraåminne Samuel Hornæus.
Näst Gud har jag at tacka en öm Fader eij allenast för lifwet och des uppehälle i min barn- och ungdom, det gifwa de flästa Föräldrar åt sina barn, utan fast mera för en outtröttelig underwisning ifrån spädaste Åren. Han tog eij den almänt brukeliga wägen, at blott belasta minnet hos sina Barn wed underwisningen. han lärde dem at täncka, och at tillika låta förståndets lius wärma hjertat til dygd och Guds fruchtan.
Twå År nöt3 jag under en öm Faders upsicht privat information.4 2 Åhr biwistade Uhleåborgs Trivial Schola, 1 År då warande Rectoris wid Tårneå Pædagogie sedan KyrckoHerdens och Probstens i[124] Uhleåborg Herr Johan Wegelii enskilta handledning, med hwilckens Testimonium5 jag tillika med min äldre Broder, den qwicka6 men i Kumo Elf olyckeligen drunknade Philosophiæ Adjuncten Mag: Samuel Chydenius. 1744, i December månad reste til Åbo Academie, och inskrefs där såsom Student 1745 in Januario, Hwarest jag det första Året nöt då warande Philosophiæ Adjunctens nu mera ÄrckiBiskopen H: H. Carl Fred: Mennanders underwisning i Philosophien, och Latinska stilen, men förkofrade mig mäst genom den qwicka Mag: Nordstedts7 dageliga umgänge och discurser med min Broder, dem jag altid med största nöje afhörde. År 1750 besökte jag Läro sättet wed Upsala,8 förswarade äfwen 1751 Min Broders Disputation De Navigatione per flumina et Lacus Patriæ promovenda.9 1753 reste jag åter til Åbo försedd med vocation10 til det nyss anlagda Nedervetil Capell i Gamla Carleby Sochn, at blifwa deras enskilta Präst, hwartil jag äfwen in martio blef ordinerad af dåwarande Biskopp öfwer Åbo Stift, H: H. Johan Brovallius, och aflade de wanliga specimina Academica til Magister graden med mine Förmäns fullkomliga bijfall, den jag Året därpå antog frånwarande. Gradual Disputation war om Americanska Näfwer båtar11 på några blad under Afl:e Herr Doct: Kalms Præsidio. Om sommaren samma År tilträdde jag min Syssla i Nedervetil. Wed detta lilla Sacellanie om 30 rökar12 arbetade jag 17 Års tid utan at täncka på någon befordran, än mindre beswära125 mina Förmän med någon ansökning därom; Hade och där wed förmodeligen blifwit til min död, om eij min Fader på sin Sotesäng13 näst för sin död genom bref ålagt mig at efter honom söka Gamle Carleby Pastorat och at wara Förmyndare för mina twänne omyndiga half Syskon och försörja min Stiuf Moder;14 til hwilcken Syssla jag likwäl eij want förslag, för än 2 År där efter då min Faders efter trädare Herr KyrckoHerden Johan Haartman blef Transporterad til Wörö15 Pastorat.
Så wäl Stads, som Lands Församlingen16 förklarade då enhälligt sitt förtroende för mig, och hos Consistorium anhöllo, at få mig på Förslag, det jag äfwen efter præsterat Pastoral examen ärhölt, och want wed walet en nog enhällig Kallelse, och fick År 1770. Fullmacht til GCarleby Pastorat, dett jag samma År in majo tilträdde, och nu på tjonde året förestått, och hwar wed jag, utan at i mina öfriga lefnadsdagar söka några större jordiska förmåner täncker så länge arbeta, som Gud lif och helsa förlänar. 1778. under sidst förflutne Riksdag blef jag på de flästa ledamöters af Högwörd: Prästa ståndet begäran af Högwörd: Herr Biskop Haartman,17 utan min ringaste egen åtgärd hedrad med Probste Namn,18 och undfick mitt Probste bref af d:n 24 Februari sidstledne och blef wed samma tid af Hans[126] Kongl. Maij:stt i nåder utnämd til Theologiæ Doctor, och Promoverad af Rikets Archi Biskop Högwördigste Herr Doctor Carl Fred: Mennander d:n 6 sidstledne Junii.
Jag bekänner upriktigt, at jag är förringa til all Herrans godhet, den han således i mångahanda måtto bewisat mig owärdigan, bland hwilcka den eij eller är den minsta, at Herren beskärt19 en god, öm och trogen Maka, då jag 1755. in Octobri trädde i Ächtenskap med Handelsmannen Olof Mellbergs dotter i från Jacobstad Jungfru Beata Magdalena Mellberg. Sielf barnlös, hafwer jag räknat för min skyldighet at upfostra andras barn, i bland dem hafwa i synnerhet warit min half Syster Helena, som 1777. om hösten blef gift med Rectorn wid denna Stads Schola Mag: Johan Kreander, Min half Broder Adolph Chydenius, som nu i höst dog i Uhleåborg i en gångbar20 rödsot och min SysterSon Johan Tengström21 som ännu studerar wid Åbo Academie och gifwer det glada hopp om sig, at min Kostnad och möda wed hans upfostring eij skall wara förlorad.
Så Kort är beskrifningen af mitt lefnadslopp så enfaldig har och min wandel warit til denna dag, och jag önskar uprichtigt at den och icke må få några andra Märkwärdigheter om och detta stoft finge wara wärksamt i flera År, än om jag antingen i eller utom mitt Ämbete finge127 göra något godt och förswara oskulden, och at jag igän lagt mina ögon i min dyra Frälsares sköte.
Men i fall Kongl. Wetenskaps och Witterhets samhället äfwen begärade af mig någon redo för mina Studier, mina Skrifter och Riksdags Manna öden bör jag äfwen där utinnan söka at wara uprichtig.
Wid Kongl. Academierne, woro mina Studier blandade; Jag Koksade22 litet i hwart, som ock för den före stående graden war på wist sätt nödigt. Utom Philosophiska wetenskaperna war jag mycket road af Mathesis i synnerhet Geometrien, Astronomien, Gnomoniken,23 Mechaniken, och något af Algebra. Men sedan jag trädde i det, i sig sielf dyra, fast af många äfwen Präster ringa achtade Herda ämbetet har den Practiska Salighets läran warit mitt hufwud yrcke. Jag har sökt at sätta de wissaste och tydeligaste Theoretiska sanningar til grund för Christendomen hos mina åhörare och alt sedan jag wed Academien, med min ungdoms eld sökte at dels följa allehanda slags fina Theologiska Distinctioner, dels ock at sielf efter Logikens och Metaphysikens reglor Klyfwa hår, och fant så wäl under Discurser som egen eftertancka, at jag til slut eij wiste wed hwad strå jag skulle hänga med min egen öfwertygelse steg jag tilbaka ifrån dessa swichtande högder och beslöt, at efter Pauli Lära[128] til Titum Cap: 1. v. 9. hålla mig allenast wid det ordet som wist är och lära Kan, hwar af händt, at när jag hör eller läs sådana finheter frågar jag mig sielf: Qvis est usus hujus loci practicus?24 Och då Herren gaf mig nåd at predika, intet därföre at hafwa något at säga, utan at öfwertyga mina åhörare och röra dem fant jag snart huru olämpelig den Konstiga lärdomen war på Prediko stolen och at en Lärare aldrig kunde wara så enfaldig25 som han borde äfwen i Förnäma Stads och Academiska Församlingar. Ty wore ändamålet med en predikan, at öfwertyga sina åhörare om sin beläsenhet eller ock, at med en sådan lärd predikan wisa, huru man håller sina åhörare för sådana som Kunna fatta och förstå et så lärdt arbete, Kunde finheter och swassande26 tålas, som doch i alla fall blir ett Charlatanerie;27 Men är det at öfwertyga och röra, förändra, och förbättra på Christendoms- och dygde wägen, så böra grunderna därtil blifwa så enfalliga, medlen så begripeliga, och upmuntringarna så Kraftiga som möjeligit är; hwaremot den höga lärdomen eij annat är än en förmörckande dimba28 för en wandrings Man, som fiker efter lycksalighets målet.
Catechisation, hwarmed jag eij förstår några wårdslöst framtalta Catechismi Predikningar eller några pro forma hålna huus förhör, utan all den munteliga underwisning hwarmed en Lärare genom samtal skall hos sina åhörare af alla åldrar bij bringa och inplanta den rätta salighets lärans nödiga och oswikeliga grunder, til lefwande Christendom, den har jag funnit wara det swåraste, det answarigaste129 af alla mina Ämbetes göromål. Dertil fordras en tydelighet, och enfallighet som nästan icke får förut sätta någonting såsom bekant, och ehuru jag äger någorlunda den gåfwan, at wara begripelig, ser jag mig doch här wed med alt mitt bemödande ofta stanna i rådwilla. dertil fordras en ordning uti hwilcken sanningarna med otwungna länckor sitta tilsammans, och flyta utaf hwarandra, det fordras en ren och otwungen tancke gåfwa och en trägen eftertancka, om eij språng ifrån det ena til det andra skola göra et misk mask29 af altsammans; Och änteligen fordras ock därtil en gnista i hjertat af den himmelska elden, det är en af Gud uptänd åhåga at befria sin egen siäl och deras som höra oss. För wåra ögon måste på ena sidan stå den blod Kräfjande domen, som oss förestår, om wij försumma at förkunna alt Guds Råd för wåra åhörare, nemligen at den är Förbannad som Herrans wärk etc:a Jer: 48. v: 10. på den andra wår nåde lön Dan: 12. Wåra Åhörares lycksalighet bör äfwen ligga oss ömt om hjertat, at genom wåra Catechisationer på en gång uplysa, öfwertyga och röra wåra åhörare. hoc opus hic labor.30 där til gifwes, utom de wanliga Catechismi förhören flera tilfällen: Såsom i synnerhet wed ungdomens underwisning då de beredas til at första gången begå den Hel:a Nattwarden, när Folck flytta til Församlingen, och åter då de gå där ifrån, äfwen wed siukas besök, om de eij äro alt för swaga. Så danna tilfällen har jag altid med flit sökt nyttja, och oftast rönt därwed en synnerlig Guds wälsignelse.
Men eij nog där med: Herren öpnade mig äfwen genom sin Nådes starcka wärkningar på mig[130] sielf och mina Skrifte barn en ny dör at skaffa mera frucht i mitt Ämbete, då jag til deras en skilta underwisning och andacht begynte anwända Söndags efter middagarna til några Gudeliga samtal och underwisningar först med dem, och uppå andra mina åhörares trägna begäran med alla dem, som sådana andachts öfningar behagade bijwista, hwarwid mästedeles den förut hålna predikan blifwer förklarad och på de närwarandes samweten til bestraffning lärdom och tröst närmare lämpad, hwar med jag nu öfwer 15 År fortfarit, och hwilcken andachtsöfning äfwen en stor del af mina åhörare flitigt men aldeles fritt nyttjat hemma i mitt huus ofta til et antal af 2 a 300 personer som altid slutas med en til ämnet lämpad Afton bön, hwar wed jag efter åt lämnat öppet tilträde til enskilta samtal för dem som sådant åstunda, och för den orsaken, at eij blifwa hindrad häruti, har jag wed inträdet til Församlingen straxt afsagt i från mig, at om Helgedagarna göra och emottaga andra besök än de som leda til någon upbyggelse i Christendomen.
Utom denna min hufwud syssla, har jag äfwen sökt, at på andra wägar wara mina med menniskor til gagns. Jag hade wäl i Upsala studerat något i Chymien, men utan någon tillämpning på medicin. Men under mina första Prästa År begynte jag efter den af Kongl: Collegium Medicum utgifne tryckta beskrifning om barna siukdomars botande skild på Landet i från Läkare31 at practicera medicinen på mina åhörares barn. Ass:32 Haartmans huus curer,33 och Ass: af Darelii Sochn Apotek,34 som utkommo straxt därpå ledde mig mer och mer i wetenskapen, så at jag begynte studera i Chymien, til läkemedels tilredande; Jag fattade resolution,35 för skref36 mig instrumenter, och rå ämnen, och inrät131tade et litet Chymiskt Laboratorium, hwaruti jag småningom Avancerade så långt at jag sielf tilredde Mercurjus sublimatus corrosivus Merc: Dulcis, calomel, och flera Mercurialier, spiritus nitri fumans spiritus salis, och spiritus salis ammoniaci37 Liqv: Hoffmanni38 med flere och giorde af dem hwarje handa slags medicamenter. Icke mindre arbetade jag mig upp i Kännedomen och nyttjandet af hwarjehanda Resinarum solutioner,39 anstälte rön med dem i olika menstruis40 och hade nog Patienter at anwända mina medicamenter på, och Köpte ock sällan från Apoteken annat än simplicia.41
Jag las42 flitigt i Arch: Rosen-von Rosensteins Anatomie43 och begynte äfwen med Chirurgiska operationer, skära ut Kräft Knutar44 och flen hus,45 ofta på nog farliga stellen, och i synnerhet at operera på ögonen och skära ögon låcken på sår ögda,46 med nästan otrolig lycka.
Genom många försök upfant jag et ögon wattn, som til någon del liknar Fru Segercronas,47 men öfwerträffar det i många delar, och är nog specifikt för de flästa swaga och sura ögon.
Sådant hade jag tilfälle at sysslosätta mig med, så länge jag war Capellan wed et litet Capell, men då jag til trädde G:Carleby Pastorat blefwo ock mina Ämbets sysslor mera widsträkta och trägna, än at jag Kunde fortfara längre där med, utom det jag då och då nödgats giöra operationer på swag ögda, och i bland at skrifwa recepter för någon af mina åhörare på Wasa eller G:Carleby Apotek i brist af någon[132] pålitelig Medicus på närmare afstånd än 14 mil i orten.
Ingenting war jag mindre bewandrad uti än Politiken, då jag blef Präst, men de wed 1756. års Riksdag utkommande Riks dags tidningar48 öpnade mig först ögonen, at täncka något om Swänska Regerings sättet, och wåra Politiska författningar, och då H:r Commerce Rådet Nordencrantz 1761. wed Riksdagen framgaf sitt omständeliga Memorial til Riksens Ständer och det straxt Kom i min hand jemte andra hans skrifter, om Wexel Coursen,49 retades jag, at gå längre i sådanna ämnen. Jag fant denna Auctor försedd med så många kundskaper och reflexioner in Politicis, så rik på tanckar, at ehuru hans skrifsätt war något tungt och upfylt med rediter,50 ehuru äfwen en ensidig bitterhet röjer sig i dem på många ställen, war här likwäl et ömnogt förråd af ämnen at upwäcka en lärgirig läsares hela upmärksamhet, och grundsanningar in Politicis, som en sund efter tancka och ett emot Fädernes Landet wälmenande hjerta eij annat Kunde än gilla och antaga.
Med en sådan af H:r Nordencrantz mig med delt Kundskap om menniskan och des machts missbruk, om Ängelska lagskipningen jämförd med wåra lagar och deras handhafwande och missbruk derwed, med några allmänna begrep om Rikets Finance wärk, wäxel cours med mera, med sådan under bygnad reste jag til 1765133 Års Riksdag såsom Capellanernas Riksdags Fullmächtig, och hade då tilfälle, at under en så lång Riksdag dels öka mina Kunskaper genom läsning och samtal, dels och styrcka dem genom förfarenhet.
Landthushållningen har eij eller litet roat mig, hwar wed Afl:e H:r Öfwerst Lieut: Bojes huushållsbok51 såsom den där enfalligast följer Naturen har warit min Mentor. Wid mitt nya Capellans bohl i Nedervetil, som 1753 anlades wid en Fors52 på en nog ohyggelig sten backa uptog jag en liten Krydd och trägård, omgaf den med sten murar stälde den i reguliera afsättningar53 emot Ån och en dam som leder wattnet i från forsen til trägården. upodlade et ganska sankt Kärr först til Åker och sedan til äng. bygde up löflador och anstälte en årlig löftäkt54 efter H:r Bojes underwisning, men lade mig i synnerhet winning om att förskaffa och bibehålla en ächta Spansk Får afwel, och förskref mig til den ändan full wuxna får, baggar och tackor i från förr nämde H:r Öfwerst Lieutnant, och skötte dem aldeles på det af honom i sin hushålds bok föreskrefna sättet, med den framgång, at mitt Kläde tilwärkat af denna afwel i lenhet täflar med wåra finaste Swänska Kläden. Bland mina hushålls öfningar bör och det räknas, at jag wed mitt innehafwande Präste bohl, uptagit af stenbacka ny Åker och om gifwit den med sten mur, anlagt jordwallar om kring ängar til flere hundrade famnar, bygt et[134] stort fähus, Stall med rum för 10 hästar och et wärmhuus55 alt af gråsten och en Brygg- och bager stugu byggning af tegel, för hwilcket arbete och Kostnad på et boställe Kongl:e Maij:stt äfwen benådat mig med frihet för alla Personelle utskylder för mig och alt mitt folck.
Öfning i Witterhet har roat mig alt ifrån Studente Åren, och har jag altid med granskning läst alle handa wittre arbeten, och såwäl i skrifter som Predikningar och tal wid flera Högtideligheter sökt förkofra mig däruti. En lätthet uti meningar och uttryck, öfwertygelse och behag hafwa därwed altid warit mina föremål, och ehuru paradox56 jag ofta synts i mina satser, har doch mitt nog egna skrifsätt wunnit Allmänhetens bijfall, långt öfwer hwad jag Kunnat wänta eller förmoda.
Snart sagt all rättegång, och den Practiska Lagfarenheten har jag däremot aldeles neglicerat, och räknat en liten förlust altid för bättre än winst genom en Konstlad rättegång.
Nu några ord om mina skrifter.
Ingen af Swänska snillen har Kunnat mindre tro sig, at någonsin blifwa Känd i sitt Fädernes land såsom Auctor än jag. Mina små insichter, mitt stilla och inskränkta lefnadssätt ja jag bör bekänna uprichtigt mitt ifrån den stora wärlden aldeles afwända hjerta, som beslutat, at i en aflägsen wärldenes wrå utstudera mitt egit onda hjerta och i mitt ämbete gagna den mig af himmelen an förtrodda Hjorden, mitt uprichtiga föracht af den så smikrande Äran, hade satt mig, långt under135 den tanckan, at någonsin skrifwa något för allmenheten, eller bekläda något wigtigare Ämbete, än den lilla syssla jag först innehade. Men försynens wägar hafwa warit helt andra med mig owärdigan, än jag Kunnat föreställa mig.
Nödgad af mina wänner til de första försök, hafwa de blifwit med upmärksamhet och wäl behag uptagne af med Borgare, som i anledning där af ålagt mig mera och som satt mig i den nödwändighet at öka mina små Kundskaper genom någon mera beläsning och eftertancka. Ett fortfarande bijfall af mina försök, ett under dem uptändt nijt, at söka gagna hafwa sedan ålagt det mig sielf som en skyldighet, ja såsom et af mina Ädlaste nöjen. Men min hufwudsak, mitt trägna och answariga Ämbete hafwa här wed altid inskränkt mig, at blifwa wed de små och Korta afhandlingar, dem sällan dagens lius eller wanliga arbetstider, utan altid de tysta midnattsstunder fram kläkt,57 dem de flästa frucktlöst förtära om eij i laster, doch i sömnens sköte på maklighetens bädd. Dett lönar sig wäl, at i Tyskland, Franckrike och Ängland wara Auctor, hälst af medelmåttigt snille, men i Swerige blifwer det altid en ren förlust. Jag bör doch icke förtiga hwad jag såsom Auctor upburit pro Labore.58 Afl:e H:r Directeuren Salvius betalte mig för mitt omständeliga swar på wederlägningarna af Källan til Rikets wanmagt59 700 D:r K:rm och för min Finance piece60 400 D:r. Se här äro för Gud och mitt samwete alla de rikedomar jag såsom Auctor förwärfwat.
År 1750, då den glädie tidning61 wäntades om då warande Hennes Kongl:a Höghets nu mera Kongl. Maij:sts Encke Drottningens lyckeliga nedkomst, som skedde med Prints Fred: Adolph, blef jag nödgad, at wid denna Högtidelighet hålla et tal i Synodal Auditorio i G:Carleby62[136] såsom student, hwar wid jag til åhörarenas fulla nöije bewiste Finnars flor under Sweriges Crona.63
Jag beswarade på wanligit sätt under Divise64 trenne Kongl. Wetenskaps Academiens förestälta Premie frågor, och täflade twå gångor om högsta prisen. den första war Oeconomisk, om orsaken til måssa på Ängar, samt huru den bäst Kunde förekommas?65 hwar wed eij annat än at mitt swar inkom 2 a 3 dagar försent satte mig utur Competence,66 af den mig annors til hörande Gull jettonen.67 Swaret blef trykt tillika med premie swaret och et annat, som jag wil minnas af KyrckoHerden Hederström,68 och oss hwardera tildelt et accessit.69
Den andra war Mechanisk: Om wåra wanliga Kärror Kunna så förbättras, at man på dem med lika lätthet Kan framföra 70 lispund, som nu annors 40.70 Här blefwo Afl:e H:r Öf. Dir Faggott71 och Doct: Gadolin72 mina medtäflare, då den förra want prisen såsom eij allenast Academiens ledamot, utan och beslächtad i Kongl. Wetensskaps Academien,73 men med hwad rättwisa Kan af Kännare bäst dömmas, hälst om det inträffade, at frågan af honom eller hans wänner blifwit i Kongl. Wetenskaps Academien proponerad:74, emedlertid tildömde doch Academien äfwen nu som förra gången mig jemte Doct: Gadolin et Accessit, och beslöt at trycka dem båda jemte premie swaret. då likwäl Gadolin återtog sitt swar och mitt följer H:r Faggots.
den tredie war Politisk. Om orsaken til Swänska Folckets utflyttning, och huru den Kan förekommas75 där war jag äfwen en i bland några och 30 med täflare. På detta swar arbetade jag owedersägeligen aldra mäst emot de förra, men just därföre Kunde det aldra minst komma i consideration; Målningarna woro för fria, för mycket påtageliga, de dugde intet. Patrioten fick den tiden Knapt låf at täncka på Rikets refwor, än mindre tala och skrifwa137 om dem, sådant war oärhörda saker, om det eij skedde at favorisera någon förnäm Herre i sina afsichter, eller at slå fötterna undan något Partie, men det trycktes icke des mindre 1765. på mitt egit förlag med Dedication till Riksens Högl:a Ständer.
Sedan den wed 1756 Års Riksdag med alfware upwäkta frågan, om flera Stapel städers inrättande i Riket hade wid den påföljande 1762 Års Riksdag blifwit genom utdelande af flera tunnor Guld af de opponerade partierna drefwen til yttersta spetsen, men ändoch måste stanna, beslöt dåwarande v: LandsHöfdingen i Österbottn och Lagman Joh: Mathesius, at emellan Riksdagarna på en allmän landtdag i Gamla Carleby 1763 eij allenast närmare förena Österbottns Städer med det omkring liggande landet, at wed på följande Riksdag gemensamt arbeta på den förr beggärta Seglations friheten, utan ock at bewäpna sig emot det motstånd som af Stockholms och Åbo Handlande där emot Kunde göras. Jag blef och då af några wänner76 i G:Carleby anmodadd, at å denna Stadsens wägnar genom någon skrift bijdraga til ett så godt ändamål, och fick därföre del af de skäl som Stockholms Handlande däremot wed sidsta Riksdag haft at anföra, hwilcka woro författade med den styrcka at de med några Korta memorialer eij Kunde förlora sin Kraft, och hwilckas skäl jag såg mig för swag at Kunna wederlägga, men nödgad af mina Wänner beslöt doch biuda til, som under sielfwa arbetet så lyckades, at ingen alt sedan wågat uptaga eller beswara de däruti anförda skäl. Skriften war dristig, jag wille wara okänd, men ingen war på Landtdagen nog behjertad at producera77 den; därföre måste jag sielf fram och upläste den i hela samlingens öfwerwaru med allmänhetens utmärkta bijfall, som doch genom afwunden satte mig på wippen,78 at samma afton blifwa Arresterad, om eij några Gynnare mig aldeles owitterligen förmått hindra detsamma. Denna skrift blef sedan trykt 1765. på G:Carleby Stads bekostnad, under Tittel: Wederläggning af de skäl, hwarmed man söker bestrida Öster- och[138] Wästerbotniska, samt Wästernorrlänska Städerna fri Seglation.79 och utdeltes gratis i alla stånd.
Afl:e H:r Direct: Salvius, såsom delägare i Bruksrörelsen och Järnhandelen hade af en långlig erfarenhet lärt huru trykt denna näringsgren war, för det at Köparena woro af Bergslagens producter få och sammansatta, och ingen tilgång på förlager. han Kände product placatet af År 1724 d:n 10 November,80 och des förklaring af d:n 28. Februarii 1726.81 såsom de rätta orsakerna hwarigenom utlänska Köpare blifwit förjagade utur järn handelen, och huru Salt och Spannemåls prijsen /: dessa wed all rörelse oumbärliga waror :/ där igenom blifwit upstegrade: Han tyckte om min penna och bad mig täncka på saken och samla förråder däruti och skrifwa något. Saken war mig i början helt främmande, men den tilgång jag hade såsom ledamot i Fiskeri deputation til Kongl. Com: Collegii handlingar uplyste snart saken i mina ögon; samma År 1765 blef altså min afhandling trykt i detta ämne under tittel Källan til Rikets Wanmagt,82 som war så paradox i Allmenhetens ögon och giorde så mycken upmärksamhet, at twänne stora uplagor gingo ut på några weckor, mycken rörelse märktes öfwer alt och öfwer den i början okände Auctorn ropades hämd.
Fria Seglations fiender hade äfwen til denna Riksdag låtit förfärdiga sig något förswar af träldomen under Namn af Oförgripeliga tanckar om Fem nya Stappel städers inrättande i Rikets norra Provincer,83 med hwilcket reserve-förswar de likwäl innehöllo tils min Wederläggning blef trykt, hwaruti alla deras skäl redan woro uptagna och Kastade öfwer ända. De måste wäl lätt hafwa insedt at den således i denna gestalt war aldeles otjenlig til swar på min skrift, men som manuscriptet måste Kåstat dem wackra pengar, dem de eij wille så plötsligen förlora, och antingen eij fingo någon som wille beswara min skrift eller och tyckte at han blefwe dem för dyr beslöto de at låta den i en så olämpelig tid och ställning icke dästo mindre träda i139 dagsliuset, och göra hwad den Kunde; därföre upsatte jag Påminnelser84 därwid, som äro trykta efter Källan til Rikets wanmagt.
Emot källan började små critiker flyga som hagel swärmar, de woro allenast förebåd til de twänne general salvor, som sedan giordes efter hwarandra deremot, den första under titel af Omständelig wederläggning af skriften Kallad Källan til Rikets Wanmagt,85 hwars Auctor mig ännu är obekant, ehuru jag hört twänne betydeliga männ nemnas, den sednare under namn af Watu prof anstälda wed denna Källa86 författade af den Lärda och Wittra Secret: för Stockholms Stads 50 älsta Herr Edvard Runneberg: Båda med så stort bijfall af product Placatets wänner, at de trodde Auctorn til Källan aldrig mera wåga sig fram, om han eij wille blifwa utskrattad af allmänheten.
därpå skref jag först en liten piece under namn af Nationale Winsten,87 som på mitt egit förlag tryktes hos Dir: Salvius, och skulle tiena til en grundläggning för mitt swar uppå critikerna, och straxt därefter tryktes mitt Omständiga Swar, så wäl på Wederläggningen, som och Watu profwaren,88 hwartil Salvius åter war förläggare, hwaraf mina motståndare blefwo warse, at jag hade starkare laddat, än de Kunde föreställa sig, efter hwilket Swar ifrån min sida det blef en allmän tystnad i den saken.
Samma år emot hösten begärte Secreta utskottet, af plenis en full myndighet, at wid finance operationernas reglerande få taga hwad författningar och mått dett funne för bäst, utan plenorum wetskap, hwilcket ehuru snörrätt stridande emot Secreta Utskottets instruction likwäl blef allmänt bijfallit, ty pluraliteten trodde Banco Deputation om godt.
Några weckor efter en sådan wunnen full myndighet dunstade under den största hemlighet så mycket ut ifrån Banken, at des ledamöter sielfwa[140] med sin souveraine macht woro i någon willrådighet och bryderi huru planen, at småningom reducera coursen89 skulle bäst lyckas. Detta satte mig, som eij war ledamot i Secreta Utskottet i stor farhåga och oro för mitt Fädernes land, hwars wälfärd jag således såg under den största tystnad hafwa råkat på et wågspel,90 och begynte at täncka på saken och samla mig Kundskaper; Ty jag ryste för fölgderna af coursens reduction. Jag satte därföre Kortligen up mina tanckar, dem jag sielf lämnade i Banco deputation i Landtmarskalckens91 händer med ödmiuk begäran, Deputation wille attendera til92 dem, emedan jag i annor händelse wore nödsakad at lägga saken med sina lifliga färgor93 för allmenhetens ögon, på det den måtte i en framtid se, at jag i olyksfölgderna af coursens reduction eij haft någon del.
Com: Råd Nordencrantz war Deputations Mentor i den företagna reductions planen. Öf: Gyllensvan94 KammarH: Bar: v. Essen95 och Capit Bar: Cederström96 de mäst arbetande ledamöter. Jag wäntade, jag yrckade på swar, hwarpå man änteligen företog sig at hos en Banco Ledamot i fleras öfwerwaru öfwertyga mig om min wilfarelse; men mina skäl woro i mitt tycke för mycket fasta, at kunna häfwas och rubba min öfwertygelse. Jag yttrade mig en gång i Landtmarskalks conclaven om den företagna plan med ifwer: men uträttade intet, därföre fullbordade jag mitt löfte och skref den icke mindre än Källan beryktade piecen: Rikets hielp, genom ett naturligit Finance system.97 Jag beslöt först, at wara Anonyme och således censurertes och tryktes första Sexternet.98 Men då censor i sälskap med Landtmarsk: H:r Gener: Rudbeck Kom at nämna om detta arbete, som låg under Prässen, och hwilket Landtmarsk: war nyfiken at se, af hämtade Censor sielf manuscriptet i från trycket och wiste det honom då Censor fick befallning, at hindra dess tryck, men tillika genom förläggaren Direct: Salvius Kalla Auctorn til sig, hwarpå jag tilsades af H:r Oelreich99 at skriften eij finge tryckas, men at141 LandtMarsk: låfwat hederligen förskylla100 Auctor för sitt beswär. Jag återtog då mitt manuscript och blef helt stilla, tils lågan wäl hade saktat sig, då jag går til Afl:e H:r Biskop Serenius101 och berättar, at jag skrifwit något i finance saker, om han eij wille föredraga dem i Ståndet eller föreslå deputerade til deras öfwerseende? hos Honom stod jag denna tiden mycket wäl, som war straxt färdig, at i Ståndet föreslå dem til revisorer hwilcka jag utnämde: dessa woro H:r Probstarne Wikman,102 Kröger,103 och Högström.104 Öfwersendet lämnades doch mäst uppå den sidsta, som inkom med sitt yttrande til Ståndet, at han eij funnit i min skrift annat än sådant, som i tryckta skrifter förut blifwit med och mot ventilerat, och föreslog des tryckning, hwilcket bijfölls.
Ingen annan af Ståndet wiste hwad skriften innehölt: det rådande tanckesättet litte105 doch på sina wänner, som öfwersedt den, men de andra begynte at Knota emot des tryckning. Jag nödgades därföre wisa manuscriptet för somliga af dem och genom någon betrodd Herre försäkra några misstroende fäder, at de därwed intet hade at befara, då påskriften af Ståndet justerades d:n 11 Junij 1766. hwaruti Ståndet tillåter at samma skrift må tryckas. Salvius fick manuscriptet och continuerade den förr begynta tryckningen genom natt och dag och ingen wiste ord af, för än den förbudna piecen war i hwar mans händer: Herskaper Köpte 40, 50 til 100 exemplar i sänder och afsände til Landsorterna. Jag förgäter aldrig Stats S: Oelreichs expression om Banco Deputerade andra dagen efter, sedan den utkommit: De swärja sade han och de läsa. Så snart den Kom ut delte jag gratis häftade exemplar i Mitt Stånd til alla ledamöter, af hwilcka de flästa af båda partierna plenidagen där på upriktigt tackade mig därföre, Men det stod eij länge på innan bladet wändes om och det rådande partiet stälde alla sina wapn emot mig såsom en uprorisk och förrädelig Man.
Starcka ventilationen föreföllo om mig och min skrift i Secreta Utskottet. Kammar: H:re B: v. Essen gaf thon til förföl[142]jelsen genom et memorial i Prästa Ståndet,106 där han frågade, om Prästa Ståndets påskrift innehöl något samtycke? Jag blef upkallad til förhör i Secreta Utskottet, där flera snärjande frågor blefwo mig förestälta en dag på förmiddagen med stor myndighet, efter middagen med en låckande höflighet. Afton för sidsta Plenum jag den Riksdagen bijwistade blef jag redan på Klubben hanterad som en Riksförrädare, och de grymmaste återkallelses projecter mig förelästa, dem jag borde underskrifwa och de lögnfullaste försmädelser utösta på mig, af dem, som för några dagar sedan woro mina största wänner och Gynnare, och dagen därpå blef jag utvoterad utur mitt Stånd. Jag hotades med Arrest, och något mera och råddes at rymma, men jag drögde qwar i Stockholm i 5 weckor, utan at någon rörde mig, gick äntel:n up til LandtMarsk: och frågade om något wore at på minna wid min resa hem. Com: Råd och Rid. Nordencrantz berättade mig at han blifwit anmodad at skrifwa en wederläggning, men sade sig swarat, Neij! Därföre Köptes en Rothman107 ifrån Gäldstugan, hwilcken och giorde det så mästerligen, at ehuru Censor strök ut af manuscriptet hela sidor bara owett, blef i dett återstående som änteligen skulle tryckas ändå intet annat qwar; hwilcken skrift med flit af mig blef obeswarad. 1767 Års hiskeliga fall på Coursen och den däraf upkomna Allmänna nöd i hela Riket, och partiets undergång til den påföljande Riksdagen hafwa bäst wederlagt den.
På den för samteliga Swea Inbygare glada dagen, då Kronan sattes på wår Stora Konungs hufwud, och G:Carleby Stad wille täfla med andra undersåtare at betyga sin glädiefulla wördnad för sin Konung blef jag utsedd at wara deras tolk och hölt et Tal däruti jag sökte wisa huru Gustaf den 3:die då redan wisat sig stor både innom och utom Riket, hwilket sedan på mina Wänners och Gynnares begäran blef trykt samma år hos Dir: Salvius.108143
År 1776 inlämnade jag til Kongl:a Wetenskaps och Witterhets Samhället i Götheborg Mitt Swar på des premie Fråga om Landt Handel, hwilcket jag sedan lätt trycka i Stockholm 1777109 med ett litet företal hos H:r Secret: och Riddaren Fougt110 och på Des förlag.
1778 om Sommaren började man i dagligt Allehanda, skrifwa så mycket om en ny Tjenstehjons stadga, och upgafs af många så hårda, så orimmeliga Förslager, at man eij annat Kunde än rysa däråt, och utom des war redan i et Län stiftad en lag om lottning, hwars wärkställighet likwäl blef af wår Mennisko-Älskande Konung hindrad. Dessa hårdheter rörde mig, til frihetens förswar. Jag skref därföre om Husbönders och tjenstehjons Naturliga rätt,111 med en underdånig dedication til Kongl:e Maij:stt: Secret: och Riddaren Fougt blef åter min förläggare. Piecen Kom ut och af de många ventilationer den åstadkommit i dagl. Allehanda och Stockholms Påsten ses hwad upmärksamhet den wäkt, Striden Continuerar ännu, och lärer eij slutas förr än Kongl:e Maij:stt gör sielf slag i saken.
Änteligen bör jag och nämna bland mina Skrifter det Memorial, som i början af år 1779. inlämnades till Högwörd. Prästa Ståndet om Religions friheten,112 som straxt därpå blef tryckt hos H:r Secret: etc. Fougt. Tillgången där wed war denna. I samråd med några få wänner satte jag redan i början af December Månad up detta Memorial, confererte113 sedan med flera där om af mitt egit Stånd, som aldeles gillade idén, och rådde mig at gifwa det til Ståndet, men då jag wäl såg at det Kunde hos en del Ledamöter wäcka för hårt motstånd, och en häftig förföljelse emot mig, beslöt jag, at först låta Kongl:e Maij:stt sjelf läsa det, med underdånig anhållan, at i händelse Kongl:e Maij:stt gillade idén, han då äfwen wille Kraftigt hos Riksens Ständer understödja den, och skydda Auctorn emot förföljerser. hwarom jag Allernådigst blef försäkrad och Memorialet lämnades i H:r Archi Biskopens114 hand, som doch eij framgaf det i Ståndet förr än målet genom et annat memorial[144] wäktes hos Ridderskapet och Adelen,115 och kom i ventilation i de andra Stånden. Saken lades i Prästa Ståndet uppå bordet ena dagen och andra dagen ventilerades med en ogemen116 häftighet af Herrar Biskoparna Bentzelstierna117 Celsius118 och Lytkeman,119 hwilcken sednare äfwen utöste bitterhet emot Auctorn, då hade äfwen til förswar af religions friheten anmält sig Kongl:a Öf:r HåffPred: von Troil,120 Dom Probsten D: Fant121 och jag, men saken begiks under hwarjehanda inwänningar så, at ingendera af oss fick tala ett enda ord och afslogs frågan med en oändelig hetta. som doch samma dag bijfölls i alla andra Stånden.
Pålitelig Anecdot rörande denna skrift. Då Kongl:e Maij:stt förmärkte den häftighet som i Prästa Ståndet war emot mig, och den Kallsinnighet och stadga hwar med jag den motade har han yttrat sig; nog är jag och något dristig, men jag hade aldrig wågat det Chydenius wågade. Det war och wist, at nästan alla mina Medhållare i Ståndet swichtade och drogo sig undan och jag stod allena, då elden war som starckast, ehuru andra förut warit däruti så nitiska och wärksamma som jag.
denna berättelse om mina skrifter, hafwer wäl uptagit det mästa af mina Riksdags manna öden, hwarest de förmodeligen stå på sitt rätta ställe, men så gifwes likwäl en eller annan händelse wärd at Kännas af efterwärlden, som uplyser denna tids Historie och fåfängt lärer sökas annorstädes.
Så snart jag såsom Capellanernas enskilta Riksdags man blef intagen 1765 i Prästa Ståndet, upsatte och inlämnade jag til mitt Stånd et Memorial om owälduga122 ledamöters ut nämnande til de angelägnaste Deputationer123 som wäl alla gapade åt, men hwarpå likwäl eij hades något afseende, emedan dett stötte snör rätt emot Herrar Electorernas då redan projecterade listor. Jag sökte och want bekantskap med min läromästare, den Margkunnoge124 Nordencrantz, som til alla delar gillade innehållet af mitt memorial.
Men ingen ting arbetade jag wed denna Riksdag så trägit uti, som skrif- och tryck-friheten. Nordencrantzes skrifter hade redan så öpnat mig ögonen, at jag ansåg den för ögnastenen i et fritt Rike. Den war och aldeles i smaken för det partie, som legat så länge under, och nu för första145 gången satt i styret, som önskade at få öpna de hemlighets gömmor som blifwit tilskapade af det förra partiet under hwilkets Herrawälde dessa så länge blifwit tryckta. Jag upsatte därföre et memorial därom, det jag communicerade125 med Afl:e H:r Biskop Serenius, som ledde mig i bekantskap med Afl:e Herr Håff Rådet Arckenholtz,126 då nyligen inkommen til Stockholm, med anmodan, at härom conferera med honom. Efter flera discurser och öfwerläggningar skref jag mitt memorial å nyo, och bad H:r Biskop Serenius med sitt namn under memorialet gifwa thon i en så angelägen sak. Han öfwersåg och förkortade det, men inrykte i slutet af frihets projectet, at man eij finge skrifwa något i det som rörde staten, hwaröfwer jag i mitt sinne högeligen förtörnades, emedan i dessa få ord redan war alt medgifwit, hwad twångets och hemlighetens wänner kunde begära, och afsade mig all befattning där med. Han beklagade at saken war ganska öm, och fant motstånd, men bad mig då sielf skrifwa i egit namn, som jag tyckte, det jag och gjorde, och ingaf dett i alla Stånd, hwartil likwäl en wärdig Ledamot H:r Lectorn Kraftman lånte sitt namn, utan at weta från hwilcken hand det kommit.127
Ständerna remitterade detta ärende om Tryckfriheten til Stora Deputation, at i et särskilt utskott utarbetas, hwaruti jag äfwen tillika med H:r Arch: B: Mennander128 och då Probsten nu Biskopen Forsenius129 woro ledamöter af wårt Stånd. Saken indeltes i twänne särskilta stycken, dett första skulle urskilja hwad som wore låfligit att trycka och hwad olåfligit. det andra om Censuren eller domstolen där saken skulle skärskådas. I den förra woro alla Ledamöterna eniga, men i den sednare icke så. Om skrif- och Tryckfriheten blifwer en frihetens grundpelare i alla Regeringar där den skyddas, Om de flästa Sweriges olyckor i de näst förflutne tider leda sin uprinnelse ifrån mörker och wilfarelse, så är wärdt för efter wärlden, at Känna de små tilfälligheter hwarigenom den hos oss liksom genom ett lyckskott af Försynen blifwit skänckt åt Swea Inbyggare: Anecdoter som annors aldrig Kunde hinna i wåra häfda tecknares händer.[146]
Jag såg tydeligen at den widsträktaste frihet i Ämnen at skrifwa om, betydde ingen ting, så länge des til lämpning skulle bero af en enda Persons det är Censors godtycke, Den antingen ett Rådande partie eller Ministere eller Regent skulle Kunna bemästra sig, därföre war jag fast i den satsen at få Censuren i alla politiska mål aldeles häfwen; Men min influence på de största och uplystaste ledamöterna war ganska ringa. Jag wände mig därföre til Deputerade af Borgare- och Bonda Stånden, och förmådde dem at aldeles göra ett med mig. Genom mina Gynnare wärkade jag och på Probsten H:r Biskop Forsenius, at han äfwen försäkrade at wara emot censuren: Frågan war förut i Utskottet wäkt, och låg på bordet, wed nästa sammanträdet wäktes frågan ånyo af H:r Borgmästaren Miltopæus,130 som begärade höra där öfwer Censoris Libr: H:r Stats Secret: Oelreichs utlåtande, som bäst kände Censurens nytta och olägenheter. Herr Oelreich hwilcken eij såsom ledamot, utan för uplysnings skull hade säte i Utskottet talade först med behag huru högst angelägen Skrif- och Tryck frijheten war, men ansåg icke des mindre för betänckeligit, at lämna de utkommande arbeten aldeles utan censur, han trodde, at censor borde genom en alfwarsam instruction händerna bindas, at icke efter godtycko hindra Auctorerna ifrån sina arbetens utgifwande, men fruchtade för ett tygellöst raseri i bokpressen, om Censuren skulle aldeles af skaffas. Däremot Kunde jag eij annat än berömma H:r Stats Secreterens stora förtjenster uti censuren, som släpt til Nationen så mycket lius fram för alla andra som beklädt detta Ämbete i Swerige, men wisade tillika äfwentyret för Nation och friheten af et sådant förmynderskap, som snart kunde råka i owärdigare händer, och tilstyrckte honom, at med Mabott i Ängland131 göra sitt namn odödeligit och upsäga hela censuren, och lämna den i en fri Nations händer och under Lagens bewakning. Ventilationerna härom blefwo på båda sidor widlöftiga. Man begärte upskof i saken, men jag påstod132 målet skulle efter Riksdagspraxis afgiöras.147
Ledamöterna woro af olika tanckar, därföre anstältes i Utskottet votering. Wår ständiga ordförande H:r Bar: och Lagman Reuterholm133 war denna gången eij närwarande utan förde H:r Bar: och Håff Marsk: von Duben134 Klubban, då Bonde och Borgare Stånden afslogo Censors Ämbetet. Biskop Mennander war eij närwarande, Biskop Forsenius torde eij aldeles afstyrcka, hwaruti jag likwäl gjorde ett med de först nämde Stånden. Men Ridderskapets Pluralitet war åter för Censurens bijbehållande, hwar af hände at 2 Stånd woro emot, Prästa Ståndet stadnade i paria vota135 och et för Censors Ämbetets bestånd: Således skulle Utskottets betänckande upsättas emot Censuren, det jag åtog mig, och hant lyckeligen få det i Utskottet justerat innan jag några dagar där efter blef ut voterad. Hela saken berodde då på en enda ledamots från waru i Prästa Ståndet som äfwen war för Censor, i hwilcket fall 2 Stånd hade warit emot 2: och intet betänckande hade Kunnat emanera. Bar: och Lagman Reutterholm upsatte wäl sedan et särskilt votum för censuren; dett de flästa ledamöter underskrefwo, men til all lycka war det så widlöftigt, och så Konstigt, at då det uplästes tillika med betänckandet i Stora Deputation, ledsnade ledamöterna at höra därpå, och den som tänckte för skrif friheten fant lätt, at den under så många finheter och förbehåll war föga förwarad hwarföre betänckandet änteligen enhälligt bijfölls först i Stora Deputation, sedan i alla Stånd.136 Således segrade äntel:n friheten, och Swänska snillet undslap lyckeligen ett tryckande Förmynderskap, och ehuru farliga stämplingar137 sedan blifwit giorda, at gifwa denna Frihetens ögnasten sin bane,138 är den doch, Försynen och wår Gustaf ware Ära, af wår Allernådigste Konung som eij wil regera i mörckret på det heligaste bekräftad.139 Nyttje Swänske Män den wärdigt, och spride altid lius sanning och dygd om Kring Thronen och i alla Medborgares hjertan, at göra wår Milda Konungs regemente[148] stort och undersåtarena under hans spira lyckeliga!
Med Riksdags Fullmächtigen i från Brahestad författade jag ett särskilt votum ifrån Bergs Deputation140 emot hammarskattens flyttning som äfwen af Riksens Ständer bijfölls hwar igenom motades et försök, at efterhand göra hela Riket til en bergslag, och oförmärkt wärfwa Allmogens odalrätt under Bruksprivilegier.
Likaledes författade jag et särskilt votum emot Järn Contoiret,141 som i Borgare och Bonda Stånden först bijföls, men efter min afresa ifrån Stockholm på Ridderskapets och Adelens starcka bearbetande uptogs å nyo, hwarigenom det än blef ståndande.142
Med Capellanernas Kallelse i från Österbotn reste jag äfwen til 1769 Års Riksdag, men blef för wissa hemliga driffiedrar eij emottagen af Prästa Ståndet,143 utan fick til Norrköping Consistorii Ecclesiastici i Åbo Kallelse at præstera Pastoral examen, dit jag och straxt reste, och efter ett til mina Förmäns nöje undergångit förhör blef upförd på KyrckoHerde förslag til GamleCarleby.
Förledit År 1778 hedrades jag åter med flästa röster til Pastorum i Österbottn enskilta Riksdags Fullmächtig och bijwistade denna efter Regeringssättets förändring första nog Märckeliga Riksdag, hwarwed jag sluteligen hade den Nåden, at enskilt få upwachta wår Stora Konung, och därwed öppen hjertigt föredraga min Fosterbygds ömmaste angelägenheter.
dett gläder mig innerligen, at genom mitt ringa bemödande för Konung och Fosterland hafwa wunnit min Dyra Konungs speciella nåd144 med uttryckelig försäkran om all möijelig befordran och grace145 i hwad jag Kunde åstunda. Ty ehuru jag aldrig warit et lyckans waggbarn, som fikts efter den stämplade äran146 och wed min syssla icke saknar den utkomst, som med et förnögt sinne Kan förslå til en jordisk lycka, och ehuru jag i anseende därtil149 aldrig täncker söka eller emottaga någon befordran blir doch et sådant högt och nådigt tilbud i sig sielf det jag oändeligen högt wärderar.
GamleCarleby d:n 14: Februarii 1780.
Anders Chydenius.
