Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 4.

Är någon af Eder, Älskade i Herranom! som icke ser härvid, huru lycklig denna Guds man redan var, då han, än vandrande i dödligheten, hunnit til en så glad och oryggelig visshet om sin förestående stora salighet? Om i icke med et fiendteligit förakt anseen alla våra uppenbarade sanningar, upkommer utan all tvifvel hos eder åtminstone en önskan, at med Paulo äga et lika osvikeligit hopp om denna rättfärdighetenes krona, och jag förenar i dag min med alles Edre önskningar, både för mig sjelf och eder alla, med en glädjefull försäkran, at den ännu kan ärhållas, allenast vi med alfvare och i rätt ordning söke den. Men vi se hvad därtil fordras, nemligen at veta visst på hvem man tror, at denna tron är lefvande hos oss, så at vi med Paulo finnas behjertade at bekänna den, om det ock skulle ske med förlust af alt vårt timmeliga goda. Hvad skole vi då säga om vår tids Christendom? Det är ingalunda underligt om denna vissheten hos de fläste ibland oss saknas, då många finnas, som icke en gång äga en bokstafvelig kunskap i sin salighets sak, och än flera hos hvilka, om den än finnes, ligger den dock död och hjertat däremot helt och hållit nedsänkt i orättfärdighet och verldslig lusta. Sådane kunna därföre aldrig säga: Jag vet på hvem jag tror, och än mindre vara visse om den tilkommande salighet, som dem är til buds. At bota dessa Zions1 refvor, at uphjelpa en förfallen Christendom, blir därföre nödigt, at med eftertryck föreställa hvem vi skole tro uppå, och huru denna tro bör vara beskaffad; ty hvad är vår Christendom utan en sådan tro, och vår lycksalighet utan detta hopp? Vi äre som Paulus skrifver om de Epheser före deras omvändelse, utan Christo och främmande ifrån löftsens testament, intet hopp hafvande, och äro under Christna namnet likväl utan Gud i verldene. Ephes. 2:12. Måtte då Zions väktare2 rätt veta med Paulo på hvem de tro och med en liflig känsla äfven förkunna androm hvad hopp Herren kallat oss til, och huru rik hans arfs härlighet är uti helgonen. Eph. 1:18.

Vår Apostoliska Tros-bekännelse, som af den salige Luthero förklaras uti vår lilla Cateches, och utgör det Andra Hufvudstycket däruti, och af oss genom Guds Nådiga bistånd kommer i ordning at afhandlas, gifver oss den bästa anledning at pröfva vår tro och uplifva vårt salighets hopp.

Men innan vi komme til detta hufvudämne, blir oss nödigt at få åtminstone et kort historiskt begrep om denna vår tros-bekännelse.


  1. kyrkans
  2. Zions väktare: prästerna

Originaldokument

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: