Föregående avsnitt: Ensimmäinen katekismussaarna, § 28
Följande avsnitt: Första katekespredikan, § 30
§. 29.
Til denna Guds underliga försorg hörer ock egenteligen den fjerde Skapelsens välgärning, som Lutherus i sin förklaring öfver första Artikelen anförer, då han säger: Jag tror at Gud äfven beskärmer och bevarar mig ifrån allsköns skada och farlighet. Detta Guds beskydd sträcker sig, som vi nyss förut hört til alla hans skapade kreatur i gemen och i synnerhet til människan; men aldra ömmast til hans egna barn. Det ena skapade tinget synes vara det andras undergång, det ena slägtet bland djuren det andras förstörare, och den ena människan den andras mördare; och alt blefve förlorat och förstört, om icke en alsmägtig hand beskyddade sina händers värk. Men när Gud i sitt heliga ord talar om sina egna barn, uttrycker han detta sitt beskärm i de aldramäst rörande talesätt. Han liknar sig vid en moder bland foglarna, som för at beskydda sina ungar173 för fiendteliga anfall, med äfventyr af sjelfva lifvet utbreder sina vingar; såsom då vår dyre Frälsare tiltalte Jerusalems inbyggare, säger han bland annat: huru ofta hafver jag velat församla tin barn, lika som hönan församlar sina kyklingar under sina vingar. Matth. 23:37. Och Gud hade värkeligen gifvit dem et sådant löfte, när han genom Propheten Esaiam så tiltalar dem: Herren Zebaoth skalt beskärma Jerusalem, såsom foglarna göra med vingarna; beskydda, hjelpa, therinne vistas och undsätta honom. Cap. 31:5. Och åt detta Guddomeliga beskydd gladdes David innerligen, då han utbrister i en djup förundran, och säger: Huru dyr är din godhet, Gud! at människors barn hafva tröst under tina vingars skugga. Ps. 36:8. Och Frälsaren utmärker noggranheten af denna vård därigenom, at han försäkrar sina trogna icke allenast därom, at ock alla deras hufvudhår äro räknade, Matth. 10:30. utan ock at icke et strå skall utan hans skickelse falla af deras hufvud, Luc. 21:18. Därföre liknar han de trogna vid sin ögnasten och säger: Så säger Herren Zebaoth - - then eder rörer, han rörer hans ögnasten; Zach. 2:8. och David tager båda liknelserna in uti sin bön: Bevara mig Herre, säger han, såsom en ögnasten: beskärma mig under tina vingars174 skugga. Ps. 17:8. Och denna så ofta betryckta Guds mannen, som lärdt af förfarenheten känna högden af detta beskärm, talar därom ganska trösteligen i den 91 Psalmen: Then ther under thens Högstas beskärm sitter, och under thens Alsmägtigas skugga blifver, han säger til Herren: mitt hopp och min borg: min Gud then jag hoppas uppå. Ty han frälsar mig ifrån jägarens snaro och ifrån then skadeliga pestilentia.1 Han skall betäcka mig med sina fjädrar, och titt hopp skall vara under hans vingar.2 Och så hela Psalmen igenom; som med stor tröst kan ofta läsas af Guds barn, och väcker glädje i själen, när den med uplyftat hjerta til Gud noga betragtas.
§. 29.
Til denna Guds underliga försorg hörer ock egenteligen den fjerde Skapelsens välgärning, som Lutherus i sin förklaring öfver första Artikelen anförer, då han säger: Jag tror at Gud äfven beskärmer och bevarar mig ifrån allsköns skada och farlighet. Detta Guds beskydd sträcker sig, som vi nyss förut hört til alla hans skapade kreatur i gemen och i synnerhet til människan; men aldra ömmast til hans egna barn. Det ena skapade tinget synes vara det andras undergång, det ena slägtet bland djuren det andras förstörare, och den ena människan den andras mördare; och alt blefve förlorat och förstört, om icke en alsmägtig hand beskyddade sina händers värk. Men när Gud i sitt heliga ord talar om sina egna barn, uttrycker han detta sitt beskärm i de aldramäst rörande talesätt. Han liknar sig vid en moder bland foglarna, som för at beskydda sina ungar173 för fiendteliga anfall, med äfventyr af sjelfva lifvet utbreder sina vingar; såsom då vår dyre Frälsare tiltalte Jerusalems inbyggare, säger han bland annat: huru ofta hafver jag velat församla tin barn, lika som hönan församlar sina kyklingar under sina vingar. Matth. 23:37. Och Gud hade värkeligen gifvit dem et sådant löfte, när han genom Propheten Esaiam så tiltalar dem: Herren Zebaoth skalt beskärma Jerusalem, såsom foglarna göra med vingarna; beskydda, hjelpa, therinne vistas och undsätta honom. Cap. 31:5. Och åt detta Guddomeliga beskydd gladdes David innerligen, då han utbrister i en djup förundran, och säger: Huru dyr är din godhet, Gud! at människors barn hafva tröst under tina vingars skugga. Ps. 36:8. Och Frälsaren utmärker noggranheten af denna vård därigenom, at han försäkrar sina trogna icke allenast därom, at ock alla deras hufvudhår äro räknade, Matth. 10:30. utan ock at icke et strå skall utan hans skickelse falla af deras hufvud, Luc. 21:18. Därföre liknar han de trogna vid sin ögnasten och säger: Så säger Herren Zebaoth - - then eder rörer, han rörer hans ögnasten; Zach. 2:8. och David tager båda liknelserna in uti sin bön: Bevara mig Herre, säger han, såsom en ögnasten: beskärma mig under tina vingars174 skugga. Ps. 17:8. Och denna så ofta betryckta Guds mannen, som lärdt af förfarenheten känna högden af detta beskärm, talar därom ganska trösteligen i den 91 Psalmen: Then ther under thens Högstas beskärm sitter, och under thens Alsmägtigas skugga blifver, han säger til Herren: mitt hopp och min borg: min Gud then jag hoppas uppå. Ty han frälsar mig ifrån jägarens snaro och ifrån then skadeliga pestilentia.3 Han skall betäcka mig med sina fjädrar, och titt hopp skall vara under hans vingar.4 Och så hela Psalmen igenom; som med stor tröst kan ofta läsas af Guds barn, och väcker glädje i själen, när den med uplyftat hjerta til Gud noga betragtas.
§ 29
Tähän Jumalan ihmeelliseen huolenpitoon kuuluu myös varsinaisesti luomisen neljäs hyvä työ, kuten Luther ensimmäisen uskonkappaleen selityksessään esittää ja sanoo: uskon että Jumala myös suojelee kaikilta vaaroilta, turvaa ja varjelee kaikesta pahasta.5 Tämä Jumalan varjelus ulottuu, kuten juuri äsken kuulimme, kaikkiin hänen luomiinsa olioihin yleensä ja ihmiseen erityisesti, mutta kaikkein hellimmin hänen lapsiinsa. Yksi luotu olio näyttää olevan toisen tuho, yksi eläinlaji tuhoaa toisen, ja yksi ihminen on toisen murhaaja. Kaikki joutuisi häviöön ja tuhoutuisi, ellei kaikkivaltias käsi suojelisi omien kättensä töitä. Mutta kun Jumala pyhässä sanassaan puhuu omista lapsistaan, hän ilmaisee tätä varjelustaan kaikkein liikuttavimmalla puhetavalla. Hän vertaa itseään lintuemoon, joka suojelee poikasiaan173 vihollisten hyökkäyksiltä ja jopa henkensä menettämisen uhalla levittää siipensä. Ja kun kallis Vapahtajamme puhuttelee Jerusalemin asukkaita, hän sanoo muun muassa: Miten monesti olenkaan tahtonut koota lapsesi, niin kuin kanaemo kokoaa poikaset siipiensä suojaan! Matt. 23:37. Ja Jumala on todella antanut heille tällaisen lupauksen, kun hän profeetta Jesajan kautta puhuttelee heitä: Niin kuin lintujen parvi peittää taivaan, niin Herra Sebaot peittää kilpenä Jerusalemin. Hän suojelee sitä ja pelastaa sen, hän varjelee sitä ja suo sille turvan Jes. 31:5. Daavid iloitsee tästä Jumalan suojeluksesta hartaasti, kun hän puhkeaa syvään ihmettelyyn ja sanoo: Ihmeellinen on sinun armosi, Jumala! Sinun siipiesi suojaan rientävät ihmislapset Ps. 36:8. Vapahtaja korostaa tämän huolenpidon tarkkuutta, kun hän vakuuttaa uskovat ei vain siitä, että kaikki heidän päänsä hiuksetkin on laskettu Matt. 10:30, vaan että ilman hänen sallimustaan hiuskarvakaan ei heidän päästään katoa Luuk. 21:18. Siksi hän vertaa uskovia silmäteräänsä ja sanoo: Herra Sebaot sanoo näin – – – Joka koskee minun kansaani, se koskee minun silmäterääni Sak. 2:8. Daavid sisällyttää rukoukseensa molemmat vertaukset: Varjele minua niin kuin silmäterääsi, peitä minut siipiesi174 suojaan Ps. 17:8. Ja tämä niin usein koeteltu Jumalan mies, joka kokemuksesta oli oppinut tuntemaan tämän korkean varjeluksen, puhuu sangen lohdullisesti psalmissa 91: Se, joka asuu Korkeimman suojassa ja yöpyy Kaikkivaltiaan varjossa sanoo näin: Sinä, Herra, olet linnani ja turvapaikkani. Jumalani, sinuun minä turvaan. Herra pelastaa minut linnustajan ansasta ja turmiollisesta rutosta. Hän levittää siipensä yllesi, ja sinä olet turvassa niiden alla6 Ps. 91:1–4. Ja näin kautta koko psalmin, jota Jumalan lapset voivat usein lohdukseen lukea, ja joka herättää iloa sielussa, kun sitä Jumalan luo kohotetuin sydämin tarkoin tarkastellaan.
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Ensimmäinen katekismussaarna, § 28
Följande avsnitt: Första katekespredikan, § 30
Platser: Jerusalem
Personer: David Jesaja (Esaia, Esaias, Esajas) Luther (Lutherus), Martin
Bibelställen:
Teman: