Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 34.

Det andra, som tilkommer vår Skapare är en hjertelig tacksägelse för alla hans välgärningar. Oss förekomma väl i den andra och tredje Artikelen, rätt så stora som i denna, för hvilka vår Gud är likaså berättigad til tacksägelse, som för de i denna Artikel upräknade; och tacksamheten är så beskaffad, at då hjertat är upfylt af erkänsla för den ena välgärningen, förgäter den ej heller de andra, utan samlar dem likasom alla tilsammans, at i betraktan af dem frambära et så mycket mera brinnande rökoffer Herranom. Men vi upmuntra oss i dag förnämligast til tacksamhet af de Guds välgärningar, som nu äro af denna Artikel oss lagda för ögonen. Vi kunna aldrig neka til denna förbindelse at tacka vår Gud för hans många och stora välgärningar; ty han har uttryckeligen befalt oss det och säger til Israëls barn: när tu hafver ätit och är mätt, at tu låfvar Herran tin Gud, det är hjerteligen tackar honom, för thet goda land, som han tig gifvit hafver, 5 Mos. B: 8:10. och genom David: Tacker Herranom och prediker hans namn: Förkunner hans värk, det är hans välgärningar ibland folken, Ps. 105:1. här gäller således icke den otacksammas ursägter, Gud behöfver intet sådant, och vi kunna ändock icke tacka honom som vi borde: det är nog han hafver befalt det, han luktar en söt lukt däraf, och förtörnas öfver den otacksamma; ty så säger Herren: Then ther tack offrar, han prisar mig, Ps. 50:23. och på andra sidan, om otacksamheten säger han til Israels barn: Tackar tu så Herranom tinom Gud, tu galna och ovisa folk? Är han icke tin Fader och tin Herre? hafver han icke allena gjordt och beredt tig, 5 Mos. B. 32:6. Men lät oss komma närmare til saken, at se hvaruti denna tacksamheten egenteligen består. Hit hörer först et noga betraktande af Guds stora och margfaldiga välgärningar. De äro, välsignade Åhörare! i det föregående något öpnade för edor ögon, men en tacksägande själ utbreder dem ännu långt mera i sitt hjerta, han går in i de minsta omständigheter; han betraktar sina kropps lemmar och deras bruk, han granskar sin själs värkningar och ser af alt huru visligen Herren alt ting gjordt både godt och nyttigt: han går in uti Försynens vägar och underliga ledande, huru han fört honom alt ifrån moderlifvet til närvarande stund, huru han födt, klädt och försörgt oss, och huru många farligheter han rätt underligen och nådigt afbögt; han ser et botnlöst djup af Guds kärlek i det han gifvit sin enda Son til vår frälsning, med mera sådant. Dessa stora välgärningar betraktar han icke allenast en gång och sedan glömmer bort dem med den otacksamma, utan han uplifvar minnet af dem hos sig dageligen. För det andra hörer hit en uprigtig erkänsla af sin egen ovärdighet, sitt intet, sina många och stora fel, sina oräkneliga svagheter, dem han med största blygd jämförer med Guds stora välgärningar emot sig, och utropar med Patriarchen Jacob: Jag är för ringa til all then barmhertighet och all then trohet, som tu med tinom tjenare gjordt hafver, 1 Mos. B. 32:10. Det tredje som hörer hit är sjelfva tackoffret, som häraf upkommer, och består först i det af kärlek och vördnad upeldade hjertats öpnande för Gud, som intet annat är, än et tacksägelse-rop i själen, däruti man upräknar hans välgärningar, uprepar sin egen ovärdighet och beledsagar den med tusende tacksägelses suckar. Et sådant hjerta är det altare, hvarifrån et rätt Gudi behageligt och varmt tackoffer upgår til högden; hvaraf Herren luktar en söt lukt. Et af tacksamhet således upvärmt hjerta kan ock ingalunda dölja denna eld innom sig, den tränger sig fram, så at glädje och ärkänsla framlyser i alla hans företaganden; men i synnerhet utbrister denna lågan genom munnen, som börjar at tacka och låfva. Då blifver det et kosteligit ting, at tacka Herranom och låfsjunga Herrans namn den aldra Högstas: om morgonen förkunna hans nåd och om aftonen hans sanning. Ps. 92:2,3. Då upmuntrar han sig med David och säger: Låfva Herran min själ, och förgät icke hvad godt han mig gjordt hafver. Then tig alla tina synder förlåter och helar alla tina brister. Then titt lif förlöser ifrån förderf, och kröner tig med nåd och barmhertighet. Ps. 103:2,3,4.

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: