Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 29.

Til denna Guds underliga försorg hörer ock egenteligen den fjerde Skapelsens välgärning, som Lutherus i sin förklaring öfver första Artikelen anförer, då han säger: Jag tror at Gud äfven beskärmer och bevarar mig ifrån allsköns skada och farlighet. Detta Guds beskydd sträcker sig, som vi nyss förut hört til alla hans skapade kreatur i gemen och i synnerhet til människan; men aldra ömmast til hans egna barn. Det ena skapade tinget synes vara det andras undergång, det ena slägtet bland djuren det andras förstörare, och den ena människan den andras mördare; och alt blefve förlorat och förstört, om icke en alsmägtig hand beskyddade sina händers värk. Men när Gud i sitt heliga ord talar om sina egna barn, uttrycker han detta sitt beskärm i de aldramäst rörande talesätt. Han liknar sig vid en moder bland foglarna, som för at beskydda sina ungar för fiendteliga anfall, med äfventyr af sjelfva lifvet utbreder sina vingar; såsom då vår dyre Frälsare tiltalte Jerusalems inbyggare, säger han bland annat: huru ofta hafver jag velat församla tin barn, lika som hönan församlar sina kyklingar under sina vingar. Matth. 23:37. Och Gud hade värkeligen gifvit dem et sådant löfte, när han genom Propheten Esaiam så tiltalar dem: Herren Zebaoth skalt beskärma Jerusalem, såsom foglarna göra med vingarna; beskydda, hjelpa, therinne vistas och undsätta honom. Cap. 31:5. Och åt detta Guddomeliga beskydd gladdes David innerligen, då han utbrister i en djup förundran, och säger: Huru dyr är din godhet, Gud! at människors barn hafva tröst under tina vingars skugga. Ps. 36:8. Och Frälsaren utmärker noggranheten af denna vård därigenom, at han försäkrar sina trogna icke allenast därom, at ock alla deras hufvudhår äro räknade, Matth. 10:30. utan ock at icke et strå skall utan hans skickelse falla af deras hufvud, Luc. 21:18. Därföre liknar han de trogna vid sin ögnasten och säger: Så säger Herren Zebaoth - - then eder rörer, han rörer hans ögnasten; Zach. 2:8. och David tager båda liknelserna in uti sin bön: Bevara mig Herre, säger han, såsom en ögnasten: beskärma mig under tina vingars skugga. Ps. 17:8. Och denna så ofta betryckta Guds mannen, som lärdt af förfarenheten känna högden af detta beskärm, talar därom ganska trösteligen i den 91 Psalmen: Then ther under thens Högstas beskärm sitter, och under thens Alsmägtigas skugga blifver, han säger til Herren: mitt hopp och min borg: min Gud then jag hoppas uppå. Ty han frälsar mig ifrån jägarens snaro och ifrån then skadeliga pestilentia.1 Han skall betäcka mig med sina fjädrar, och titt hopp skall vara under hans vingar.2 Och så hela Psalmen igenom; som med stor tröst kan ofta läsas af Guds barn, och väcker glädje i själen, när den med uplyftat hjerta til Gud noga betragtas.


  1. pesten
  2. Ps 91:3–4 lyder i Karl XII:s bibel (1703) ”Ty han frälsar tigh ifrå jägarens snaro; och ifrå then skadeliga pestilentie. Han skal betäckia tigh medh sina fiädrar; och titt hopp skal wara under hans wingar: hans sanning är spiut och sköld.”

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: