Föregående avsnitt: Första katekespredikan, § 22
Följande avsnitt: Första katekespredikan, § 24
§. 23.
Ändteligen få vi ej heller förbigå at nämna något om Guds stora ändamål med verldenes skapelse; Han är oförnekeligen i sig sjelf det fullkomligen lycksaligaste väsende, som hvarken behöfver kreaturen eller deras tjenst; ej heller kunne vi ingå uti hans vishets djup, at där forska hans förborgade afsigter med denna verldenes skapelse. Men det vete vi af hans uppenbarade ord, at hufvud ändamålet därmed har varit hans äras och stora Namns förhärligande ibland sina skapade kreatur; ty så säger han: Jag Herren, thet är mitt namn, och jag skall icke gifva mina äro enom androm ej heller mitt lof afgudomen. Es. 42:8. Man säger i et vanligit ordspråk: värket beprisar sin mästare. Så är det ock med verlden; den är en öppen bok, hvaruti Guds stora egenskaper stå för våra ögon nog tydeligen afmålade. Hans outgrundeliga visdom ses i hela verldenes och alla des delars sammansättning, hans allmagt i det, at kunna af intet gifva så oräkneliga ting varelse och
egenskaper, hans öfversvinneliga godhet märkes tydeligen deraf, at han gjordt alt ganska godt i den fullkomligaste ordning och sammanstämmelse. Derföre säger David om himlarna, at de förtälja Guds ära och fästet förkunnar hans händers verk. Ps. 19:2. Ja han i sin andagts ifver upmuntrar dem alla til Guds lof. Ps. 148:3,4,5, och säger: låfver honom sol och måne, låfver honom alla skinande stjernor, låfver honom i himlar alt omkring, men hvarföre? Han svarar: The skola låfva Herrans namn, ty han bjuder så varder thet skapat. Men huru är det möjeligt? Ting utan känsla, lif och förnuft kunna ju icke känna sin Skapare, än mindre låfva honom? Nej de kunna det icke, men Gud hafver just derföre satt dem jordenes förnuftiga inbyggare för ögonen, at de genom samma tingens betragtande skola likasom samla tilsammans alt Guds låf i sina hjertan och derifrån frambära detta hela naturens välluktande rökvärk för sin och hela verldenes Skapare. Det är således genom oss, som han förnämligast vil vinna sitt ändamål. Måtte då ej någon så nedrig finnas bland oss, som qväfver detta kreaturens låf-rop til sin Skapares ära i sitt hjerta, eller offrar det åt några afgudar.
Föregående avsnitt: Första katekespredikan, § 22
Följande avsnitt: Första katekespredikan, § 24
Platser:
Personer: David
Bibelställen:
Teman: