Föregående avsnitt: Första katekespredikan, § 13
Följande avsnitt: Första katekespredikan, § 15
§. 14.
Men detta är ingalunda det enda språk i den Heliga Skrift, som för oss Christna updagar denna hemligheten. Den är icke otydeligen redan utmärkt i gamla Testamentet, men ändock långt klarare bevist i det nya. Af Gamla Testamentet: hit räknas först alla de skriftenes rum där Gud talar om sig sjelf, såsom om flera; såsom då han 1 Mos. 1:26. säger: Lät oss gjöra människona til et beläte thet oss likt är. och Cap. 3:22. Herren Gud sade Adam är vorden såsom en af oss; såsom ock Cap. 11:6,7. Herren sade – lät oss nedstiga med mera; och ändteligen Es. 6:8 Herren sade: Hvem skall jag sända? hvilken vill vara vårt bodskap?1 För det andra bevisa äfven de skriftenes rum det samma, där andra tala om Gud såsom om flera: til exempel, när Guds mannen Moses berättar om Sodom, at Herren lätt regna öfver Sodom och Gomorra svafvel och eld ifrån Herranom2 1 Mos. 19:24. Och när Moses berättar 2 Mos. 34:53, at Herren sjelf steg ned i molnet, nemligen den himmelske Fadren och ropade vid namn Herren: det var hans enda Son, som är sin Faders härlighets sken, Ebr. 1:3. den Moses så innerligen bad at en gång få se 2 Mos. 33:18. och fick löfte derom vers. 19 och kunde derföre säga på vist sätt som Johannes: vi sågom hans härlighet, såsom enda Sonsens härlighet. Joh. 1:14. at förtiga flera. För det tredje böra i synnerhet hit räknas de gamla Testamentets rum, som utmärka dessa personernas antal til tre: såsom Es. 48: v. 16, där Guds Son, det eviga Ordet sjelf talar och säger: Jag hafver tilförena icke hemliga talat; ifrån then tiden tå thet talat vardt, är jag ther, och nu sänder mig Herren Herren och Hans Ande. När det nu af 12:te versen blir ovedersägeligit, at det var Gud eller en Guddoms person, som här talade, och den andra var Herren Herren, nemligen Gud Fader, som sände honom tillika med den tredje Herrans Ande, nemligen den Heliga Anda, så är Treenigheten bevist med det samma. Och ho finner icke at Seraphim,4 då den Treenige Guden med sin härlighet upfylte templet, just dessa tre Personer til pris utropade Helig tre serskildta gånger. Es. 6:3.
Detta alt oaktadt blifva dock de vitnesbörder onekeligen långt klarare om Treenigheten, som finnas i det nya Testamentet; bland hvilka följande äro de förnämsta: nemligen först, tilgången vid vår dyraste Frälsares Döpelse, Mat. 3:16,17. hvarest den himmelske Fadren vitnar om sin Son som döptes och sä5 satte sig på Jesum. För det andra, Frälsarens befallning efter sin upståndelse: Går förden skull ut och lärer alt folk och döper them i namn Faders och Sons och thens Helge Andes. Mat. 28:17.6 hvarest alla tre Personerna upräknas uti sin rätta ordning, med befallning til Hans sändningebud, at de i alla tre personernas namn skulle döpa, hvaraf äfven alla tre personernas jämlikhet blifver tydelig. I öfrigit finnas de alla på flera ställen i nya Testamentet omrörda, såsom i Apostelens Pauli sednare sände bref til de Corinthier Cap. 13:13., då det heter: Vårs Herras Jesu Christi nåd och Guds kärlek och den Helge Andes delaktighet vare med eder allom, Och uti Johannis Evangelii 14:26. där Frälsaren sjelf säger: Hugsvalaren den Helige Ande, hvilken Fadren skall sända i mit namn, han skall lära eder all ting. Här lofvar Frälsaren at den första person Fadren skall i den andras namn sända den tredje eller den Helga Anda, öfver de trogna; men tiden tillåter oss icke at anföra flera.
ger: thenne är min käre Son i hvilken jag hafver et godt behag. Och den Heliga Anda, som derföre med skäl må kallas Guds finger, likasom utpekar honom för de närvarande, hvilken den samme var, om hvilken den himmelska rösten talade, då Han uti dufvo-liknelse
Föregående avsnitt: Första katekespredikan, § 13
Följande avsnitt: Första katekespredikan, § 15
Personer: Adam Johannes Mose (Mosen, Moses, Mosis) Paulus (Pawali, Saulus)
Bibelställen:
Teman: