Föregående avsnitt: Första katekespredikan, § 9
Följande avsnitt: Första katekespredikan, § 11
§. 10.
Si så hafver jag öpnat den ena boken, och deraf, fast i största korthet, framtedt för Eder, älskade i Herranom! oryggeliga och nästan af hela verlden ärkända bevis derpå, at et alsmägtigt och altrådande väsende måste vara til, af hvilket vi och hela den synliga verlden måste hafva fått sin varelse och hvaraf allas deras bestånd måste bero. Nu vil113 jag visa för Eder den andra, som kallas uppenbarelsen eller den Heliga Skrift: En bok, som, hvarken i anseende til sit höga Uphof eller Gudommeliga innehåll, har sin like i hela verlden. En bok, som är långt öfver alla andra föregifna uppenbarelser, hvilka vid minsta granskning i sanningens dag ej kunna bestå. En bok, som uthärdar de hårdaste prof, emedan den ej innehåller saker, hvilka strida emot sundt förnuft, som tager det svaga förnuftet med nytt ljus under armarna, som aldrig, rätt at tala, säger emot sig sjelf, som gifver oss värdiga och med sundt förnuft öfverens stämmande begrep om det Gudommeliga väsendet och värdiga sätt at dyrka Gud, som föreskrifver sunda sedoläror, som gifver til dem de mäst bevekande skäl som äro möjeliga, som visar huru en af oss förtörnad Gud skall åter blidkas, med mera sådant. Utur denna dyrbara boken (Ack! at I alle rätt känden den samma för sådan) vill jag nu vidare bevisa för Eder, at det gifves en Gud; ty det är den boken, där han har gifvit oss den aldratydeligaste beskrifning om sig sjelf. Och detta bevis blifver så mångfalligt, som det gifves blad i denna bok; ty jag vågar säga, at där icke et enda förekommer, hvarpå denna sanningen icke finnes afmålad, och114 må jag i dag ej upräkna många deraf för Eder, då vår upmärksamhet är vänd til flera vigtiga ämnen på en gång. Nog af at nämna några få. Herren sjelf ropade til Abraham: Jag är Gud alsmägtig. 1. Mos. 17:1. Til Moses utur brinnande buskan: Jag är Abrahams Gud, Isaaks Gud och Jacobs Gud: 2 Mos. 3:6. och til hela Israëls menighet utur de rykande molnen under dunder och blixt, Jag är Herren tin Gud – tu skalt inga andra Gudar hafva för mig.1 Viljen I höra några flera, ty de finnas oräkneliga? Herren talar genom Propheten Esaiam: Så säger Herren Israëls Konung och Hans förlossare Herren Zebaoth: Jag är den förste och jag är den sidste och utan mig är ingen Gud. Es. 44:6. Och uti samma boks 48:12,13 Hör mig Jacob och tu Israël min kallade. Jag äret: Jag är then förste, Jag är then sidste. Min hand hafver grundat jordena och min högra hand hafver omspannat2 himmelen. Men det är öfverflödigt at anföra flere.
*) Cicero de legibus L. 1.
**) idem De natura Deorum Lib. 1. §. 43.
§. 10.
Si så hafver jag öpnat den ena boken, och deraf, fast i största korthet, framtedt för Eder, älskade i Herranom! oryggeliga och nästan af hela verlden ärkända bevis derpå, at et alsmägtigt och altrådande väsende måste vara til, af hvilket vi och hela den synliga verlden måste hafva fått sin varelse och hvaraf allas deras bestånd måste bero. Nu vil113 jag visa för Eder den andra, som kallas uppenbarelsen eller den Heliga Skrift: En bok, som, hvarken i anseende til sit höga Uphof eller Gudommeliga innehåll, har sin like i hela verlden. En bok, som är långt öfver alla andra föregifna uppenbarelser, hvilka vid minsta granskning i sanningens dag ej kunna bestå. En bok, som uthärdar de hårdaste prof, emedan den ej innehåller saker, hvilka strida emot sundt förnuft, som tager det svaga förnuftet med nytt ljus under armarna, som aldrig, rätt at tala, säger emot sig sjelf, som gifver oss värdiga och med sundt förnuft öfverens stämmande begrep om det Gudommeliga väsendet och värdiga sätt at dyrka Gud, som föreskrifver sunda sedoläror, som gifver til dem de mäst bevekande skäl som äro möjeliga, som visar huru en af oss förtörnad Gud skall åter blidkas, med mera sådant. Utur denna dyrbara boken (Ack! at I alle rätt känden den samma för sådan) vill jag nu vidare bevisa för Eder, at det gifves en Gud; ty det är den boken, där han har gifvit oss den aldratydeligaste beskrifning om sig sjelf. Och detta bevis blifver så mångfalligt, som det gifves blad i denna bok; ty jag vågar säga, at där icke et enda förekommer, hvarpå denna sanningen icke finnes afmålad, och114 må jag i dag ej upräkna många deraf för Eder, då vår upmärksamhet är vänd til flera vigtiga ämnen på en gång. Nog af at nämna några få. Herren sjelf ropade til Abraham: Jag är Gud alsmägtig. 1. Mos. 17:1. Til Moses utur brinnande buskan: Jag är Abrahams Gud, Isaaks Gud och Jacobs Gud: 2 Mos. 3:6. och til hela Israëls menighet utur de rykande molnen under dunder och blixt, Jag är Herren tin Gud – tu skalt inga andra Gudar hafva för mig.3 Viljen I höra några flera, ty de finnas oräkneliga? Herren talar genom Propheten Esaiam: Så säger Herren Israëls Konung och Hans förlossare Herren Zebaoth: Jag är den förste och jag är den sidste och utan mig är ingen Gud. Es. 44:6. Och uti samma boks 48:12,13 Hör mig Jacob och tu Israël min kallade. Jag äret: Jag är then förste, Jag är then sidste. Min hand hafver grundat jordena och min högra hand hafver omspannat4 himmelen. Men det är öfverflödigt at anföra flere.
*) Cicero de legibus L. 1.
**) idem De natura Deorum Lib. 1. §. 43.
§ 10
Näin olen siis avannut ensimmäisen näistä kirjoista ja sen pohjalta, vaikkakin äärimmäisen lyhyesti, esittänyt teille, rakkaat Herrassa, kiistattomat ja lähes koko maailman tunnustamat todisteet siitä, että täytyy olla olemassa kaikkivaltias ja kaikkea hallitseva olento, josta meidän ja koko näkyvän maailman on täytynyt saada olemassaolonsa ja josta niiden kaikkien säilymisen täytyy riippua. Nyt näytän teille113 toisen, jota kutsutaan ilmoitukseksi tai Pyhäksi kirjaksi. Se on kirja, jolla ei ole vertaista koko maailmassa sen paremmin korkean alkuperänsä kuin jumalallisen sisältönsäkään suhteen. Kirjan, joka ylittää selvästi kaikki ne kaikki muut luulotellut ilmoitukset, jotka eivät kestä vähäisintäkään tarkastelua totuuden valossa. Kirjan, joka kestää kovimmatkin kokeet, sillä se ei sisällä mitään sellaista, joka on terveen järjen vastaista. Se ottaa heikon järjen kanneltavakseen ja antaa sille uutta valoa eikä se oikein sanoaksemme milloinkaan puhu itseään vastaan. Se antaa meille arvokkaita ja terveen järjen kanssa yhteensopivia tietoja jumalallisesta olennosta ja Jumalan palvomisen arvokkaasta tavasta. Se määrää terveet moraaliopit, se antaa niille kaikkein vaikuttavimmat perustelut, se osoittaa, kuinka meidän suututtamamme Jumala voidaan jälleen lepyttää, ja paljon muuta sellaista. Tästä kallisarvoisesta kirjasta (voi kunpa te kaikki oikein tuntisitte sen sellaiseksi) haluan nyt osoittaa teille, että Jumala on olemassa, sillä se on kirja, jossa hän on antanut meille kaikkein selkeimmän kuvauksen itsestään. Ja tämä todiste on yhtä moninkertainen kuin tuossa kirjassa on sivuja, sillä uskallanpa sanoa, ettei siinä ole yhtäkään sivua, jolla tätä totuutta ei olisi kuvattuna.114 En tule tänään luettelemaan teille niistä kovinkaan montaa, sillä meidän huomiomme suuntautuu moneen tärkeään asiaan samalla kertaa. Riittää kun mainitsen muutamia. Herra itse huusi Abrahamille: Minä olen Jumala, Kaikkivaltias 1. Moos. 17:1, Moosekselle palavasta pensaasta: Minä olen Abrahamin, Iisakin ja Jaakobin Jumala5 2. Moos. 3:6 ja koko Israelin kansalle savupilvestä salamoiden ja jylinän kera: Minä olen Herra Sinun Jumalasi – – – Sinulla ei saa olla muita jumalia 2. Moos. 20:2–3. Haluatteko kuulla lisää, sillä niitä on lukemattomia? Herra puhuu profeetta Jesajan kautta: Näin sanoo Herra, Israelin kuningas ja sen lunastaja, Herra Sebaot: – – Minä olen ensimmäinen ja minä olen viimeinen, ei ole muuta Jumalaa kuin minä Jes. 44:6. Ja saman kirjan luku 48:12–13: Kuule minua, Jaakob, sinä, Israel, jonka olen kutsunut! Minä se olen. Olen ensimmäinen, ja olen myös viimeinen. Minun käteni loi maan perustukset, minun oikea käteni löi levälleen taivaan. Mutta on turha luetella enempää.
Unfortunately this content isn't available in English
§. 10.
Si så hafver jag öpnat den ena boken, och deraf, fast i största korthet, framtedt för Eder, älskade i Herranom! oryggeliga och nästan af hela verlden ärkända bevis derpå, at et alsmägtigt och altrådande väsende måste vara til, af hvilket vi och hela den synliga verlden måste hafva fått sin varelse och hvaraf allas deras bestånd måste bero. Nu vil113 jag visa för Eder den andra, som kallas uppenbarelsen eller den Heliga Skrift: En bok, som, hvarken i anseende til sit höga Uphof eller Gudommeliga innehåll, har sin like i hela verlden. En bok, som är långt öfver alla andra föregifna uppenbarelser, hvilka vid minsta granskning i sanningens dag ej kunna bestå. En bok, som uthärdar de hårdaste prof, emedan den ej innehåller saker, hvilka strida emot sundt förnuft, som tager det svaga förnuftet med nytt ljus under armarna, som aldrig, rätt at tala, säger emot sig sjelf, som gifver oss värdiga och med sundt förnuft öfverens stämmande begrep om det Gudommeliga väsendet och värdiga sätt at dyrka Gud, som föreskrifver sunda sedoläror, som gifver til dem de mäst bevekande skäl som äro möjeliga, som visar huru en af oss förtörnad Gud skall åter blidkas, med mera sådant. Utur denna dyrbara boken (Ack! at I alle rätt känden den samma för sådan) vill jag nu vidare bevisa för Eder, at det gifves en Gud; ty det är den boken, där han har gifvit oss den aldratydeligaste beskrifning om sig sjelf. Och detta bevis blifver så mångfalligt, som det gifves blad i denna bok; ty jag vågar säga, at där icke et enda förekommer, hvarpå denna sanningen icke finnes afmålad, och114 må jag i dag ej upräkna många deraf för Eder, då vår upmärksamhet är vänd til flera vigtiga ämnen på en gång. Nog af at nämna några få. Herren sjelf ropade til Abraham: Jag är Gud alsmägtig. 1. Mos. 17:1. Til Moses utur brinnande buskan: Jag är Abrahams Gud, Isaaks Gud och Jacobs Gud: 2 Mos. 3:6. och til hela Israëls menighet utur de rykande molnen under dunder och blixt, Jag är Herren tin Gud – tu skalt inga andra Gudar hafva för mig.6 Viljen I höra några flera, ty de finnas oräkneliga? Herren talar genom Propheten Esaiam: Så säger Herren Israëls Konung och Hans förlossare Herren Zebaoth: Jag är den förste och jag är den sidste och utan mig är ingen Gud. Es. 44:6. Och uti samma boks 48:12,13 Hör mig Jacob och tu Israël min kallade. Jag äret: Jag är then förste, Jag är then sidste. Min hand hafver grundat jordena och min högra hand hafver omspannat7 himmelen. Men det är öfverflödigt at anföra flere.
*) Cicero de legibus L. 1.
**) idem De natura Deorum Lib. 1. §. 43.
§ 10
Näin olen siis avannut ensimmäisen näistä kirjoista ja sen pohjalta, vaikkakin äärimmäisen lyhyesti, esittänyt teille, rakkaat Herrassa, kiistattomat ja lähes koko maailman tunnustamat todisteet siitä, että täytyy olla olemassa kaikkivaltias ja kaikkea hallitseva olento, josta meidän ja koko näkyvän maailman on täytynyt saada olemassaolonsa ja josta niiden kaikkien säilymisen täytyy riippua. Nyt näytän teille113 toisen, jota kutsutaan ilmoitukseksi tai Pyhäksi kirjaksi. Se on kirja, jolla ei ole vertaista koko maailmassa sen paremmin korkean alkuperänsä kuin jumalallisen sisältönsäkään suhteen. Kirjan, joka ylittää selvästi kaikki ne kaikki muut luulotellut ilmoitukset, jotka eivät kestä vähäisintäkään tarkastelua totuuden valossa. Kirjan, joka kestää kovimmatkin kokeet, sillä se ei sisällä mitään sellaista, joka on terveen järjen vastaista. Se ottaa heikon järjen kanneltavakseen ja antaa sille uutta valoa eikä se oikein sanoaksemme milloinkaan puhu itseään vastaan. Se antaa meille arvokkaita ja terveen järjen kanssa yhteensopivia tietoja jumalallisesta olennosta ja Jumalan palvomisen arvokkaasta tavasta. Se määrää terveet moraaliopit, se antaa niille kaikkein vaikuttavimmat perustelut, se osoittaa, kuinka meidän suututtamamme Jumala voidaan jälleen lepyttää, ja paljon muuta sellaista. Tästä kallisarvoisesta kirjasta (voi kunpa te kaikki oikein tuntisitte sen sellaiseksi) haluan nyt osoittaa teille, että Jumala on olemassa, sillä se on kirja, jossa hän on antanut meille kaikkein selkeimmän kuvauksen itsestään. Ja tämä todiste on yhtä moninkertainen kuin tuossa kirjassa on sivuja, sillä uskallanpa sanoa, ettei siinä ole yhtäkään sivua, jolla tätä totuutta ei olisi kuvattuna.114 En tule tänään luettelemaan teille niistä kovinkaan montaa, sillä meidän huomiomme suuntautuu moneen tärkeään asiaan samalla kertaa. Riittää kun mainitsen muutamia. Herra itse huusi Abrahamille: Minä olen Jumala, Kaikkivaltias 1. Moos. 17:1, Moosekselle palavasta pensaasta: Minä olen Abrahamin, Iisakin ja Jaakobin Jumala8 2. Moos. 3:6 ja koko Israelin kansalle savupilvestä salamoiden ja jylinän kera: Minä olen Herra Sinun Jumalasi – – – Sinulla ei saa olla muita jumalia 2. Moos. 20:2–3. Haluatteko kuulla lisää, sillä niitä on lukemattomia? Herra puhuu profeetta Jesajan kautta: Näin sanoo Herra, Israelin kuningas ja sen lunastaja, Herra Sebaot: – – Minä olen ensimmäinen ja minä olen viimeinen, ei ole muuta Jumalaa kuin minä Jes. 44:6. Ja saman kirjan luku 48:12–13: Kuule minua, Jaakob, sinä, Israel, jonka olen kutsunut! Minä se olen. Olen ensimmäinen, ja olen myös viimeinen. Minun käteni loi maan perustukset, minun oikea käteni löi levälleen taivaan. Mutta on turha luetella enempää.
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Första katekespredikan, § 9
Följande avsnitt: Första katekespredikan, § 11
Platser:
Personer: Abraham Jakob (Jacob) (GT) Mose (Mosen, Moses, Mosis)
Bibelställen:
Teman: