Föregående avsnitt: Första budordspredikan, § 7
Följande avsnitt: Första budordspredikan, § 9
Text. Exod. 20. v. 5,6.
Jag Herren din Gud är en starck hämnare, den som söker &c.
§. 8.
De lagar äro i gemen treggehanda,1 hvilka den Högste Lagstiftaren gaf Israëls barnom genom sin tjenare Moses. Somliga äro sådane, at de egenteligen röra sammansättningen af detta folk til en130 ordentelig Stat eller Samhälle, och kunna kallas Styrelse- eller Politiska lagar, hvilka måst uphöra til sin värkan, i det samma Israëlitiska och Judiska Samfunden blefvo uplösta, och deras lemmar blefvo et förströdt folk. Andra åter föreskrifva allehanda slags offer, reningar och utvärtes öfningar i Guds-tjensten, hvilka alla voro förebilder til Christum, som med et offer hafver fullbordat dem, som salige varda; hvilka måste förlora sitt förbindande, då hufvud-bilden Jesus hade alt gjort och lidit till vår salighet; hvarföre ock Apostelen Paulus kallar dem skuggan af det, som tilkommande var, Col. 2:17, och säger, at kroppen sjelf är i Christo. Men andra äro åter sådane lagar, at de hafva sin oföränderliga grund i det Gudomeliga väsendet, äro aftryck af Hans helighet och rättfärdighet, förbinda alla förnuftiga Creatur, blifva den enda allmänna vägen til lycksalighet, och kunna aldrig inskränkas eller återkallas, och desse få egenteligen namn af Dygde- eller Sedolagen, som är den, hvilken för denna gången endast skal sysslosätta vår upmärksamhet. Det ifrån himmelen oss meddelta sammandrag däraf är väl helt kortt; men saken är granlaga,2 och bör kännas i hela sin vidd; ty den blifver i alla tider vårt lefvernes131 rättesnöre, och efter den skole vi en gång på Herrans stora dag dömde varda. Vi stadne derföre billigt3 en stund i dag, at i Herrans heliga namn föreställa:
Den oföränderliga Lagen eller Sedoläran i gemen,
Hvarvid vi
1. Anmärke dess stora höghet eller helgd,
2. Dess förbindande kraft,
3. Dess värkeliga nytta.
Sedan kunne vi med mera ordning, och djupare eftertryck förklara sjelfva de dyra plikter, som däruti oss föreskrifvas. Ack! at din lag, Herre, rätt upklarnade för oss i dag, och uplyste oss ögonen; ack! at vårt hjerta hölle dina rätter med alt alfvar.
Text. Exod. 20. v. 5,6.
Jag Herren din Gud är en starck hämnare, den som söker &c.
§. 8.
De lagar äro i gemen treggehanda,4 hvilka den Högste Lagstiftaren gaf Israëls barnom genom sin tjenare Moses. Somliga äro sådane, at de egenteligen röra sammansättningen af detta folk til en130 ordentelig Stat eller Samhälle, och kunna kallas Styrelse- eller Politiska lagar, hvilka måst uphöra til sin värkan, i det samma Israëlitiska och Judiska Samfunden blefvo uplösta, och deras lemmar blefvo et förströdt folk. Andra åter föreskrifva allehanda slags offer, reningar och utvärtes öfningar i Guds-tjensten, hvilka alla voro förebilder til Christum, som med et offer hafver fullbordat dem, som salige varda; hvilka måste förlora sitt förbindande, då hufvud-bilden Jesus hade alt gjort och lidit till vår salighet; hvarföre ock Apostelen Paulus kallar dem skuggan af det, som tilkommande var, Col. 2:17, och säger, at kroppen sjelf är i Christo. Men andra äro åter sådane lagar, at de hafva sin oföränderliga grund i det Gudomeliga väsendet, äro aftryck af Hans helighet och rättfärdighet, förbinda alla förnuftiga Creatur, blifva den enda allmänna vägen til lycksalighet, och kunna aldrig inskränkas eller återkallas, och desse få egenteligen namn af Dygde- eller Sedolagen, som är den, hvilken för denna gången endast skal sysslosätta vår upmärksamhet. Det ifrån himmelen oss meddelta sammandrag däraf är väl helt kortt; men saken är granlaga,5 och bör kännas i hela sin vidd; ty den blifver i alla tider vårt lefvernes131 rättesnöre, och efter den skole vi en gång på Herrans stora dag dömde varda. Vi stadne derföre billigt6 en stund i dag, at i Herrans heliga namn föreställa:
Den oföränderliga Lagen eller Sedoläran i gemen,
Hvarvid vi
1. Anmärke dess stora höghet eller helgd,
2. Dess förbindande kraft,
3. Dess värkeliga nytta.
Sedan kunne vi med mera ordning, och djupare eftertryck förklara sjelfva de dyra plikter, som däruti oss föreskrifvas. Ack! at din lag, Herre, rätt upklarnade för oss i dag, och uplyste oss ögonen; ack! at vårt hjerta hölle dina rätter med alt alfvar.
Teksti 2. Moos. 20:5–6
Minä, Herra, sinun Jumalasi, olen kiivas Jumala jne.
§ 8
Korkean Lainsäätäjän palvelijansa Mooseksen kautta Israelin lapsille antamat lait ovat yleisesti ottaen kolmenlaisia. Osa koskee varsinaisesti tuon kansan organisoimista130 järjestyneeksi valtioksi tai yhteiskunnaksi. Niitä voidaan kutsua hallinnollisiksi tai valtiollisiksi laeiksi, ja niiden vaikutus lakkasi sen myötä, kun israelilaiset ja juutalaiset yhteisöt hajosivat, ja niiden jäsenistä tuli hajallaan oleva kansa. Toiset sisältävät määräyksiä erilaisista uhreista, puhdistautumisista ja ulkonaisista jumalanpalvelusmenoista. Ne kaikki kuvastivat ennalta Kristusta, joka yhdellä uhrilla on täydellistänyt ne, jotka näistä pyhittyvät. Näiden lakien täytyi menettää sitovuutensa, kun päähenkilö Jeesus oli kaiken tehnyt ja kärsinyt meidän autuutemme tähden. Siksi myös apostoli Paavali kutsuu niitä sen varjoksi, mikä on tulossa7 Kol. 2:17 ja sanoo, että itse ruumis on Kristuksessa.8 Mutta osa laeista on sellaisia, joilla on muuttumaton perustansa Jumalan olemuksessa. Ne ilmaisevat hänen pyhyyttään ja oikeudenmukaisuuttaan ja velvoittavat kaikkia järjellisiä olentoja. Ne ovat ainoa yleinen tie autuuteen, eikä niitä voida milloinkaan rajoittaa tai peruuttaa. Niitä kutsutaankin hyve- tai moraalilaeiksi, ja juuri niihin me tällä kertaa yksinomaan keskitymme. Meille taivaasta välitetty yhteenveto niistä on tosin varsin lyhyt, mutta asia on tärkeä ja se tulee tuntea koko laajuudessaan; sillä se on meidän elämämme131 ohjenuora kaikiksi ajoiksi ja sen mukaan meidät kerran tullaan Herran suurena päivänä tuomitsemaan. Siksi meidän on aiheellista tänään Herran pyhässä nimessä pysähtyä hetkeksi ja käsitellä seuraavaa asiaa:
Muuttumaton laki tai moraalilaki yleisesti.
Siinä me
1) havaitsemme sen suuren korkeuden tai pyhyyden,
2) sen velvoittavan voiman,
3) sen todellisen hyödyn.
Sen jälkeen voimme järjestelmällisemmin ja syvällisemmin selvittää itse niitä kalliita velvollisuuksia, jotka meille tässä määrätään. Voi Herra, kunpa sinun lakisi oikein selvenisi meille tänään ja valaisisi silmämme niin, että meidän sydämemme suhtautuisi sinun lakeihisi kaikella vakavuudella.
Unfortunately this content isn't available in English
Text. Exod. 20. v. 5,6.
Jag Herren din Gud är en starck hämnare, den som söker &c.
§. 8.
De lagar äro i gemen treggehanda,9 hvilka den Högste Lagstiftaren gaf Israëls barnom genom sin tjenare Moses. Somliga äro sådane, at de egenteligen röra sammansättningen af detta folk til en130 ordentelig Stat eller Samhälle, och kunna kallas Styrelse- eller Politiska lagar, hvilka måst uphöra til sin värkan, i det samma Israëlitiska och Judiska Samfunden blefvo uplösta, och deras lemmar blefvo et förströdt folk. Andra åter föreskrifva allehanda slags offer, reningar och utvärtes öfningar i Guds-tjensten, hvilka alla voro förebilder til Christum, som med et offer hafver fullbordat dem, som salige varda; hvilka måste förlora sitt förbindande, då hufvud-bilden Jesus hade alt gjort och lidit till vår salighet; hvarföre ock Apostelen Paulus kallar dem skuggan af det, som tilkommande var, Col. 2:17, och säger, at kroppen sjelf är i Christo. Men andra äro åter sådane lagar, at de hafva sin oföränderliga grund i det Gudomeliga väsendet, äro aftryck af Hans helighet och rättfärdighet, förbinda alla förnuftiga Creatur, blifva den enda allmänna vägen til lycksalighet, och kunna aldrig inskränkas eller återkallas, och desse få egenteligen namn af Dygde- eller Sedolagen, som är den, hvilken för denna gången endast skal sysslosätta vår upmärksamhet. Det ifrån himmelen oss meddelta sammandrag däraf är väl helt kortt; men saken är granlaga,10 och bör kännas i hela sin vidd; ty den blifver i alla tider vårt lefvernes131 rättesnöre, och efter den skole vi en gång på Herrans stora dag dömde varda. Vi stadne derföre billigt11 en stund i dag, at i Herrans heliga namn föreställa:
Den oföränderliga Lagen eller Sedoläran i gemen,
Hvarvid vi
1. Anmärke dess stora höghet eller helgd,
2. Dess förbindande kraft,
3. Dess värkeliga nytta.
Sedan kunne vi med mera ordning, och djupare eftertryck förklara sjelfva de dyra plikter, som däruti oss föreskrifvas. Ack! at din lag, Herre, rätt upklarnade för oss i dag, och uplyste oss ögonen; ack! at vårt hjerta hölle dina rätter med alt alfvar.
Teksti 2. Moos. 20:5–6
Minä, Herra, sinun Jumalasi, olen kiivas Jumala jne.
§ 8
Korkean Lainsäätäjän palvelijansa Mooseksen kautta Israelin lapsille antamat lait ovat yleisesti ottaen kolmenlaisia. Osa koskee varsinaisesti tuon kansan organisoimista130 järjestyneeksi valtioksi tai yhteiskunnaksi. Niitä voidaan kutsua hallinnollisiksi tai valtiollisiksi laeiksi, ja niiden vaikutus lakkasi sen myötä, kun israelilaiset ja juutalaiset yhteisöt hajosivat, ja niiden jäsenistä tuli hajallaan oleva kansa. Toiset sisältävät määräyksiä erilaisista uhreista, puhdistautumisista ja ulkonaisista jumalanpalvelusmenoista. Ne kaikki kuvastivat ennalta Kristusta, joka yhdellä uhrilla on täydellistänyt ne, jotka näistä pyhittyvät. Näiden lakien täytyi menettää sitovuutensa, kun päähenkilö Jeesus oli kaiken tehnyt ja kärsinyt meidän autuutemme tähden. Siksi myös apostoli Paavali kutsuu niitä sen varjoksi, mikä on tulossa12 Kol. 2:17 ja sanoo, että itse ruumis on Kristuksessa.13 Mutta osa laeista on sellaisia, joilla on muuttumaton perustansa Jumalan olemuksessa. Ne ilmaisevat hänen pyhyyttään ja oikeudenmukaisuuttaan ja velvoittavat kaikkia järjellisiä olentoja. Ne ovat ainoa yleinen tie autuuteen, eikä niitä voida milloinkaan rajoittaa tai peruuttaa. Niitä kutsutaankin hyve- tai moraalilaeiksi, ja juuri niihin me tällä kertaa yksinomaan keskitymme. Meille taivaasta välitetty yhteenveto niistä on tosin varsin lyhyt, mutta asia on tärkeä ja se tulee tuntea koko laajuudessaan; sillä se on meidän elämämme131 ohjenuora kaikiksi ajoiksi ja sen mukaan meidät kerran tullaan Herran suurena päivänä tuomitsemaan. Siksi meidän on aiheellista tänään Herran pyhässä nimessä pysähtyä hetkeksi ja käsitellä seuraavaa asiaa:
Muuttumaton laki tai moraalilaki yleisesti.
Siinä me
1) havaitsemme sen suuren korkeuden tai pyhyyden,
2) sen velvoittavan voiman,
3) sen todellisen hyödyn.
Sen jälkeen voimme järjestelmällisemmin ja syvällisemmin selvittää itse niitä kalliita velvollisuuksia, jotka meille tässä määrätään. Voi Herra, kunpa sinun lakisi oikein selvenisi meille tänään ja valaisisi silmämme niin, että meidän sydämemme suhtautuisi sinun lakeihisi kaikella vakavuudella.
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Första budordspredikan, § 7
Följande avsnitt: Första budordspredikan, § 9
Platser:
Personer: Mose (Mosen, Moses, Mosis) Muhammed (Mahomet)
Bibelställen:
Teman: