Föregående avsnitt: Första budordspredikan, § 12
Följande avsnitt: Första budordspredikan, § 14
§. 13.
Kaste vi nu ändteligen våra ögon på den i högsta måtta underbara tilgången140 vid denna lagens utgifvande på Sinai berg, kan den ej annat än märkeligen öka den höghet lagen redan genom sin stora Uphofsman fått i våra ögon.
Israëls barn hade, under Mose anförande, sett många och stora undervärk, ibland hvilka det utan tvifvel var det härligaste, då röda hafvets vattn öpnade sig, och de gingo oskadde därigenom, och när de sågo huru Herren dränkte Pharao med all sin härs magt. Herren var äfven dageligen deras ledsagare i en molnstod om dagen, och i en eldstod om natten: Han hafver äfven i de sednare tider flera gånger uppenbarat sin härlighet för jordenes Inbyggare, bland hvilka i synnerhet de vid Jesu födelse, och den Helige Andes synbara utgjutelse på Pingestdagen, äro rätt härliga; men ibland de största och mäst Majestätiska uppenbarelser var visserligen denna, då lagen utgafs. Man kan ej utan en helig rysning läsa denna händelse.
Gud hade genom Moses gifvit folket befallning, at rena sig i två dagar, och den tredje ville Herren sjelf i sitt Majestät stiga ned på berget. 2 Mos. B. 19 och 20 Cap. Om tredje morgonen uphof sig dunder och blixt på berget, och därjämte hördes et ganska starkt basunaljud; så at alt folket i lägret för141skräcktes. Hela berget rökte och darrade ganska häftigt, och basunaljudet blef alt starkare och starkare. Då anförde Moses hela Israëls menighet af flere tusende menniskor fram utur lägret, at möta Gud. Man kan lätteligen föreställa sig, med hvad för fruktan, ångest och förskräckelse folket följde honom, då Apostelen Paulus berättar, at denna synen varit så förskräckelig, at äfven Moses, som likväl dageligen omgicks med Gud, och visste förut tilgången, sade: Jag är förskräckt och bäfvar. Ebr. 12:21. Därpå utropade Herren sjelf med det starka basunaljudet alla Herrans tio budord, och alt folket såg denna Herrans härlighet, och hörde dundret och basunaljudet med yttersta bäfvan, och måste bedja Moses, at tala med sig, emedan de annars trodde sig dö af förskräckelse. Hvilket alt Herren gjorde för den orsakens skull, at Hans fruktan1 skulle vara för deras ögon; så at de icke syndade, och at de ingen ting skulle hålla lika med Honom. Hvad intryck bör icke alt detta gjöra hos oss, at uphöja denna lagens helgd, och at bringa oss til dess alfvarliga efterlefnad? Måtte dock denna stora uppenbarelsen ofta stå för öfverträdarenas ögon, en bäfvan och förskräckelse intaga dem, och en dödsfruktan öfverfalla dem, då [de]142 våga, at träda Hans helighet för när, och trampa Hans bud under sina fötter! måtte äfven denna Herrans röst förmå alla Guds barn, at tjena Honom med fruktan, och frögda sig med bäfvande! Ps. 2:11.
§. 13.
Kaste vi nu ändteligen våra ögon på den i högsta måtta underbara tilgången140 vid denna lagens utgifvande på Sinai berg, kan den ej annat än märkeligen öka den höghet lagen redan genom sin stora Uphofsman fått i våra ögon.
Israëls barn hade, under Mose anförande, sett många och stora undervärk, ibland hvilka det utan tvifvel var det härligaste, då röda hafvets vattn öpnade sig, och de gingo oskadde därigenom, och när de sågo huru Herren dränkte Pharao med all sin härs magt. Herren var äfven dageligen deras ledsagare i en molnstod om dagen, och i en eldstod om natten: Han hafver äfven i de sednare tider flera gånger uppenbarat sin härlighet för jordenes Inbyggare, bland hvilka i synnerhet de vid Jesu födelse, och den Helige Andes synbara utgjutelse på Pingestdagen, äro rätt härliga; men ibland de största och mäst Majestätiska uppenbarelser var visserligen denna, då lagen utgafs. Man kan ej utan en helig rysning läsa denna händelse.
Gud hade genom Moses gifvit folket befallning, at rena sig i två dagar, och den tredje ville Herren sjelf i sitt Majestät stiga ned på berget. 2 Mos. B. 19 och 20 Cap. Om tredje morgonen uphof sig dunder och blixt på berget, och därjämte hördes et ganska starkt basunaljud; så at alt folket i lägret för141skräcktes. Hela berget rökte och darrade ganska häftigt, och basunaljudet blef alt starkare och starkare. Då anförde Moses hela Israëls menighet af flere tusende menniskor fram utur lägret, at möta Gud. Man kan lätteligen föreställa sig, med hvad för fruktan, ångest och förskräckelse folket följde honom, då Apostelen Paulus berättar, at denna synen varit så förskräckelig, at äfven Moses, som likväl dageligen omgicks med Gud, och visste förut tilgången, sade: Jag är förskräckt och bäfvar. Ebr. 12:21. Därpå utropade Herren sjelf med det starka basunaljudet alla Herrans tio budord, och alt folket såg denna Herrans härlighet, och hörde dundret och basunaljudet med yttersta bäfvan, och måste bedja Moses, at tala med sig, emedan de annars trodde sig dö af förskräckelse. Hvilket alt Herren gjorde för den orsakens skull, at Hans fruktan2 skulle vara för deras ögon; så at de icke syndade, och at de ingen ting skulle hålla lika med Honom. Hvad intryck bör icke alt detta gjöra hos oss, at uphöja denna lagens helgd, och at bringa oss til dess alfvarliga efterlefnad? Måtte dock denna stora uppenbarelsen ofta stå för öfverträdarenas ögon, en bäfvan och förskräckelse intaga dem, och en dödsfruktan öfverfalla dem, då [de]142 våga, at träda Hans helighet för när, och trampa Hans bud under sina fötter! måtte äfven denna Herrans röst förmå alla Guds barn, at tjena Honom med fruktan, och frögda sig med bäfvande! Ps. 2:11.
13 §
Jos lopuksi luomme silmäyksen siihen todella ihmeelliseen tapahtumasarjaan,140 jonka kautta tämä laki Siinainvuorella annettiin, se ei voi muuta kuin selkeästi lisätä kunnioitusta, jota jo ennalta lakia kohtaan sen suuren Laatijan vuoksi tunnemme.
Israelin lapset olivat Mooseksen johdolla nähneet monta ja suurta ihmettä, joista ihmeellisin oli epäilemättä Punaisen meren vesien jakautuminen niin, että he kulkivat vahingoittumattomina sen poikki ja näkivät, kuinka Herra hukutti faaraon mahtavine sotajoukkoineen. Herra oli myös heidän johdattajanaan, päivällä pilvipatsaana ja öisin tulipatsaana. Hän on myös myöhempinä aikoina usein ilmestynyt korkeudessaan maan asukkaille. Erityisen ylväitä olivat Jeesuksen syntymän yhteydessä tapahtuneet ilmestykset sekä Pyhän Hengen näkyvä vuodattaminen helluntaina. Mutta suurimpien ja majesteettisimpien ilmestysten joukossa oli myös se, joka tapahtui lain antamisen yhteydessä. Tästä tapahtumasta ei voi lukea ilman pyhiä väristyksiä.
Jumala oli Mooseksen välityksellä käskenyt kansaa puhdistautumaan kahden päivän ajan ja kolmantena päivänä Herra itse majesteettisuudessaan astuisi alas vuorelle 2. Moos., luvut 19 ja 20. Kolmantena aamuna vuorella alkoi ukkostaa ja salamoida, ja samalla kuului voimakas pasuunanääni, niin että kansa leirissä141 pelästyi. Koko vuori savusi ja tärisi voimakkaasti, ja pasuunan ääni voimistui voimistumistaan. Silloin Mooses johdatti koko Israelin monituhatpäisen kansan leiristä kohtaaman Jumalaa. On helppo kuvitella, kuinka peloissaan, kauhuissaan ja säikähtäneinä kansa seurasi häntä. Apostoli Paavali kertoo tämän näyn olleen niin kauhistuttava, että jopa Mooses, joka sentään päivittäin seurusteli Jumalan kanssa ja tiesi tapahtumasta etukäteen, sanoi: Minä pelkään ja vapisen Hepr. 12:21. Silloin Herra itse lausui kaikki Herran kymmenen käskyä kovan pasuunanäänen soidessa, ja kaikki kansa näki tämän Herran kirkkauden ja ankarasti vapisten kuuli ukkosen sekä torven jylinän. Heidän täytyi pyytää Moosesta puhumaan heille, koska muuten he uskoivat kuolevansa säikähdyksestä. Tämän kaiken Herra teki sen vuoksi, että pelko häntä kohtaan olisi heidän silmiensä edessä, niin että he eivät tekisi syntiä eivätkä pitäisi mitään hänen vertaisenaan. Miten voimakkaasti kaikki tämä kohottaakaan lain pyhyyttä meidän mielissämme ja saa meidät todella noudattamaan sitä. Olkoon tämä suuri ilmestys usein lainrikkojen silmien edessä niin että pelko ja kauhistus valtaavat heidät, ja että he joutuvat kuolemanpelon valtaan, kun he142 uskaltavat astua liian lähelle Herran pyhyyttä ja polkea hänen käskynsä jalkoihinsa. Kunpa myös tämä Herran ääni saisi kaikki Jumalan lapset pelkäämään Herraa, palvelemaan häntä, vavisten kohottamaan hänelle riemuhuuto3 Ps. 2:11.
Unfortunately this content isn't available in English
§. 13.
Kaste vi nu ändteligen våra ögon på den i högsta måtta underbara tilgången140 vid denna lagens utgifvande på Sinai berg, kan den ej annat än märkeligen öka den höghet lagen redan genom sin stora Uphofsman fått i våra ögon.
Israëls barn hade, under Mose anförande, sett många och stora undervärk, ibland hvilka det utan tvifvel var det härligaste, då röda hafvets vattn öpnade sig, och de gingo oskadde därigenom, och när de sågo huru Herren dränkte Pharao med all sin härs magt. Herren var äfven dageligen deras ledsagare i en molnstod om dagen, och i en eldstod om natten: Han hafver äfven i de sednare tider flera gånger uppenbarat sin härlighet för jordenes Inbyggare, bland hvilka i synnerhet de vid Jesu födelse, och den Helige Andes synbara utgjutelse på Pingestdagen, äro rätt härliga; men ibland de största och mäst Majestätiska uppenbarelser var visserligen denna, då lagen utgafs. Man kan ej utan en helig rysning läsa denna händelse.
Gud hade genom Moses gifvit folket befallning, at rena sig i två dagar, och den tredje ville Herren sjelf i sitt Majestät stiga ned på berget. 2 Mos. B. 19 och 20 Cap. Om tredje morgonen uphof sig dunder och blixt på berget, och därjämte hördes et ganska starkt basunaljud; så at alt folket i lägret för141skräcktes. Hela berget rökte och darrade ganska häftigt, och basunaljudet blef alt starkare och starkare. Då anförde Moses hela Israëls menighet af flere tusende menniskor fram utur lägret, at möta Gud. Man kan lätteligen föreställa sig, med hvad för fruktan, ångest och förskräckelse folket följde honom, då Apostelen Paulus berättar, at denna synen varit så förskräckelig, at äfven Moses, som likväl dageligen omgicks med Gud, och visste förut tilgången, sade: Jag är förskräckt och bäfvar. Ebr. 12:21. Därpå utropade Herren sjelf med det starka basunaljudet alla Herrans tio budord, och alt folket såg denna Herrans härlighet, och hörde dundret och basunaljudet med yttersta bäfvan, och måste bedja Moses, at tala med sig, emedan de annars trodde sig dö af förskräckelse. Hvilket alt Herren gjorde för den orsakens skull, at Hans fruktan4 skulle vara för deras ögon; så at de icke syndade, och at de ingen ting skulle hålla lika med Honom. Hvad intryck bör icke alt detta gjöra hos oss, at uphöja denna lagens helgd, och at bringa oss til dess alfvarliga efterlefnad? Måtte dock denna stora uppenbarelsen ofta stå för öfverträdarenas ögon, en bäfvan och förskräckelse intaga dem, och en dödsfruktan öfverfalla dem, då [de]142 våga, at träda Hans helighet för när, och trampa Hans bud under sina fötter! måtte äfven denna Herrans röst förmå alla Guds barn, at tjena Honom med fruktan, och frögda sig med bäfvande! Ps. 2:11.
13 §
Jos lopuksi luomme silmäyksen siihen todella ihmeelliseen tapahtumasarjaan,140 jonka kautta tämä laki Siinainvuorella annettiin, se ei voi muuta kuin selkeästi lisätä kunnioitusta, jota jo ennalta lakia kohtaan sen suuren Laatijan vuoksi tunnemme.
Israelin lapset olivat Mooseksen johdolla nähneet monta ja suurta ihmettä, joista ihmeellisin oli epäilemättä Punaisen meren vesien jakautuminen niin, että he kulkivat vahingoittumattomina sen poikki ja näkivät, kuinka Herra hukutti faaraon mahtavine sotajoukkoineen. Herra oli myös heidän johdattajanaan, päivällä pilvipatsaana ja öisin tulipatsaana. Hän on myös myöhempinä aikoina usein ilmestynyt korkeudessaan maan asukkaille. Erityisen ylväitä olivat Jeesuksen syntymän yhteydessä tapahtuneet ilmestykset sekä Pyhän Hengen näkyvä vuodattaminen helluntaina. Mutta suurimpien ja majesteettisimpien ilmestysten joukossa oli myös se, joka tapahtui lain antamisen yhteydessä. Tästä tapahtumasta ei voi lukea ilman pyhiä väristyksiä.
Jumala oli Mooseksen välityksellä käskenyt kansaa puhdistautumaan kahden päivän ajan ja kolmantena päivänä Herra itse majesteettisuudessaan astuisi alas vuorelle 2. Moos., luvut 19 ja 20. Kolmantena aamuna vuorella alkoi ukkostaa ja salamoida, ja samalla kuului voimakas pasuunanääni, niin että kansa leirissä141 pelästyi. Koko vuori savusi ja tärisi voimakkaasti, ja pasuunan ääni voimistui voimistumistaan. Silloin Mooses johdatti koko Israelin monituhatpäisen kansan leiristä kohtaaman Jumalaa. On helppo kuvitella, kuinka peloissaan, kauhuissaan ja säikähtäneinä kansa seurasi häntä. Apostoli Paavali kertoo tämän näyn olleen niin kauhistuttava, että jopa Mooses, joka sentään päivittäin seurusteli Jumalan kanssa ja tiesi tapahtumasta etukäteen, sanoi: Minä pelkään ja vapisen Hepr. 12:21. Silloin Herra itse lausui kaikki Herran kymmenen käskyä kovan pasuunanäänen soidessa, ja kaikki kansa näki tämän Herran kirkkauden ja ankarasti vapisten kuuli ukkosen sekä torven jylinän. Heidän täytyi pyytää Moosesta puhumaan heille, koska muuten he uskoivat kuolevansa säikähdyksestä. Tämän kaiken Herra teki sen vuoksi, että pelko häntä kohtaan olisi heidän silmiensä edessä, niin että he eivät tekisi syntiä eivätkä pitäisi mitään hänen vertaisenaan. Miten voimakkaasti kaikki tämä kohottaakaan lain pyhyyttä meidän mielissämme ja saa meidät todella noudattamaan sitä. Olkoon tämä suuri ilmestys usein lainrikkojen silmien edessä niin että pelko ja kauhistus valtaavat heidät, ja että he joutuvat kuolemanpelon valtaan, kun he142 uskaltavat astua liian lähelle Herran pyhyyttä ja polkea hänen käskynsä jalkoihinsa. Kunpa myös tämä Herran ääni saisi kaikki Jumalan lapset pelkäämään Herraa, palvelemaan häntä, vavisten kohottamaan hänelle riemuhuuto5 Ps. 2:11.
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Första budordspredikan, § 12
Följande avsnitt: Första budordspredikan, § 14
Platser: Röda havet (Röda hafvet) Sinaiberget
Personer: Mose (Mosen, Moses, Mosis) Paulus (Pawali, Saulus)
Bibelställen:
Teman: