Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: I. Predikan

Första budordspredikan, § 16

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 16.

Uti det, som sagt är, ligger nu egenteligen lagens förbindande kraft; men här äro ännu tvänne hufvudsakeliga omständigheter, som böra gjöra densamma hos oss mera värkande, nemligen den store Lagstiftarens grymma hämd öfver lagbrytare, och dess utlåfvade nådelön åt dem, som hålla honom. Båda utropade Herren sjelf på Sinai berg med en förskräckelig basuns röst för hela Israëls menighet. Det är en med alla lefvande Creatur gemensam drift, som blifvit menniskan medskapad, at söka undgå sin olycka, och befordra sin lycksalighet. Starkare band hade Gud då icke kunnat lägga på menniskan, at förmå henne til laglydnad, än då Han hotar henne med grufveligaste straff, om hon öfverträder Hans bud; men deremot försäkrar henne om största lycksalighet, om hon lyder Honom. Hotelsen är förskräckelig i vår Text: Jag Herren tin Gud är en stark hämnare, som söker Fädernas missgjerning in på barnen til tredje och fjerde led, them som mig hata.1 Han vil så mycket säga: O! menniska, du mitt händers värk, du må icke våga dig, at antingen i ditt hjerta, med dina ord, åthäfvor eller gjerningar, med gjörande eller låtande öfverträda mina heliga bud och befallningar; ty du bör altid komma ihog, at jag, som är enda ordsaken til hela din varelse, och har all magt uti mina händer, som kan både välsigna och förkrossa, Jag Herren tin Gud, är en så helig, så rättfärdig Gud, at jag ingalunda kan lämna min heliga lags öfverträdelser ostraffade: bryter du mot den; så har du brutit emot mig din Skapare, och med det samma förklarat fiendskap och krig emot mig, och huru skulle jag lämna sådant ohämnadt. Du arma jordamatk!2 våga aldrig uplyfta din hand emot den Allsmägtiga: min vrede förkrossar dig, min rättfärdighet skal i evighet bränna dig, och dina efterkommande i tredje och fjerde led skola, om de ej vända tilbaka ifrån dina vägar, få umgälla din förbrytelse. Mina stora gjerningar, mitt Majestät och allmagts-under ibland eder vittna nogsamt, at jag är Herren; förbannad vare då den i tid och evighet, som vågar öfverträda mina bud, som ej håller dem til pricka. 5 Mos. B. 27:26. Sådane hotelser finnas i vår heliga Bibel nästan på hvart blad, och har sjelfve vår dyre Försonare Jesus, och alla Hans Apostlar äfven troligen förkunnat dem åt alla tiders lagbrytare; Matth. 5:17,18,19. följ. Gall. 3:10. &c. och alla tiders händelser hafva nogsamt ådagalagt, at de ej blifvit för dem utan värkan; men ack! det är först den annalkande evigheten, då hämden utbryter med allmän förskräckelse öfver de ogudagtiga.


  1. 2 Mos 20:5
  2. mask

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: