Föregående avsnitt: Ensimmäinen saarna käskyistä, § 11
Följande avsnitt: Första budordspredikan, § 13
§. 12.
Denna vördnad måste ännu hos oss tilväxa, och blifva mera otvungen, om vi kaste våra ögon på den store Lagstiftarens oföränderliga helighet och rättvisa. Vi känne igen ibland mennisko-stadgar många, som innehålla den påtageligaste orättvisa, våld och förtryck emot menniskor; stundom stå de befallande sjelfve i mörkret, och stöta billighetens grundlagar, stundom gjöra deras lagar missvisningar af ynnest och mannamån1 emot vissa personer, och ibland vränges rätten för egna orena afsigter. Sådana befallningar åtlydas väl af slafvar, som ej våga at knota emot deras hårdhet och orättvisa; men de kunna aldrig vinna en villig efterlefnad, då de billiga däremot lägga et band uppå138 vår öfvertygelse, och värka en otvungen högaktning. At Herren vår Gud är en helig och rättfärdig Gud, som hvarken vill eller gjör något, som vore orätt, är en så bekant sak, at den ej ibland oss tarfvar några bevis. Den är så grundad i Guds oföränderliga väsende, at den aldrig kan undergå någon omväxling. Han är ej ibland de af hedningarne dicktade många små gudar, som i deras orimmeliga sagor ofta införas hafva begått de största nedrigheter och orättvisor. Det är icke utan, at ju hela naturen för en upmärksam dess åskådare tolkar nog tydeligen denna Hans höga rättvisa; men Guds Ande lägger den i det uppenbarade ordet oss solklart för ögonen, och det aftryck Han gifvit menniskomen af denna sin helighet uti sin lag, lämnar ej hos oss det minsta rum för tvifvelsmål härutinnan. Derföre sjöng Moses med Israëls barn uti sit segerrop öfver Pharao: Herre ho är tin like ibland Gudarna? Ho är tig lik, som är så härlig och helig, förfärlig, prislig och undergjörande? 2 Mos. B. 15:11. Hanna i sin låfsång säger uttryckeligen: Ingen är så helig såsom Herren: utan tig är ingen, och ingen tröst är såsom vår Gud är. 1 Sam. 2:2. Men hvad måge vi åberopa oss menniskors vittnesbörder, då de himmelske Zeraphimer2 ropa til hvar139andra i Templet, så at dörrstocken darrade: Helig, Helig, Helig är Herren Zebaoth: hela jorden är full med Hans äro. Es. 6:3. Så litet som okunnoghet hafver rum hos Honom, så litet hafver ock mannamån, väld och orättvisa; utan den fullkomligaste helighet och rättfärdighet. Och är summan af lagens alla fordringar ingen ting annat än helighet; ty, sade Herren til Israel: I skolen vara helige; ty jag är helig, Herren Eder Gud. 3 Mos. B. 19:2. I vår Christenhet finnas beklageligen menniskor, som förtryta högeligen denna tygel på deras otamda begär, och derföre lägga sig vinning om, at förtrampa denna Herrans helighet, som dock efter den samma en gång skal dömma dem. Men lät oss, älskade åhörare, härigenom upmuntras til villig lydnad, at tjena vår Gud i helighet och rättfärdighet i alla våra lifsdagar. Luc. 1:74,75. Och när våra många öfverträdelser dömma oss, med djupaste vördnad kasta oss ned för denne helige Lagstiftarens fötter, och säga med Esaia: Ve oss, vi förgås; ty vi hafve orena läppar, at vår missgjerning må ifrån oss tagen varda, och vår synd genom Medlaren blifva försonad. Es. 6:5,7.3
§. 12.
Denna vördnad måste ännu hos oss tilväxa, och blifva mera otvungen, om vi kaste våra ögon på den store Lagstiftarens oföränderliga helighet och rättvisa. Vi känne igen ibland mennisko-stadgar många, som innehålla den påtageligaste orättvisa, våld och förtryck emot menniskor; stundom stå de befallande sjelfve i mörkret, och stöta billighetens grundlagar, stundom gjöra deras lagar missvisningar af ynnest och mannamån4 emot vissa personer, och ibland vränges rätten för egna orena afsigter. Sådana befallningar åtlydas väl af slafvar, som ej våga at knota emot deras hårdhet och orättvisa; men de kunna aldrig vinna en villig efterlefnad, då de billiga däremot lägga et band uppå138 vår öfvertygelse, och värka en otvungen högaktning. At Herren vår Gud är en helig och rättfärdig Gud, som hvarken vill eller gjör något, som vore orätt, är en så bekant sak, at den ej ibland oss tarfvar några bevis. Den är så grundad i Guds oföränderliga väsende, at den aldrig kan undergå någon omväxling. Han är ej ibland de af hedningarne dicktade många små gudar, som i deras orimmeliga sagor ofta införas hafva begått de största nedrigheter och orättvisor. Det är icke utan, at ju hela naturen för en upmärksam dess åskådare tolkar nog tydeligen denna Hans höga rättvisa; men Guds Ande lägger den i det uppenbarade ordet oss solklart för ögonen, och det aftryck Han gifvit menniskomen af denna sin helighet uti sin lag, lämnar ej hos oss det minsta rum för tvifvelsmål härutinnan. Derföre sjöng Moses med Israëls barn uti sit segerrop öfver Pharao: Herre ho är tin like ibland Gudarna? Ho är tig lik, som är så härlig och helig, förfärlig, prislig och undergjörande? 2 Mos. B. 15:11. Hanna i sin låfsång säger uttryckeligen: Ingen är så helig såsom Herren: utan tig är ingen, och ingen tröst är såsom vår Gud är. 1 Sam. 2:2. Men hvad måge vi åberopa oss menniskors vittnesbörder, då de himmelske Zeraphimer5 ropa til hvar139andra i Templet, så at dörrstocken darrade: Helig, Helig, Helig är Herren Zebaoth: hela jorden är full med Hans äro. Es. 6:3. Så litet som okunnoghet hafver rum hos Honom, så litet hafver ock mannamån, väld och orättvisa; utan den fullkomligaste helighet och rättfärdighet. Och är summan af lagens alla fordringar ingen ting annat än helighet; ty, sade Herren til Israel: I skolen vara helige; ty jag är helig, Herren Eder Gud. 3 Mos. B. 19:2. I vår Christenhet finnas beklageligen menniskor, som förtryta högeligen denna tygel på deras otamda begär, och derföre lägga sig vinning om, at förtrampa denna Herrans helighet, som dock efter den samma en gång skal dömma dem. Men lät oss, älskade åhörare, härigenom upmuntras til villig lydnad, at tjena vår Gud i helighet och rättfärdighet i alla våra lifsdagar. Luc. 1:74,75. Och när våra många öfverträdelser dömma oss, med djupaste vördnad kasta oss ned för denne helige Lagstiftarens fötter, och säga med Esaia: Ve oss, vi förgås; ty vi hafve orena läppar, at vår missgjerning må ifrån oss tagen varda, och vår synd genom Medlaren blifva försonad. Es. 6:5,7.6
§ 12
Tämä kunnioituksemme kasvaa entisestään ja tulee entistä luontevammaksi, jos siirrymme katsomaan suuren Lainsäätäjän muuttumatonta pyhyyttä ja oikeudenmukaisuutta. Tiedämme monia ihmisten säätämiä lakeja, jotka sisältävät aivan ilmeistä epäoikeudenmukaisuutta, väkivaltaa ja sortoa ihmisiä kohtaan. Milloin valtaapitävät itse ovat pimeydessä ja loukkaavat kohtuuden peruslakeja vastaan, milloin heidän lakinsa tekevät poikkeuksia suosiakseen puolueellisesti jotakuta, ja milloin oikeutta vääristellään heidän omien epäpuhtaiden tarkoitusperiensä mukaan. Sellaisia käskyjä tottelevat toki orjat, jotka eivät uskalla nurista niiden kovuudesta ja epäoikeudenmukaisuudesta, mutta halukkaasti niitä ei koskaan noudateta. Kohtuullisiin lakeihin taas138 sitoudutaan, ja ne herättävät luonnostaan kunnioitusta. Herra, meidän Jumalamme, on pyhä ja vanhurskas Jumala, joka ei tahdo eikä tee mitään väärää. Tämä asia on niin selvä, ettei se tarvitse todistelua. Se perustuu Jumalan muuttumattomaan olemukseen, joten siinä ei voi koskaan tapahtua minkäänlaista muutosta. Hän ei ole niitä pakanoiden keksimiä monenlaisia pikkujumalia, joiden heidän järjettömät satunsa usein kertovat syyllistyneen pahimpaan alhaisuuteen ja epäoikeudenmukaisuuteen. Ei niin, etteikö koko luonto kertoisi tarkkaavaiselle havainnoitsijalle selkeästi hänen suuresta oikeudenmukaisuudestaan; mutta Jumalan henki asettaa sen ilmoitetussa sanassaan eteemme kirkkaana kuin aurinko. Eikä se vaikutelma, jonka hän omasta pyhyydestään laeissaan antaa, jätä meille pienintäkään epäilyn sijaa tuon asian suhteen. Siksi Mooses lauloikin Israelin lasten kanssa voittoaan faaraosta: Kuka on sinun vertaisesti, Herra, jumalien joukossa? Kuka on sinun kaltaisesti, sinä pyhyydessä ihmeellinen, maineteoissasi pelättävä, sinä ihmeiden tekijä! 2. Moos. 15:11. Hanna sanoo ylistyslaulussaan selvästi: Vain Herra on pyhä, ei ole toista, meidän Jumalamme yksin on luja kallio 1. Sam. 2:2. Mutta mitäpä meidän kannattaa vedota ihmisten todistuksiin, kun taivaalliset serafit huutelevat139 toisilleen temppelissä niin että ovenpielet vapisevat: Pyhä, pyhä, pyhä on Herra Sebaot! Hänen kirkkautensa täyttää kaiken maan Jes. 6:3. Yhtä vähän kuin hänessä on sijaa tietämättömyydelle, yhtä vähän on mahdollisuutta mielivaltaan, puolueellisuuteen ja vääryyteen. On vain täydellinen pyhyys ja oikeudenmukaisuus. Eikä lain kaikkien vaatimusten summa ole mitään muuta kuin pyhyys, sillä Herra sanoi Israelille: Olkaa pyhät, sillä minä, Herra, teidän Jumalanne, olen pyhä 3. Moos. 19:2. Meidän kristikunnassamme on valitettavasti ihmisiä, joita kovasti ärsyttää tämä heidän kesyttömille haluilleen asetettu side, ja siksi he pyrkivät polkemaan sitä Herran pyhyyttä, joka kuitenkin kerran tulee heidät tämän saman lain mukaan tuomitsemaan? Mutta, rakkaat kuulijat, rohkaiskaamme itseämme halukkaasti palvelemaan Herraa pyhinä ja vanhurskaina kaikkina elämämme päivinä7 Luuk. 1:74–75. Ja kun lukuisat rikkomuksemme meidät tuomitsevat, me syvästi kunnioittaen heittäydymme tämän suuren Lainsäätäjän jalkoihin ja sanomme Jesajan tavoin: Voi meitä! Me hukumme, sillä meillä on saastaiset huulet, että meidän pahat tekomme otettaisiin meiltä pois, ja Sovittaja sovittaa meidän rikoksemme8 Jes. 6:5,7.
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Ensimmäinen saarna käskyistä, § 11
Följande avsnitt: Första budordspredikan, § 13
Platser:
Personer: Mose (Mosen, Moses, Mosis)
Bibelställen:
Teman: