Föregående avsnitt: Ensimmäinen saarna käskyistä, § 11
Följande avsnitt: Första budordspredikan, § 13
§. 12.
Denna vördnad måste ännu hos oss tilväxa, och blifva mera otvungen, om vi kaste våra ögon på den store Lagstiftarens oföränderliga helighet och rättvisa. Vi känne igen ibland mennisko-stadgar många, som innehålla den påtageligaste orättvisa, våld och förtryck emot menniskor; stundom stå de befallande sjelfve i mörkret, och stöta billighetens grundlagar, stundom gjöra deras lagar missvisningar af ynnest och mannamån1 emot vissa personer, och ibland vränges rätten för egna orena afsigter. Sådana befallningar åtlydas väl af slafvar, som ej våga at knota emot deras hårdhet och orättvisa; men de kunna aldrig vinna en villig efterlefnad, då de billiga däremot lägga et band uppå vår öfvertygelse, och värka en otvungen högaktning. At Herren vår Gud är en helig och rättfärdig Gud, som hvarken vill eller gjör något, som vore orätt, är en så bekant sak, at den ej ibland oss tarfvar några bevis. Den är så grundad i Guds oföränderliga väsende, at den aldrig kan undergå någon omväxling. Han är ej ibland de af hedningarne dicktade många små gudar, som i deras orimmeliga sagor ofta införas hafva begått de största nedrigheter och orättvisor. Det är icke utan, at ju hela naturen för en upmärksam dess åskådare tolkar nog tydeligen denna Hans höga rättvisa; men Guds Ande lägger den i det uppenbarade ordet oss solklart för ögonen, och det aftryck Han gifvit menniskomen af denna sin helighet uti sin lag, lämnar ej hos oss det minsta rum för tvifvelsmål härutinnan. Derföre sjöng Moses med Israëls barn uti sit segerrop öfver Pharao: Herre ho är tin like ibland Gudarna? Ho är tig lik, som är så härlig och helig, förfärlig, prislig och undergjörande? 2 Mos. B. 15:11. Hanna i sin låfsång säger uttryckeligen: Ingen är så helig såsom Herren: utan tig är ingen, och ingen tröst är såsom vår Gud är. 1 Sam. 2:2. Men hvad måge vi åberopa oss menniskors vittnesbörder, då de himmelske Zeraphimer2 ropa til hvarandra i Templet, så at dörrstocken darrade: Helig, Helig, Helig är Herren Zebaoth: hela jorden är full med Hans äro. Es. 6:3. Så litet som okunnoghet hafver rum hos Honom, så litet hafver ock mannamån, väld och orättvisa; utan den fullkomligaste helighet och rättfärdighet. Och är summan af lagens alla fordringar ingen ting annat än helighet; ty, sade Herren til Israel: I skolen vara helige; ty jag är helig, Herren Eder Gud. 3 Mos. B. 19:2. I vår Christenhet finnas beklageligen menniskor, som förtryta högeligen denna tygel på deras otamda begär, och derföre lägga sig vinning om, at förtrampa denna Herrans helighet, som dock efter den samma en gång skal dömma dem. Men lät oss, älskade åhörare, härigenom upmuntras til villig lydnad, at tjena vår Gud i helighet och rättfärdighet i alla våra lifsdagar. Luc. 1:74,75. Och när våra många öfverträdelser dömma oss, med djupaste vördnad kasta oss ned för denne helige Lagstiftarens fötter, och säga med Esaia: Ve oss, vi förgås; ty vi hafve orena läppar, at vår missgjerning må ifrån oss tagen varda, och vår synd genom Medlaren blifva försonad. Es. 6:5,7.3
Föregående avsnitt: Ensimmäinen saarna käskyistä, § 11
Följande avsnitt: Första budordspredikan, § 13
Platser:
Personer: Mose (Mosen, Moses, Mosis)
Bibelställen:
Teman: