Föregående avsnitt: Första budordspredikan, § 9
Följande avsnitt: Ensimmäinen saarna käskyistä, § 11
§. 10.
När vi vidare betrakte de höga egenskaper serskildt, hvarmed denne Lag1, Häraf kunne vi altså tydeligen sluta huru vis, huru fullkomlig den lag måste vara, som blifvit stiftad af denne Store Mästare; ty Han såg med en för oss aldeles obegripelig allvetenhet alla möjeliga ting i alt sitt sammanhang, med alla deras fölgder och värkningar, som blef grunden til en sådan lagstiftning, och om hvilken vi måge utropa med David: Sådana kunskap är mig för underlig och för hög; jag kan icke begripat. Ps: 139:6. Med denna sin visdom och allvetenhet tager Han i synnerhet vara på menniskornas fria gjerningar, såsom Han det tydeligen gaf tilkänna för Mose, när Han talar om sitt Folks affal ifrån sig, sedan de ingått i det förlåfvade landet, långt förr än de voro dit inkomne och, säger: Jag vet deras tankar, som de nu allaredo med omgå, förr än jag förer dem i Landet, som jag svorit hafver; 5 M. B. 31:21. och lät derföre Moses sammansätta en visa, som Han till varning upläste och lärde Israëls barn. Han är den, uti hvilken fördolda ligga alla visdoms och förstånds håfvor, Coloss: 2:3. såsom den uti Guds råd mycket förfarne Apostelen Paulus skrifver till de Colosser. Huru fullkomlig, huru vis, huru till alla möjeliga händelser lämpelig, och huru till Hans Namns ära och menniskans sanna lycksalighet ledande, och huru oföränderlig borde då icke en sådan lag blifva? Derföre säger Han sjelf: mina tankar äro icke edra tankar, och edre vägar äro icke mina vägar, utan så mycket himmelen är högre än jorden; så äro ock mina vägar högre än edra vägar, och mina tankar än edra tankar. Es: 55:8,9. Lät oss då med en helig vördnad af en så hög hand emottaga detta den Gudomeliga vishetens mästarstycke. I sjelfkloke bespottare, låter af at berömma eder, och tala stor ord; ty Herren är en Gud, som vet det, och låter icke sådana anslag hafva framgång. 1. Sam: 2:3. Skullen I icke begripa alt, och känna alla Hans råd, mågen I ej förtryta det; ty sådant är långt öfver eder höfva. Om ock något förefölle Eder orimmeligit; så bören I veta, sådant våller edert inskränkta begrep, som ej kan inse det oändeliga sammanhang, hvaruti all ting står för den store Lagstiftaren. Vi falle här billigt i en djup förundran, och med en vördnadsfull rysning rope: O! hvilken djuphet, af den rikedom, som är både i Guds visdom och kunskap: huru obegripeliga äro Hans domar, och oransakeliga Hans vägar? Ho hafver kännt Herrans sinne? eller Ho hafver varit Hans rådgifvare; ty af honom, och igenom honom, och i honom äro allting, Honom vare ära i evighet.2
Stiftaren varit försedd; så öker det vår högaktning. Vi finne hos menniskliga lagstiftare, under det bästa upsåt at därmed gagna sina underhafvande, deras inskränkta begrep om alla möjeliga händelser och deras fölgder, om lagarnes värkningar på samtida och efterkommande, lägga oöfvervinnerliga hinder i vägen för en fullkomlig lagstiftning. De största snillen bland menniskor hafva däruti sin förmåga; men deras foster hafva altid blifvit bristfälliga och ofullkomliga; derföre hafva de ock måst blifva mångfalliga förändringar underkastade. Men huru hög är icke denne Store Lagstiftarens vishet öfver alt mennisko-begrep? Hela naturen talar för oss tydeligen om den samma: Den makalösaste ordning ibland oräkneliga ting af helt olika egenskaper och värkningar stöta alla tillsammans til Hans stora ändamål, med den fullkomligaste sammanstämmelse. Därpå syftade den betrykte Job, då han frågade sina sjelfkloka vänner: hvadan kommer visheten? och svarar: Hon är fördold för alla lefvandes ögon. Gud vet vägen därtil, och känner hennes rum; förty Han ser jordenes ända, och skådar alt det under himmelen är. Job: 28:20,21,22
Föregående avsnitt: Första budordspredikan, § 9
Följande avsnitt: Ensimmäinen saarna käskyistä, § 11
Platser:
Personer: David Job (Hiob, Hjob) Mose (Mosen, Moses, Mosis) Paulus (Pawali, Saulus)
Bibelställen:
Teman: