Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: I. Predikan

Första budordspredikan, § 24

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 24.

Men det gifves ock menniskor i Christenheten ibland oss, som väl lämna lagen i sitt värde, såsom af Gudi gifven för Israëls barn i Gamla Testamentet; men påstå, at den i Nya Testamentet, och sedan vår Frälsare Jesus med sin fullkomliga lydna upfyllt lagen för oss, och med sin pina och död betalt för hela verldenes synder, icke mera kan förbinda oss til sin efterlefnad; emedan Christus redan förlossat oss ifrån lagsens förbannelse, Gal. 3:13. och med det samma upbanat oss en annan, en lättare väg til saligheten genom tron; så at saligheten icke kan gå oss utur händerna, allenast vi vete, at Jesus Christus har betalt vår skuld, hålle det för visst, och lite däruppå. Härtil svarar jag: välan, vi måge för en stund antaga detta gamla Adams Evangelium: Tro, allenast utan omvändelse, utan bättring; så blifver du salig, du har ingen lag at lyda, intet straff at frukta före. Du måste likväl medgifva mig menniskohjertats arghet, hälst då det är tygelfritt; ondskans utbrott måste blifva grufveliga, när inga bommar, intet straff hålla dem tillbaka. Lät oss föreställa oss allenast tusende sådane tygellöse trogna i et samfund, där den ene fritt röfvade, mördade och trampade den andra; hvad ömkeligt skådespel, hvad usle Christne, långt under villar och barbarer, som dock altid likväl hafva hälst någon lag? Ackta dig derföre o! menniska, at så lågt förnedra Christendomen, och vanhedra den allvisa Skaparen med et råd, som skulle medföra det högsta elände på jorden, och hela menniskoslägtets förstörelse. Huru vågar du dig, at förakta och till intet gjöra alla din Frälsares egna predikningar, där Han altid ropade: görer bättring; Matth. 4:17. som nödvändigt måste innehålla ingalunda blott en död tro, utan ock en värkelig förändring? Huru vill du förklara Hans heliga bedyrelse, som aldeles instämmer med den, som Gud gaf i Gamla Testamentet genom Propheterna: Sannerliga säger jag Eder, utan i omvänden Eder, och varden såsom barn, skolen i icke komma i himmelriket. Matth. 18:3. jemf. Jer. 3:12,14,22? Huru vill du förklara den store Guds mannens Apostelen Pauli ord, just i sändebrefvet till de Galater, där han annars så högt uphöger Evangelium öfver lagen, när han först upräknar allehanda uppenbara köttsens gerningar, sådana som äro en nödvändig följd af laglösheten, och säger sedan: At the, som sådana göra, skola icke ärfva Guds rike. Gal. 5:21. Du är o! menniska sjelf visst i den hopen, hvars eviga ofärd han ända till tårar beklagar, då han säger: Många vandra, af hvilkom jag Eder ofta sagt hafver, men nu säger jag ock gråtandes, fiender till Christi korss, hvilkas ände är förtappelse, och theras buk theras gud, och theras ära til skam, the ther ackta hvad jordene tillhörer. Phil. 3:18,19. Hvem vill, tänker någon, försvara en sådan uppenbar ogudaktighet. Jag svarar, erkänner du sådant för orätt; så måste det vara lagbrott, erkänner du lagbrott; så har du med det samma erkänt lagens bindande värkan, och det var alt, hvad vi ville bevisa.

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: