Föregående avsnitt: Första budordspredikan, § 1
Följande avsnitt: Första budordspredikan, § 3
§. 2.
Kunskapen om Sedolagen1 blef menniskan medskapad i fullkomlighetenes stånd. Hennes Store och Allvise Uphofsman hade ej et ögnableck lämnat henne i okunnighet om de ändamål, hvarföre Han infört henne på verldenes Skådo-ban.2 Hon bar straxt en stämpel af sin Gudomelige Mästares hand, som visade en liflig bild af Hans fullkomligheter. Guds beläte,3 hvaruti hon blef skapad, kunde visst ingalunda vara utan en noga kännedom af Guds vilja, dess enda lag. Menniskans ljufva och öpna omgänge med detta stora Ljuset, kunde ej lämna henne i mörkret. Herren var sjelf et Urim och Thumim, eller ljus och fullkomlighet på dess hjerta. 2 Mos. B. 28:30.
Föregående avsnitt: Första budordspredikan, § 1
Följande avsnitt: Första budordspredikan, § 3
Platser:
Personer:
Bibelställen:
Teman: