Myntsystemet

Det svenska förindustriella myntsystemet är mycket komplext och oenhetligt. Flera myntstandarder och myntenheter användes samtidigt och de kunde variera även lokalt. Som en följd av detta fanns det också många växelkurser och det fanns en klar skillnad mellan den officiella kursen och marknadskursen. Den korta översikt som ges här gäller främst perioden 1719–1803 och koncentrerar sig på de myntenheter som används i Anders Chydenius samlade skrifter.

Från 1600-talet ända fram till Gustav III:s myntreform 1777 baserade sig den svenska myntfoten eller myntstandarden på två metaller, koppar och silver, (bimetallism). De två räkneenheterna, daler kopparmynt (kmt) och daler silvermynt (smt) spelade en central roll i alla dagliga ekonomiska transaktioner. Från 1745 var det inte längre möjligt att lösa in sedlar mot kopparmynt (plåtmynt) vilket i praktiken innebar att man övergick till pappersmyntfot. Som en följd av detta försvann plåtmynten ur cirkulation och ersattes efter hand i allt högre grad av sedlar.

I och med myntreformen 1777 förnyades hela penningsystemet i Sverige. Man införde en enda myntfot, silvermyntfot, och riksdaler blev den huvudsakliga myntenheten.

För mera detaljerade uppgifter om det svenska myntsystemet och dess utvecklig rekommenderar vi R. Edvinsson, T. Jacobson & D. Waldenström, (eds), Exchange Rates, Prices, and Wages, 1277–2008, Historical Monetary and Financial Statistics for Sweden [Vol. I], Stockholm: Sveriges Riksbank in cooperation with Ekerlids Förlag 2010, som den här framställningen bygger på.

Myntenheter

Carolin	Två mark i verkligt silvermynt. År 1716–1776 motsvarade en carolin officiellt 25 öre smt. Växelkursen för caroliner varierade år 1719–1776 mellan 25 och 57,5 öre smt.
Daler (silvermynt)	Ursprungligen ett silvermynt som myntades i Sverige från och med 1534. För att skilja daler från räkneenheten svensk daler kallades silvermyntet slagen daler och senare riksdaler.
Daler (räkneenhet)	Sedan slutet av 1500-talet var daler också en räkneenhet motsvarande 4 mark och kallades svensk daler. I början av 1600-talet då bimetallism (silver- och kopparmyntfot) infördes delades svensk daler i två räkneenheter:
	Daler silvermynt (daler smt ) En daler smt = 4 mark smt = 32 öre smt.
	Daler kopparmynt (daler kmt ) En daler kmt = 4 mark kmt = 32 öre kmt. Under 1700-talet (fram till 1776) var en daler smt = 3 daler kmt. Daler smt och daler kmt var de huvudsakliga myntenheterna fram till 1776; sedlarna som var de huvudsakliga betalningsmedlen 1745–1776 utställdes vanligen i daler kmt.
Dukat	Ursprungligen ett importerat guldmynt som slogs i Sverige från 1654. En svensk dukat var värd ungefär två riksdaler (specie). Användes i ringa utsträckning i den inhemska handeln.
Mark (silvermynt)	Se carolin.
Mark (räkneenhet)	Precis som dalern, delades mark i två delar under 1600-talet:
	Mark silvermynt (mark smt ) En mark smt = 1/4 daler smt = 8 öre smt.
	Mark kopparmynt (mark kmt ) En mark kmt = 1/4 daler kmt = 8 öre kmt.
Riksdaler (specie)	Ursprungligen en utländsk term för silverdalern (slagen daler) med en fastslagen silverhalt (riksdaler specie). Användes huvudsakligen i utländsk handel. Officiellt motsvarade en riksdaler 3 daler smt, fr.o.m. 1777 1 riksdaler = 72 mark kmt = 6 daler smt. Marknadskursen för riksdaler varierade 1719–1776 mellan 34 och 108 mark kmt. Fr.o.m. 1777 var riksdaler den huvudsakliga myntenheten och grundade sig på en silverstandard. Se Daler.
Runstycke	Infördes år 1777. 1 skilling = 12 runstycken.
Skilling	Infördes år 1777. 1 riksdaler = 48 skilling.
Öre courant (silvermynt)	Öre användes som en myntenhet från medeltiden fram till 1776. Ett öre = 1/8 mark. Under 1600-talet blev öre benämningen på det egentliga silvermyntet. Marknadskursen för öre courant varierade 1719–1776 mellan 3 och 6,5 öre kmt.
Öre (räkneenhet)	Som en del i räknesystemet för mark och daler delades öre under 1600-talet i två enheter:
	Öre silvermynt Ett öre smt = 1/8 mark smt = 1/32 daler smt.
	Öre kopparmynt Ett öre kmt = 1/8 mark kmt = 1/32 daler kmt.

Andra termer relaterade till penningsystemet

Agio	Mellanavgift vid utbyte av myntsorter och värdepapper, prisskillnad mellan bättre och sämre myntsorter eller mellan metallmynt och pappersmynt.
Banco-transportsedlar	Utgivningen av banco-transportsedlar påbörjades 1701. I början var sedeln ett slags insättningsbevis och den måste ”transporteras”, d.v.s. skrivas över från en ägare till en annan, varje gång den användes som betalningsmedel. Efter en tid frångick man emellertid detta förfarande och sedlarna användes därefter på samma sätt som idag. År 1745 var det inte längre möjligt att lösa in sedlarna mot kopparmynt (plåtmynt) vilket i praktiken innebar att man i Sverige övergick till pappersmyntfot. Banco-transportsedlarna var i praktiken tillsammans med småmynten de enda betalningsmedlen fram till 1776.
Fyrastyver	Den inofficiella benämningen på det silvermynt som präglades som 4 öre och som hade det nominella värdet 6 öre courant.
Generalkrigskommissariatets sedlar, ”fahnehjelmare”	På grund av arméns betalningssvårigheter under Gustav III:s ryska krig gav finska generalkrigskommissariatet ut fältkassepolletter, som kallades ”fahnehjelmare” efter chefen för finska krigskommissariatet i Borgå Pehr Georg Fahnehielm. Precis som i fallet med riksgäldssedlarna sjönk värdet på fahnehjelmarna och de löstes slutligen in med riksgäldssedlar efter ett beslut fattat vid riksdagen i Gävle 1792.
Hamburg Riksdaler	Den utländska växelkursen för den svenska valutan uppgavs oftast i Hamburger Reichstaler Banco. I praktiken motsvarades den av riksdaler specie.
Hög och låg växelkurs	Under 1700-talet använde man begreppen stigande/fallande och hög/låg växelkurs diametralt motsatt till hur vi gör i dag. Det är mycket viktigt att hålla detta i minnet då man läser ekonomiska texter från den här tiden.
Pjäs	Den inofficiella benämningen på det silvermynt som präglades som 5 öre och som hade det nominella värdet 6 öre courant.
Plåt	1) fyrkantiga kopparmynt i allmänhet, så kallade plåtmynt som användes 1644–1776 och som präglades i daler smt. 2) Plåtmynt präglade som två daler silvermynt.
Remittent	En person som översänder eller har för avsikt att översända en växel som betalning till någon. För det här ändamålet köpte remittenten växeln av en trassent, en person som utställde växeln.
Remittera	Att översända en växel som betalning till någon.
Riksgäldssedlar	För att trygga finansieringen av Gustav III:s ryska krig grundade man 1789 Riksgäldskontoret, som började utge så kallade riksgäldssedlar (Riksdaler Riksgälds). Riksgäldskontoret var administrativt avskilt från Riksbanken. Riksgäldssedlarna löstes inte in med bankens mynt och som en följd av detta sjönk de i värde i förhållande till bankosedlarna. Riksgäldssedlarna blev det dominerande betalningsmedlet. När man 1803 började lösa in riksgäldssedlarna, motsvarade en riksdaler i bankens mynt 1,5 riksgäldssedlar.
Räknevärde	Termen räknevärde och dess många betydelser illustrerar på ett tydligt sätt hur komplext det svenska myntsystemet var vid den här tiden. Ett mynts räknevärde innebär att mynten räknas styckevis mynt för mynt och enligt deras nominella värde, inte enligt vikt eller enligt deras reella värde. Eftersom de dagliga transaktionerna huvudsakligen grundade sig på olika räkneenheter fanns det ett behov för en term som kunde uttrycka det nominella och relativa värdet. I Chydenius texter uttrycker räknevärde ofta det av myndigheterna fastslagna värdet på ett mynt som kunde skilja sig markant från marknadsvärdet (kursvärdet) och/eller det präglade värdet som var utsatt på myntet. Ibland avser Chydenius betydelsen räkneenhet då han använder räknevärde.
Sexstyver	Det samma som pjäs.
Slant	Kopparmynt med prägeln ett öre smt.
Styver	Den inofficiella benämningen på ett öre courant.
Tunna guld	Inofficiell räkneenhet motsvarade 100 000 daler smt.
Utredningskommissionens sedlar, ”långrockar”	Den utredningskommission som grundades för Gustav III:s ryska krig gav ut obligationer med 6 procents ränta. Med dem betalade man arméns införskaffningar och löner och de blev precis som riksgäldssedlarna ett allmänt betalningsmedel av lågt värde. Utredningskommissionens sedlar kallades ”långrockar” på grund av sitt stora format. De löstes slutligen in med riksgäldssedlar efter ett beslut fattat vid riksdagen i Gävle 1792.
Vit styver	Vitten, inofficiell benämning på ett öre smt.
Örtug	1) Ett silver- eller kopparmynt som myntades på medeltiden och på 1500-talet och vars värde motsvarade 1/2 öre. 2) En räkneenhet fram till 1500-talet: en örtug = 1/3 öre = 1/24 mark.