Föregående avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 7
Följande avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 9
§. 8.
Men vår kära Gustaf! vi äro icke nögde, at känna allenast Ditt stora snille; vi vilje ock se in uti ditt hjerta. Vi tro oss äga rättighet dertil; ty Svea land är din Fosterbygd, och du äger vårt hjerta. Du vet ju at Svenske män
födas til frihet; det vore då en fläck på din vandel at råda öfver slafvar, som tyglas med blind lydnad. Nei! Din stora själ begärar otvungna offer, och de skola aldrig tryta på Ditt altare.När jag talar om Förstars hjerta, så kommer jag i hog folket, de millioner menniskor som från dem hänleda sina öden.
Regenter! Hvad ären I utan folket? nedfallande stjernor, hastiga luftsyner och irrblåss.1 På hvems axlar stån I, at man ser Eder öfver andra? Är det icke på folckets? Af hvem hafven I det öfverflöd, som lyser i Edra Håf? af undersåtares och den fattigas möda. Lärer då at älska de matkar,2 som spinna eder purpur, och ej trampa de myror, som arbeta för eder vällust.
Jag vil ingen ting nämna om de mennisklighetens skamfläckar, Regenter som misstänka alla, som altid torsta3 efter blod, jag menar Neroner4 och tyranner, de där aldrig oftare ses glade, än då Städer brinna och undersåtares blod strömmar. Våra och tilkommande tider glömme bort sådana, och jorden bäre aldrig mer slika missfoster bland menniskor!
Men det är ingalunda nog för Förstar, at mildhet och nåd omgifver sjelfva Thronen, då de ej sträcka sig til folket.
Svaga Förstar kasta sig uti gunstlingars armar, de se ej med egna ögon och höra ej med Egna öron. De nyttja Syne-glas af andra, och hållas af smikrare bakom skärmen; jag tycker mig se gunstlingen med två glas i handen, af hvilka det ena gör de förekommande tingen mångfalt större än de äro, och ett annat som gör alt
mycket mindre. Då nu Regenten vil se på sina undersåtares ägodelar, så nyttjar smikraren det förra, men då Han vil se på folkets tyngder och gärder, sticker Han fram det sednare. Här stadna Prinsar uti syn-villa, och ropa om undersåtarenas välmåga under en allmänt tryckande fattigdom. Det står väl til, fastän de gärder, hvarunder deras undersåtare sucka, ofta kostat dessas sista egendom, ända til deras jord-torfva; och under alt detta kunna de vara välmenta för sitt rike och undersåtare.
Föregående avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 7
Följande avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 9
Platser: Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi)
Personer: Claudius Caesar Augustus Germanicus, Nero Gustav III (Gustaf d:n 3:die, Konung Gust. den 3)
Bibelställen:
Teman: