Föregående avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 3
Följande avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 5
6
§. 4.
Dygden allena är den, som gör Konungar Stora. Den är prisvärd hos alla; men då vi eftersinne, at Förstar upväxa i mera maklighet, retas af flera begär, förvillas af en lysande pragt och likasom förtrollas af smicker, måste ju den dygd vara större, som uthärdar så svåra anfall, än den som under mindre frästelser håller stråten.1
Dygden är et litet ord, men af mycken betydelse; den är tunt sådd ibland menniskor; men rar2 ibland Förstar. Den fordrar ett skarpsinnigt förstånd, ett godt hjerta, och en outtröttelig möda. Den Regent, som fått dessa förträffeliga förmoner på sin lott, bör med skäl heta stor ibland dödeliga.
Hvad äro Förstar utan förstånd och urskillning? Svaga bilder, hvilka vändas och tilskapas efter dens behag, som äger tilfälle at röra dem. Där icke ömhet och mennisko-kärlek är rådande, tjenar det skarpa förståndet allenast, at upsöka de listigaste ränkor, och i löndom smida de bojor, som dess med-menniskor skola bära; Saknas arbetsamhet vid at göra menniskor lyckeliga, så stadnar alt uti en god tanka och välmening. De bästa räddnings-medel för folket, dö i sin upfinnares hjerna; det ömmaste hjärta lemnar sina undersåtare at förgås, då det förnöjer sig endast vid, at önska dem godt.
6
§. 4.
Dygden allena är den, som gör Konungar Stora. Den är prisvärd hos alla; men då vi eftersinne, at Förstar upväxa i mera maklighet, retas af flera begär, förvillas af en lysande pragt och likasom förtrollas af smicker, måste ju den dygd vara större, som uthärdar så svåra anfall, än den som under mindre frästelser håller stråten.3
Dygden är et litet ord, men af mycken betydelse; den är tunt sådd ibland menniskor; men rar4 ibland Förstar. Den fordrar ett skarpsinnigt förstånd, ett godt hjerta, och en outtröttelig möda. Den Regent, som fått dessa förträffeliga förmoner på sin lott, bör med skäl heta stor ibland dödeliga.
Hvad äro Förstar utan förstånd och urskillning? Svaga bilder, hvilka vändas och tilskapas efter dens behag, som äger tilfälle at röra dem. Där icke ömhet och mennisko-kärlek är rådande, tjenar det skarpa förståndet allenast, at upsöka de listigaste ränkor, och i löndom smida de bojor, som dess med-menniskor skola bära; Saknas arbetsamhet vid at göra menniskor lyckeliga, så stadnar alt uti en god tanka och välmening. De bästa räddnings-medel för folket, dö i sin upfinnares hjerna; det ömmaste hjärta lemnar sina undersåtare at förgås, då det förnöjer sig endast vid, at önska dem godt.
6
§ 4
Vain hyveellisyys tekee kuninkaista suuria. Se ansaitsee kiitosta, ilmeneepä se kenessä hyvänsä; kun kuitenkin otamme huomioon, että ruhtinaat varttuvat mukavammissa oloissa, heitä kiusaavat useammat halut, loistelias komeus johtaa heitä harhaan ja imartelu ikään kuin lumoaa heidät, on hyveellisyyden, johon kohdistuu näin ankaria hyökkäyksiä, toki väistämättä oltava suurempi kuin sen, joka säilyttää ryhtinsä vähäisempiä kiusauksia kohdatessaan.
Hyve on pieni, mutta hyvin paljon merkitsevä sana; hyveellisyyttä on ihmisillä niukanlaisesti, mutta ruhtinaiden keskuudessa se on harvinaista. Se edellyttää terävää järkeä, hyvää sydäntä ja uupumatonta vaivannäköä. Hallitsijaa, joka on saanut osakseen nämä erinomaisen edulliset ominaisuudet, on aihetta sanoa suureksi kuolevaisten keskuudessa.
Mitä ovat hallitsijat ilman ymmärrystä ja arvostelukykyä? Voimattomia kuvahahmoja, joita jokainen, jolla on tilaisuus niitä liikutella, kääntelee ja muokkaa mielensä mukaan. Ellei huolenpitoa ja ihmisrakkautta ole, terävää järkeä käytetään vain mitä viekkaimpien juonien punomiseen, ja salassa sillä taotaan kahleita lähimmäisten kannettavaksi; ellei uutterasti tehdä työtä ihmisten onnellistuttamiseksi, kaikki jää hyviksi ajatuksiksi ja tarkoituksiksi. Parhaat keinot kansan olojen parantamiseksi kuolevat keksijänsä aivoihin; lämpiminkin sydän jättää alamaisensa tuholle alttiiksi tyytyessään vain toivomaan heille hyvää.
Unfortunately this content isn't available in English
6
§. 4.
Dygden allena är den, som gör Konungar Stora. Den är prisvärd hos alla; men då vi eftersinne, at Förstar upväxa i mera maklighet, retas af flera begär, förvillas af en lysande pragt och likasom förtrollas af smicker, måste ju den dygd vara större, som uthärdar så svåra anfall, än den som under mindre frästelser håller stråten.5
Dygden är et litet ord, men af mycken betydelse; den är tunt sådd ibland menniskor; men rar6 ibland Förstar. Den fordrar ett skarpsinnigt förstånd, ett godt hjerta, och en outtröttelig möda. Den Regent, som fått dessa förträffeliga förmoner på sin lott, bör med skäl heta stor ibland dödeliga.
Hvad äro Förstar utan förstånd och urskillning? Svaga bilder, hvilka vändas och tilskapas efter dens behag, som äger tilfälle at röra dem. Där icke ömhet och mennisko-kärlek är rådande, tjenar det skarpa förståndet allenast, at upsöka de listigaste ränkor, och i löndom smida de bojor, som dess med-menniskor skola bära; Saknas arbetsamhet vid at göra menniskor lyckeliga, så stadnar alt uti en god tanka och välmening. De bästa räddnings-medel för folket, dö i sin upfinnares hjerna; det ömmaste hjärta lemnar sina undersåtare at förgås, då det förnöjer sig endast vid, at önska dem godt.
6
§ 4
Vain hyveellisyys tekee kuninkaista suuria. Se ansaitsee kiitosta, ilmeneepä se kenessä hyvänsä; kun kuitenkin otamme huomioon, että ruhtinaat varttuvat mukavammissa oloissa, heitä kiusaavat useammat halut, loistelias komeus johtaa heitä harhaan ja imartelu ikään kuin lumoaa heidät, on hyveellisyyden, johon kohdistuu näin ankaria hyökkäyksiä, toki väistämättä oltava suurempi kuin sen, joka säilyttää ryhtinsä vähäisempiä kiusauksia kohdatessaan.
Hyve on pieni, mutta hyvin paljon merkitsevä sana; hyveellisyyttä on ihmisillä niukanlaisesti, mutta ruhtinaiden keskuudessa se on harvinaista. Se edellyttää terävää järkeä, hyvää sydäntä ja uupumatonta vaivannäköä. Hallitsijaa, joka on saanut osakseen nämä erinomaisen edulliset ominaisuudet, on aihetta sanoa suureksi kuolevaisten keskuudessa.
Mitä ovat hallitsijat ilman ymmärrystä ja arvostelukykyä? Voimattomia kuvahahmoja, joita jokainen, jolla on tilaisuus niitä liikutella, kääntelee ja muokkaa mielensä mukaan. Ellei huolenpitoa ja ihmisrakkautta ole, terävää järkeä käytetään vain mitä viekkaimpien juonien punomiseen, ja salassa sillä taotaan kahleita lähimmäisten kannettavaksi; ellei uutterasti tehdä työtä ihmisten onnellistuttamiseksi, kaikki jää hyviksi ajatuksiksi ja tarkoituksiksi. Parhaat keinot kansan olojen parantamiseksi kuolevat keksijänsä aivoihin; lämpiminkin sydän jättää alamaisensa tuholle alttiiksi tyytyessään vain toivomaan heille hyvää.
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 3
Följande avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 5
Platser:
Personer:
Bibelställen:
Teman: