Föregående avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 4
Följande avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 6
§. 5.
Efter denna utstakning skall vår Gustaf snart tränga sig fram för de små Konungar, som, fast rådande öfver flera Millioner, icke äga den ägta dygdens stämpel, utan slockna
snart som irrblåss, och gömmas i en neslig tysta.Skulle jag af vår Gustafs Höga Förfäder endast nödgas visa, hvad hopp Svear kunde göra sig om Hans snilles-gåfvor, då borde jag tala om Vasar,1 Gustaver, och Adolpher,2 som med så mycken urskillning, och emot nästan oöfvervinneliga hinder, lagt grunden til Svenska folkets välgång. Då kunde jag af Dess Höga Föräldrars, den Milde och Ädelmodige Adolph Friedrics och vår Skarpsinniga och Eldiga Lovisa Uldricas Höga egenskaper sammanparade, likasåsom upfinna den Stora Själ, som skulle uplifva vår Gustaf och göra Svea Folk sält.3
Ville jag bygga min satts uppå så många tusende Svears med förböner beledsagade önskan och hopp, at Gustaf skulle blifva stor, irrade jag mig ingalunda.
Men jag går med flit dem förbi. Nog af: vår Gustaf födes med så stora själs förmoner, som til alla delar liknade om ej öfverträffade Hans Höga Ätte-fäders; den var danad, at emottaga och behålla alla de insigter, som en Svensk Konung behöfde at göra sitt Fosterland sält.
Du Svea! tacka din Gud, som redan i vår Gustafs födelse banat dig vägen til Lycksalighet, och vörda den Allmagts hand, som tilredt vår Nord denna lysande Midnatts-Solen.
Men hvad är snille utan öfning? en i jorden gömd skatt, som då först riktar4 menniskor om den uptages och til nytto användes; et rikt gull-strek,5 som ej annors, än genom brytning och smältning, kommer til nytto. Gustafs pund6 måste derföre uptagas, snillet upodlas, om Svear skulle gagna sig deraf. Det anförtroddes ock i bästa Mästares och ypperligaste Mäns händer.
Här begynte redan något stort at visa sig. Han trängde Sig med lätthet igenom Vetenskaperne. Hans skarpsynta snille såg likasom med syne-glas7 ofta längre in uti sakerna, än man förmodade.
Sanningen, det Guda Foster, som oftast ligger nedgrafvet under mörker och föredomars grus, kunde icke undfalla Honom. Alt var lefvande och qvickt, hvad Gustaf talte var med smak, hvad Han tänkte var djupsinnigt. Han samlade Sig insigter, bivistade Rådkammarens och de högre Domstolars öfverläggningar, och det icke för syns skull; ty Han gaf vid förefallande rådplägningar, genom Sina grundeliga frågor och uplysningar gamle Mästare i konsten anledning, at tänka längre i saken än de trodt sig behöfva.
Föregående avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 4
Följande avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 6
Platser: Norden Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi)
Personer: Adolf Fredrik (Adolph Friedric) Gustav III (Gustaf d:n 3:die, Konung Gust. den 3) Lovisa Ulrika (Lovisa Uldrica)
Bibelställen:
Teman: