Föregående avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 2
Följande avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 4
§. 3.
Nedriga själar, som vilja bemästra sig Förstars hjertan, och derigenom bana sig ginvägar til äran, äro altid redebogne1 at sjunga stora låf-ord för svaga Regenters öron; Gunstlingar smikra dem, då de göra små skyldigheter til stora välgjärningar, och gröfsta laster til anständiga företagande. Ingen kan tro, huru mycket ondt dessa svarta själar tilfogat menniskligheten, i det de, icke allenast sjelfve svingat sig up under en för dem lyckelig ställning til vålds-verkare öfver egna Bröder, utan ock genom sitt kjusande2 gift röfvat från folket deras visa och vältänkta3 Konungar, och i det stället gifvit dem svagsinta veklingar och Tyranner.
Talare nödgas ock stundom, för at visa sin konst och at intaga sina Åhörares hjertan, göra små saker til stora och medelmåttiga bedrifter til makalösa gjärningar.
Tror icke, Mine Åhörare, at någon af dessa bi-afsigter skulle i dag leda mig. Nei! Jag är ingalunda mer, jag har ock aldrig varit et lyckones vagge-barn, som hos Majestätet ville söka någon annan Nåd, än den hvar Svensk Man bör hafva rättighet at begära. Sanningen allena skall vara min ledare; ty blott den kan sätta det rätta värdet på Gustaf, och utom den är smikrares ros en skugge på så Stor Konungs bedrifter. Höga Målningar för at kunna afskildra rätt vår Konung, har jag vist ej sökt, ty det behöfves icke. Hans stora gjärningar afmåla Honom aldrabäst.
Föregående avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 2
Följande avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 4
Platser: Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi)
Personer: Gustav III (Gustaf d:n 3:die, Konung Gust. den 3)
Bibelställen:
Teman: