Föregående avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 10
Följande avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 12
§. 11.
Riket hade under förflutna tider fått kännas vid svåra utskylder. Rikets Stat1 hade förökts och hus-hållningen vid Håfvet fordrade äfven en omtänksam noggranhet. Gustaf ha de ej förr stigit på Svenska Thronen, än Han var omtänkt på en förbättrad Håf-hållning. Han hade såsom Kron-Prins och Medborgare hört menighetens suckar. Han ville såsom Regent icke draga dem öfver sig, och Hans ära var högre, än at den kunde sökas uti en lysande fåfänga.
Han försakade de kitlande och kostsamma nöjen, Skåde-spelen.2 Gustaf fann nu för sig en större skåde-plats. Han bevandrade åtskilliga främmande Landskaper och deras Håf, Han betracktade dem icke med en flycktig förundran; ty Han var mogen at dömma om menniskors goda och onda gjärningar. Stadd på utländsk botn, vistande vid det mäst lysande Håf i Europa, och likasom omringad af all fåfängans prakt, gör Han i sin egen Håf-hållning märkeliga3 inskränkningar, och förvisar en hel troup Franska Comedianter ifrån sitt Håf.4
Svenska folkets fägnad häröfver var obeskrifvelig; men belackare ville göra det til intet, i folkets tankar, tils menigheten genom trycket förvissades härom.
Vår Dyre Gustaf öfverhopades med många förböner, för dessa fåfängelighetens värktyg; men förgäfves. Här rögde sig den äkta menniskjo-kärleken, den få rätt känna. At fara så hårt med flera, ansågs såsom stridande emot Gustafs ömma hjerte-lag; det hade ock varit så, om dessa icke riktat sig af Hans och Dess undersåtares nödvändigheter; i vällust förtärt den fattigas svett, och kunnat omskapa Svenska folket til veklingar. Hvad hade då denna barmhertighet varit? icke annat än en
grymhet emot sig och undersåtare. Svaga Prinsar känna ej detta, och under ömhet emot några, sätta andra i slafveri. Men Gustaf var för stor at kunna förblindas af sken-fagra skäl. Här får Hans Krona genom den äkta dygden en dubbel glans, och Han vinner en ny seger öfver våra hjertan.Du, O Gustaf, tål icke se den fattiga utarmas genom Ditt öfverflöd; Du vil draga oket jämt med Dina Undersåtare, och med Din hand taga under dens börda, som vill digna.
Du folkets Vän bör ock derföre hafva rum ibland verldenes stora Konungar.
Föregående avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 10
Följande avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 12
Platser: Europa Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi)
Personer: Adolf Fredrik (Adolph Friedric) Du Londel, Louis Gustav III (Gustaf d:n 3:die, Konung Gust. den 3) Lovisa Ulrika (Lovisa Uldrica)
Bibelställen:
Teman: