Föregående avsnitt: Rikets hjälp, § 7
Följande avsnitt: Rikets hjälp, § 9
§. 8.
Men det är ej nödigt, at wi uppehålle oss länge wid det, som en forn-tid warit wållande til wåra Financers fördärf. Wårt egit Tide-hwarf har i denna delen i synnerhet gjort sig utmärkt. Lät oss se på tilståndet i wår tid.
Man hörer en del ännu berömma Banco-lånen, och arbeta på Bankens öpnande å nyo;1 men än flera, som wilja skjuta hela skulden på dem, och tro wåra Mynt-författningar wara makalösa och wilja frikalla dem från delaktighet i wårt sorgespel. Men om Läsaren enfaldigt wil följa sanningen, så hoppas jag, at det aldrig kan undfalla honom, huru förhastade sådana omdömen äro på båda sidor. Kännes saken icke i sitt sammanhang, blifwer det omöjeligt, at rätt bota sjukdomen.
Det här owanföre beskrefna onda, at daler- och mark-talen ej utmärkt någon wiss quantitet af någon Metal, har ännu continuerat i wår tid, så at dalern inom några år undergått waklande förändringar til 1. a 200 proCent, under hwilken tid samma namn likwäl i all Handel blifwit nyttjat såsom en måttstock til warornas wärde.
En och samma Silfwer-massa, til exempel 2 lod 14 lödigt Silfwer eller 1 Riksdaler specie, innehölt 1735. 36 penninge-marker; men 1762, 108. mark: och har både förut och efteråt gått igenom allahanda gradationer2 här imellan. Så wisst och oryggeligt, som nu det är, at 2. lod fint Silfwer är och blifwer det samma, så ofelbart är ock at 1/36 eller 1735 års mark förhåller sig til 1/108 del, det är 1762 års mark såsom 3 til 1; och emedan 8 öre blifwit räknade på hwar mark, och 32 på11 hwarje daler, så är äfwen handgripeligt, at örens wärde emot någon metall undergått en likadan förändring.
Mark och daler Silfwermynt hafwa under alt detta, såsom ock redan långt förut, enligt Mynt-författningarne, oförändradt förhållit sig til mark och daler Kopparmynt, såsom 3 til 1, och således aldeles på samma sätt blifwit försämrade.
At nu på en gång och i kårt begrep se willerwallan af alt detta; så lät oss allenast föreställa oss, det blifwa lofligt, at i en Kram-bod3 hwarje wecka nyttja olika aln, som inom några år kan blifwa 2/3 delar kårtare, än den förra, och därmed dels låna, dels sälja ut tusendetals alnar af allahanda tyger, utan at jämföra dem emot något beständigt mått; lät det äfwen wara afgjordt, at man ej får infordra lånen efter samma alne-mått, som de utmättes med, eller betala den alnen, som war 2/3 delar kårtare med mindre penningar, än den större, blott därföre, at de heta alnar båda twå; så frågar jag: Hwad Handel? Hwad säkerhet tycker du wäl, Min Läsare, sådant skulle åstadkomma? Eller huru lätt kunde icke det hända, at mången enfaldig, som ej wisste af, huru man hwarje wecka gnagade af alnen et stycke, kunde i största menlöshet handla bårt hela sin egendom, som blefwe den ilparigas4 rof.
Men ännu besynnerligare förekommer det mig, om man wille påstå til rättande, af sådant, och at få et beständigt aln-mått i gång, wara oumgängeligt, at i flera år skarfwa uti den förkårtade alnen et litet stycke i sänder.
