Himlen1 fuchtade sielf denna dyra Planta och en [hög]re Sol, än den som drifwer jordens wäxter bestrålade honom. Wårt hopp war stort, men wij åtnöto ännu intet af Honom. Wij räknade derföre med otålighet hans år, såsom wij nu gerna hölle dem tilbaka.
Men wår Gustaf lyste redan för oss långt förr än han2 upsteg på Konunga Thronen. Hans Snille Hans eld, hans tancke styrka satte alla hans Läromästare i willrådighet. Men hans drift, hans dygd, ömhet och mennisko Kärlek blef först för oss rätteligen synbar, då han med tårar i ögonen måste taga den, utur sin Hulda och af alla saknade Faders hand nedfallna spiran,3 och söka råda öfwer ett willrådigt folk. Men aldra mäst, sedan han hunnit lossa Sweriges barn från de olyks band, som de så länge inwefwat sig uti.
Nu är således först den rätta skörde tiden inne; nu kunna wij med fördublad glädie fira wår milda, wår Stora Konungs Höga Födelse dag, då wij i hans skugga få niuta hwad hans flit och möda förwärfwat oss. Jag wille säga något, och närmare uttrycka för Eder wår Store Konungs giärningar, at hos Eder förhärliga denna dagen, men jag ser mig willrådig i dag, icke af brist på ämnen, at tala om, utan öfwerhopad af så mycket, at jag ei wet, hwar jag skall börja eller sluta. Om jag således förbij går något stort, så kommer det deraf, at alt, är stort, hwad wår Gustaf den 3:die har uträttat. Blifwa de största gierningar ofulkomligt omrörda, så är det tidens och Talarens fel, som ei fått anwända der på så många stunder, som sakernas widd och wigt fodrat weckor.
Wår dyra Konung hade ei förr stigit på Swe[n]ska Thronen, för än han utmärkte sig genom si[n] Kärlek för sin Fosterbygd och dess tungomål. Wi[t]terheten fick ei mera wisa sin eld i fremmande drägt.45 Swenska Snillen borde under Hans reg[e]ring upmuntras och Modersmålet drifwas til den högd af renhet och stora uttryck, at det kunde täfla med de mäst luttrade6 språk i Europa. Han utmärkte sitt mynt med det ena ordet: Fäderneslandet. Han hade ei annat föremål af alla sina gerningar, än at göra det lyckeligit med sig. Han wille sielf wara Medborgare,7 då han likwäl war Kung, och hä[l]dre med dem dela liuft och ledt,8 än at på Thronen underhållas i sin glanss af förtrykta Undersåtare. Med ett ord: Han älskar sitt Fädernes land och sitt folk. Måtte doch ditt Höga efterdömme intrycka samma eld i dina undersåtares hiertan!!
Det stod illa til i Swerige då Gustaf emot tog Riksspiran. Wij woro alla så syslosatta med Riksstyrseln, at Prästen wille glömma bort sin bok, Köpmannen sina räkenskaper och Bonden drogs ifrån plogen in uti Riksdags conclaven. Alla wille styra men ingen lyda. Friheten hade under en 50 åra förwandling redan så wanskapat sig ifrån sitt första lynne, at där war föga mera i behåll af den första friheten än blotta namnet. I så bekymmersam ställning syntes mera ingen hielp möjelig, alla, som med sammanhang sågo in uti sakerna beklagade Sweriges öde, men små siälar och sölade9 hiertan trodde den rätta gyllene tiden wara inne, då man på Medborgares frihets bekostnad fick utöfwa det widsträktaste sielfswåld10 man wille. Just i en sådan tid punct då inbördes agget begynte at jäsa öfwer alla bräddar och Riket hotades med den fullkomligaste anarchie, då tog wår Gustaf11 sielf i betslet; Himlen som ännu tänkte på Swerige gaf honom mod i bröstet, och framgång i dess företagande, at tygla Sielfs wåldet och egennyttan: Curen war hård. den förwirrade riks styrseln, som låg i siäl tåget,12 måste helt och hållen stöpas om, men Gude låf utan lifs- och blodspillan och med den wärkan, at den ächta den urgamla friheten qwiknade och fick nytt lif, och wi kommo lyckeligen ifrån mycket hufwudbryderi, och fingo uti wår stora Konungs skugga hwar och en sköta sin syssla. Ett Storwärk af wår Konung som upwächt hela Europas förundran, och giordt honom icke mindre wördad än fruchtad, så widt Gustafs namn och dater13 hunnit blifwa bekanta i hela werlden.
Wetenskaper och Lärdom stå i små Förstars ögon så lågt under deras wärdighet, at de ei hålla för mödan wärdt, at låna dem mycket af sin efter tancka och åtgärd, De se icke huru snart et uplyst folck går utur werlden, och huru andra upwäxa i mörker, och ledas på irrgångar och wilfarelser, och huru Regenter sielfwa råka i en wådelig skymning, då dessa Landttärnor utslokna: slögder afstanna, då de ei understödias af rön och insichter, trälachtiga begrep winna burskap: Gudlösa gierningar öde lägga hans skatt dragare14 omkring hela riket, och han sielf blifw[er] i detta barbariska mörker ingen dag säker för den förklädda Mördarens dolck. Men Gustaf Stor i alt, samlar sielf insichter i alla nyttiga Lärdomsgrenar, benådar15 Kongl. Wetenskaps Academien ofta med sin närwaru och lånar ett upmärksamt öra åt alla deras idrotte[r]16 Lärda, Wittra och gagnande Män behöfwa ei tigga bröd för Gustafs Thron, så snart han lärer kä[n]na dem; han ans[e]r dem altid förtienta til en nödlös utkomst, allenast de wilja gagna. Han skyddar wetenskaperna allestädes, och brefwäxlar äfwen med Lärda utlänningar.17 En uplyst Konung älskar Liuset, den rätta fr[i]hetens grundfäste, där står han altid säker. Wår Gustaf tål ei allenast liuset, utan upmanar äfwen ädelmodigt sina Undersåtare, at ifrån alla kanter troligen18 meddela honom det.19 Han anser och förklarar Lastaren20 icke för sin fiende, utan för en ouplyst eller förledd medborgare, som icke bör blifwa ett mål för hans hämd utan ömhet och medömkan. En sådan Konungs födelse dag äro sielfwa belackarena21 skyldiga at fira, då han med kärlek och Nåd försåkrar deras galla.22
Den fordna Swenska Tapperheten, hade under sielfswålds tiden23 förlorat mycket af sitt ansende hos utlänningar. Den wisade sig wäl då och då i wissa blodiga träffningar med fienden, men förlusten blef altid wår lått til slut.24 Hwad är et rike utan Krigs macht? H[w]ad Krigs magten utan ordning och ansende hos främmande? en wacker och wäl anlagd Trägård utan hägnad, som kan wed första wink förstöras af en afwundsiuk och härjande granne och et okynnes fä.25 Hwad eftertryck äga Regentens eller dess Ministrars ord i afhandlingar26 med främmande Magter om Armen och Flottan äro i obestånd och gränse fästningarna wanwårdas och förfalla? Sielfrådiga Monarker måge med flera tusende menniskors blod Köpa igenom många slachtningar de qwarlemnade mod i bröstet och förfarenhet at Kriga. Sådant är för wår Gustaf för dyr läro penning, som lärt sig, at sätta rätt wärde på menniskor och medborgare. Men månne han derföre icke tänkte på Rikets förswar? Icke är den wis, som gör mycket, och gagnar litet, utan den bör heta en Klok Regent, som med små anstalter kan uträtta stora saker. Flottan flyttas under Konungens egna ögon,27 alt rustas i ordning.28 Fästningar byggas,29 Läger slås, Härar campera,30 förstälda fiender angripas,31 och öfwerwinnas, men alt utan mans och blodsspillan. befallande ställas i answar, och de lydande i sin ordning. Hela detta stora drefwärck sättes med Gustafs egen höga hand i rörelse. Han är färdig til alt. Swerige winner ansende hos alla och Hans ord wäga mycket hos främmande machter. Eller hwem wille wäl möta wår Stora Konung Gustaf i spetsen för den Swenska armen?
Men, månne wij i afsende på alt detta ei hafwa orsak at fruchta för Krig, då anstalterna och utsigterna förekomma oss så Krigiska? kunde någon härwed täncka. Så tala ofta de, som med flit söka ämnen för sin tadelsiuka32 uti wår Konungs Kloka Regering. Men jag swarar trygt Nei! Wår dyra Regent gör det wist aldrig, utan i högsta nödfall; Ty han känner för mycket wärdet af menniskolif, at utan trångs mål låta Medborgares blod rinna. och det kunna wij med full wisshet lita på, och derföre under de qwickaste anstalter til Rikets förswar med glädie fira wår Fridälskande Konungs Höga Födelse dag.
Wända wij oss åter Wärdaste Åhörare! åt en annan sida så få wi se wår Sol i en fördublad fägring. En Monarch med det ömmaste hierta i werlden. Han anser icke millioner menniskor skapade för sin skuld, utan sig at göra dem lyckeliga.33 Wi behöfwa icke leda oss fram med gissningar; Hans milda ögnekast på nödlidande witna om hans hiertelag, hans ömma ord tolcka hans inre böjelse, och hans händer, som altid utdela wälgiärningar å daga lägga hans alfware at giöra godt. Han lijsar den fattiga,34 tiggaren wälsignar honom, och uslingen i Lazarettet får bröd och förplägning af sin milda Konungs hand. De gråta af glädie och wälsigna denna dagen då himlen skänkte i Gustaf den 3die äfwen åt dem en hielpare och beskyddare.
Wår Gustaf har efter min tancka genom sitt höga efterdömme fört in i Swerige ett lika som nytt tidehwarf, skilt ifrån de förra genom allmänna och förundrans wärda wälgärningar emot nödlidande. Af wådeld förbrända städer Kyrckor, rådhus äro på kort tid upbygda genom rika sammanskott, fattiga underhållna, Enkor försörgda och Faderlösa barn wårdade. Sådant intryck har Konungens efterdömme hos sina undersåtare. Det bör således med skäl altsammans skrifwas på wår Wälsignade Gustafs räkning. Lycka i olyckan, at wara nödlidande i Gustafs wälgörande tidehwarf!
Nu åter til ett annat. Hwad synes eder wäl om Rikets Penninge wärk? Huru stod det til med wårt mynt före Konung Gustafs Regemente och Huru står det nu? Här förekommer oss åter ett Hans Storwärk.
Tillåten mig at härwed som hastigast göra ett steg tilbaka, in uti wårt Rikes Finance historie. Det har warit ett uråldrigt räknings sätt i Swerige at 8 öre gingo på en mark, men den marcken betydde i de älsta tiderna en mark eller 16 lod bergfint sölfwer,35 och således utgiorde ett öre då för tiden 1 Riksdaler specie. I 1200 talet eller Konung Magni Ladulås36 tid hade genom ett försämrat mynt penninge marken blifwit förswagad til 2/3 delar af sitt första wärde,37 så at 3 penninge marker räknades på 16 lod fint sölfwer, och 3 mark i pengar utgiorde då 8 Riksdaler specie. Penninge marken föll och försämrades sedan tid efter annan så hiskeligen, at i Gustaf den 1:as eller eller Ericsons tid uti 1500 talet penninge marken utgiorde allenast 1/16 del af sölfwer marken. och således begynte då redan att räknas 2 marker pengar på 1. Rdr. Specie. Men efter 1594 års myntfot räknades 4 ½ mark pengar på Riksdalern. och då i 1600 talet en skilnad giordes emellan mark och daler sölfwermynt och Kopparmynt så blef marktalet i detta Seculo förhög[t] först til 15 och 16 mark på en Riksdaler, men i Konung Carl den 11:tes tid til 24 mark Koppar mynt. 1715.38 Försämrades åter myntet hela 50 proCent, hwarigenom coursen steg39 til 36 mark per Riksdalern.40 Men då en stor skilnad war i wigten emellan 6 dr K:mt i Plåtar och 6 dr i slantar då sedel myntet genom hiskeliga lån utur Banken öfwerswemmade landet, som en watuflod, då Banken hwarcken kunde eller wille inlösa sina sedlar med reelt mynt, så begynte Coursen hoflöst at rasa ifrån år 1756 til 1763 och 64. til 108 mk. wed 1765 års Riksdag togs plan at efter hand fälla Cours41 til sitt sidsta alpari42 36 mark, men Coursen föll 1767 om sommaren i en hast til 40 mark. och gaf wåra näringar en dödelig stöt. 1769 då åter ett annat folck tog i styret43 lemnades coursen fri[het] genom nya lån at rasa up, och wed wår sidsthållna Riksdag 1771: stridde Långifwares och tagares olika interesse så med hwarandra, at hela Riksens Ständer med all sin macht ei kun[d]e komma utur fläcken, tils de uti sin Högsta willrådighet kastade altsammans uti wår Gustafs armar, hwilcken utom dess näst förut åtagit sig Riks styrseln. Tunga bördor för swaga skuldror; men Gustafs kunde bära dem. En så trasslig härfwa som wårt penninge wärk war, war ingalunda lätt att utreda, som har g[i]ordt de bästa snillen rådlösa, men wår Gustafs flitt och diupa tancke kraft trängde sig genom alt. I Finance planen arbetades, men i sådan tysthet, at ingen wiste hwart ut saken skulle wälfwa, utan Coursen stod lika som sielf maant, genom Gustafs hemligen styrande hand til rörelsernas lif wed 72 mark, tils Kongl. Maij:stt til hela werldens förundran och de Swenskas glädie 1776 i November månad på en gång öpnade en så rik Gull och Sölfwer grufwa, jag menar den til sin Credit förut hos undersåtare förfallna Riksens Ständers: Bank, där in och utlänsk man efter 72 marks Cours på en gång fick förwandla alt Banqvens ute löpande papper44 i hårda Riksdalrar, och alt mynt sitt wärde emot sin halt efter Riksdalern, och all räkning efter specie, utan at Riksdalern undergick til skrot och korn45 den minsta förwandling. Hwad war handel, hwad speculationer, och öfwerslag i rörelserna under ett oändeligen swigtande penninge wärde? ett Pharao-spel46 där den rikaste capitalist innom par månader kunde blifwa Bankerouts spelare,47 blott genom Cours-sifran på börsen. Men Gustaf ware prisad, som så grundeligen stadgat wårt mynt at det ei i hela Europa har sin like. Nu kunna uträkningar göras på et oswikeligit mynt, nu kunna försälnings prisen byggas på inköp nu kunna Contracter slutas, långifware och tagare niuta lika rätt. och wår Nådiga Konung hafwer ock fägnat de länge klagande Ämbetsmän som innehafwa penningelöner med hopp om deras löners fö[r]dubling. Må wij då ei räkna den dagen lyckelig för Swea barn då Himlen skänkt oss en så wälsignad styresman och wår wälfärds Beskyddare.
Bland det mykna, som i dag borde sägas til Gustafs ära måste jag ännu säga något, som intet mindre förhärligar för Swenske män denna dagen, det är, at Lagen och friheten har uti honom sitt mächtigaste förswar. Hwad är et samhälle utan lagar,? hwad lagar utan wärkställighet? hwad ägodelar fri- och rättigheter utan säkerhet? Wår Konung införde något i 1772 års Regeringsform, som wärkeligen war stort. at han i Rättegångs mål i Rådkammaren ei wille äga större rättigheter, än hans företrädare innehaft; Han skulle råda öfwer sitt rike och icke öfwer sina undersåtares rättigheter egendom och lif. Lagen skulle skydda dem, och Råds Herrarna, folckets Fulmägtiga skulle bewaka dem, Fast de aldrig kunnat komma i ömmare händer. det är en stor wisdom för en Konung, at misstro sig sielf, hwad man kunde blifwa med större magt öfwer menniskor. Han såg som en wis man längre in uti tilkommande tiders händelser: den Thron, som nu pryddes af den mildaste Konung i werlden, kunde i en annan tid bestigas af någon med mindre ömt, eller swagare hierta, som kunde missbruka magten, til wårt slächtes förtryck.
En af Rikets Högsta domstolar hade genom swåra Klagomål öfwer orätwisa och wäld48 blifwit hos wår skarpsynta Konung illa teknad.49 Han reser sielf dijt gifwer sakerna med sin närwaro et eftertryck, som satte orätfärdiga Domare i bäfwan, Klagomålen lämnades i Justitiæ Cancellerens händer, de skyldige tiltalas och dömmas, och näpsas50 efter förtiensten. Ett dunderslag51 i wrånga Domares öron. Men ett frids båd52 för förtrykta Medborgare.
Han såg det widsträkta Finland, sedan det blifwit mera befolckat öfwerhopa högre och lägre domstolar med flera rättegångs mål än de medhinna, och utmätnings wärket för orternas aflägsenhet ifrån Befallnings hafwande gå trögt, derföre tilskapar han med dryg känning för Skattkammaren nya Län, inrättar en ny Håffrätt och delar lagsagor.53
Han hörer gerna en menighets klagan. Han upmuntrar Skrif- och Tryck friheten, såsom frihetens och rättwisans grundfäste, på et så Kongligit och nådigt sätt, at det hos fria Medborgare ei annat kan än upwäcka en innerlig glädie. Han säger sig sielf behöfwa ett sådant lius, på det han af folckets röst må inhemta om han i sitt regemente är rätt lyckelig i det han råder öfwer ett lykligt folck.
Öm om Folckets fri- och rättigheter se wi wår milda Konung ogärna röra dem, och när det någon gång händer, då målen i en förwänd gestalt54 honom föredragas, är han sielf färdig at rätta det, så snart han hinner blifwa i målet bätre underrättad. Här måste en wis Konung se sakerna ifrån flera synepuncter. at ägande rätten ei sättes i osäkerhet, at wälfångna privilegier ei störtas, och huru wida de allesammans instämma med Rikets och folckets sanskylliga interesse. Gustaf afwäger alt på rättwisans och billighetens55 wågskålar. det är ju alt hwad man kan wänta i denna delen af en Stor Konung.
Såsom witnen i denna sak må jag i dag billigt56 åberopa mig den Wällofliga Magistraten här Stapelstaden Gamle Carleby och dess Högtärade Borgerskap, hwilcka af egen ärfarenhet weta afgifwa derom det gladaste intygande, då Eder Stappel- och Seglations frihet, som nu i flera år blifwit skakad; med wår Stora Gustafs egen hand ses wara bekräftad.57 En Frihet, som gifwer glada utsigter ei allenast åt Staden utan för Landets inbyggare i gemen och genom dem för hela Riket, hwilck[et] på denna dagen fördublar en allmän förnöjelse [i] wåra hiertan.
Tillåten mig då, Wärdaste åhörare, som är rörd af samma glädie känslor med Eder at gifwa en fast kort och ofulkomlig doch sanfärdig målning af detta frögde ämne.
De äröfningar som ske utan motstånd kunna litet för nöja Krigshieltar, men då de med wärjan i handen måste gå emot en mägtig fiende, som gör dem hwart steg stridigt, och de med många swett- och blodbad änteligen förraska58 sin fiende och inkräkta länder, då känna de en förnöjelse innom sig, som öfwer träffar alt. En bister himmel, siö mörker stormar och lifsfarligheter, äro egenteligen de, som göra Siömannen så glad när han får ankra i en önskad hamn. Hade Stapell friheten intet kostat något at winna, hade den ei haft häftigt motstånd så hade hwarken Städer eller land wetat skatta den så högt, men när man efter flera hwälfningar änteligen blifwer mästare af spelet så måste nögda Känslor öfwer den wunna friheten upgå i wårt hierta.
Wid ett Högtideligit tilfälle slogs i slutet af förra hundrade talet en Skådepenning, som förestälte en borg på en liten Kaal Klippa i willa hafwet, hwarpå de ilskna böljor sprutade sin galla, men borgen stod orörlig.59 På samma willa haf sågs äfwen ett litet Fartyg tryckas af winden, kastas bland grymma wågor, stundom up emot skyn, stundom stupa ned åt afgrunden, och öfwersköljas af de hiskeligaste wåg-brott, med denna öfwerskrift: på latin: Jactatur sed tuta tamen est.60 det är: Skeppet Kastas wäl, men har doch ingen fara. Sådan divise61 tycker jag skulle passa icke illa på wår Stapelfrihet.
Det torde ännu icke hafwa fallit eder utur minnet huru orimmelig denna frågan förekom dem wed 1756 års Riksdag, som blifwit wane ensamme62 [hålla m]arknad med utlänningen med edra expor[ter och hur]u otrolig den syntes eder sielfwa. Hwem [af eder har ei se]tt af Riksdags Handlingarna för åren [1756 och 60, hwilcka] swåra krig och häftiga wälfningar, som [denna frågan] förorsakade? och hafwen i icke hunnit [läsa derom,] så hafwa åtminstone alla den tidens [borgare63 kä]nt tyngden deraf; ty den saken söktes [af eder wed den] tiden, då den solklaraste rättwisa [och frihet] måste köpas för penningar; Men tiden [war ännu i]cke inne då denna frihets borgen fick byggas. Saken såg swår och omöjelig ut, men änteligen lyckades det norrbotniska städerna at wed den påföljande 1765 års Riksdag winna sig Stapel rätt och Landets fullmächtiga fingo komma tilbaka med detta oliwe blad i munnen,64 och fägna sina hemma warande medbröder.
Fängelset öpnades och Hundrade års fångar kommo på fri fot. Men hwad framsteg; hwad luftsprång kunde man wänta af dem, som til le[m]mar och leder likasom styfnat i et långwarigt fängelse: Man måste såsom barnen först börja at krypa, sedan leda sig fram, förr än man ku[n]de gå. Förtryckarena logo åt wåra små anstalter, och friheten syntes således wara utan afwund, men huru länge? När eftertancka och fl[it] i de nya Stapelstäderna förenade sig, när d[en] lilla styrckan samlade sig, när wåra handla[nde] i flera år tråkat igenom65 de oban[ade] wägar, och ledt sig igenom den dimba, s[o]m allestädes mötte och omgaf dem i denna rörelse, begynte de at se en [n]y dag för handelen, [o]ch at med framgång sträcka sin rörelse åt66 fl[era ham]nar: då waknade de fordna beherrsk[arena utur] sin dwala, fulla med orolig[a tanckar öfwer Ri]kets förlust genom frihete[n; ty för dem war en] minskning i deras inkräkt[ningar en grufwe]lig förlust för Riket: All [handel och siöfart gick] under, och Swerige hotad[es med fördärf. Utur] denna ton upsattes swåra [anklagelser, som buros] fram för Thronen. Uti de[ras hiernor fostrades de gräs]ligaste Spöken, tilskapade g[enom den måttlösaste] frihet, som igenkändes under namn af Tullförsnillning och Lurendrägeri,67 hwilkas warelse68 och förderfweliga fölgder man af en och annan ringa händelse giorde så widsträkta, såsom en Romanskrifware, af några raders händelse med en lekande inbillningskraft gör hela volumer.
Sådanna wildiur skadeliga för Kronan och Riket skulle derföre antastas och dödas de målades på en swart tafla, och hela wår Stappelrätt stäldes bakom den, at med samma dart69 såras, som dessa spöken, och med samma skott som de få sin baane; ty det war egenteligen riktat åt hiertat af friheten.
Ett så hårdt tilbåd, en så wådelig tilställning70 skulle doch ei få så fult namn; det blef allenast en reglering af Österbotniska Städernas Siöfart den skulle bestridas genom Kasköön, en plas,71 om den än wore försedd med bästa hamn i werlde[n,] som låg i yttersta ändan af länet, för sin aflägsenhet aldeles obrukbar för hela öfra delen af Österbotn, i flera afse[n]den för wåra Städer långt otienligare til Stapel ort än sielfwa Stockholm. Saken drefs med fors.72 de smärre Siöstäderna, dömdes aldeles ohörda til detta fängelse, de andra skulle ock dijt, at om ei där upstapla sina waror doch nytia den til anländnings ort. Ständers beslut, Kunga ord och Privilegier begynte at swigta, och hela Friheten stod på wippen at ramla öfwer ända. Då war åter ei tid at såfwa. Saken måste läggas å nyo i sin dag för hela allmänheten, Österbotniska Städerna bewaka sin rätt, och ett hotat folk fly til Thronen. Målet kom til ny granskning och efter flera omgånger upklarnar änteligen ett inweklat mål för den Stora Gustafs skarpsinnighet. Hwad händer då? Jo! Gustaf ser, Gustaf gör, och friheten segrar. Träldomen måste fly för Gustaf den 3:dies Frihetsanda. Wår Stapell rätt bekräftas och Hans egen wördade hand gör den för oss i alla tider oryggelig. Jag tycker, at wij stå i dag med Gustaf frihetens anförare på wahlplatsen73 och se wåra skingrade fiender fly, och med wördnads lagrar kröna denna wår Makalösa Fältherre. Allmachtens dyra nåd har wälsignat oss. Gustaf har satt träldomen i ewiga fiätrar, och upsatt friheten i högsätet. Wåra skepp få med trygghet anlända til utländska hamnar: genom Bälten74 är deras wäg banad, wåra och wåra efterkommandes Kölar klyfwa fritt Oceanens wida rymder.
Låt eld och åska åka fram
at Firmamentet75 ryser,
wårt skep går lika lykligt an
så länge Gustaf Lyser.
Mine Herrar! Handlande i denna StapelStaden Gamle Carleby.
Jag utbeder mig til slut at få wed detta glada tilfälle äfwen gifwa Eder en särskilt uppmuntran. Eder Frihet, at med egna skep få segla werlden omkring hafwen I i dag hört wara med wår Allernådigste Konungs egen hand bekräftad. En frihet, som ei är eder lämnad blott för Eder egen skull utan för hela landet. Eder är således en wigtig del af Rikets wäl anförtrodd, det ligger macht derpå76 huru troligen huru wärdigt i den förwalten. Nytien I icke flitigt den Eder i Nåder förundte friheten, liknen I aldeles fångar, hwilkom man öpnat dören, men de gå ändoch icke ut, I gagnen då icke Eder sielfwa, icke Edert Fädernesland. Nu är tid at låta utlänningarna betala Edra Exporter, och förse landet med allehanda dess behofwer, at med främmande skatter rikta Eder fosterbygd.
Men I sägen, til alt sådant fordras stora förlager, som ei kunna [a]nskaffas af oss. Jag swarar: Rätt! det fordras så. Hwad skall man då göra? Jo! mine Herrar! Här gäller det, at I gemensamt i Kärlek sammansmälten Eder förmögenhet och då Kunnen I doch något uträtta.
GamleCarleby Stads Borgerskap har ifrån äldre tider tilbaka förwärfwat sig ett allmänt låford af enighet framför många andra Städer, de hafwa ock wärckeligen giordt skäl för namnet. Konungens Höga Befallningshafwande77 har burit detta låford om Eder enighet nyligen på ett wärdigt sätt inför Thronen: Genom denna dygden hafwen I äfwen ehuru små Edra anstalter i utlänska Seglation hafwa warit giordt Storwerck deruti emot de andra nya Stappelstäderna. Men en ny bekräftelse af denna eder Frihet borde i dag och wid en så allmän glädie ännu närmare förena Eder, at giöra alt hwad möjeligit wore. Tiden synes äfwen wara inne uppå hwilcken något borde kunna uträttas, då Engelsman har at föra ett kostsamt Krig i America,78 nästan hela Europa rustar sig och wij sitta i det bästa Freds lugnet. Då är rätta tiden at skörda. Ware då alt agg i dag dödat ibland oss; Den allena ware wår owän, som swärtar Medborgare, men ei den som genom flit söker sin låfliga förkofran, och den som bäst kan fördraga oförrätt,79 och stifta allmänt förtroende ware den största i Edert Borgerskap.
Här går det ei an för Eder, at hwar för sig ut rätta mycket. Edra skuldror äro ännu för swaga, at allena bära så swåra bördor. Hålländarens divise på sin Riksdaler bör altid wara wårt tänckespråk, Genom enighet kunna små egendomar blifwa stora.80 Görer Eder då mine Herrar wärdige det låford som edra förfäder wunnit, Griper eder, under Guds wälsignelse an med alfware, alle man i repet. Så skall edert låf öfwerträffa edra Förfäders, och om i ei sielf hinnen [så] skola doch Edra barn skörda af eder enighet och möda, och med nöje nytia de wägar eder flit upbanat för dem.
Det är allena himmelens wälsignelse, som skall kröna wärket, och gifwa alla edra anstalter framgång. Där enighet är, där är wälsignelse. Men agg och afwund förtära sig sielfwa.
Då skall ock wår nådiga Konung hugna sig deraf at han ei förgäfwes stadgat eder frihet, när I således troligen gagnen dermed Eder sielfwa, Riket och medborgare.
Kärlek, frid och endrächt gifwe
Liuflig drift i Edra råd.
Agget aldrig wercket drifwe.
Himlen kröne Er med nåd!
Gustafs Tid skal Kärlek pryda,
Dygd och snille rötter slå:
Gustafs Spira alla lyda,
Han om wåra hiertan rå.
Frihet will wår Gustaf skydda,
Ei förtrycka någon siäl:
Frihet bor i minsta [h]ydda:
Gustaf har ei någon träl:
Lär då Swea rätt att wörda
Gustaf, Nordens stora drott:
Himlen lätte Gustafs börda:
Himlen göre Gustaf godt!!!
Swear, Finnar up at prisa
Gustaf, Sweriges Kung och Far,
Hiertat bör sin glädie wisa
Gustaf allas hiertan har
Stränge spel i dag må höras,
Stycke knall81 för detta lag,
Berg och Klippor wäl må röras
At uphöja denna dag.
Föregående avsnitt:
Följande avsnitt:
Platser: Nederländerna Amerika Europa Holland (Hålland) Stora Bält (Bälten) Kaskö (Kasköön) Karleby (Gamla Carleby, GamlaCarleby, Gamle Carleby, G.Carleby, Gamlakarleby socken, Gamla Carleby Stad, Kokkola) Ladugårdsgärdet Norrbotten (Norrbotn, Norrbottn) Bottniska viken (Sinus Bothnicus) Österbotten (Öster botn, Österbotn, Österbottn) Nordamerika (Norra America) Norden Preussen (Preusen) Riddarholmen (i Stockholm) Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi) Sveaborg Finland Danmark (Dannemark) Stockholm Uppsala (Sala, Upsala) Ryssland Lilla Bält (Bälten)
Personer: Adolf Fredrik (Adolph Friedric) Du Londel, Louis Karl XI (Carl XI, Carl then Ellofte, Carl den 11:te) Katarina II (Catharina) Gustav I (Vasa) (Gustaf den 1:a eller Ericson) Gustav III (Gustaf d:n 3:die, Konung Gust. den 3) Lovisa Ulrika (Lovisa Uldrica) Marmontel, Jean-François Magnus Ladulås Sallustius (Salustius) Crispus, Gaius Uttini, Francesco Antonio Voltaire (François-Marie Arouet) Wellander, Johan
Bibelställen:
Teman: