Föregående avsnitt: Anmärkningar till provpsalmboken, s. 56v
Följande avsnitt: Anmärkningar till provpsalmboken, s. 57v
57r
N:o 109 v. 1. |
|
Och i wår nöd en säker hamn1 Kunde sägas något starkare Mot wredens storm en säker hamn |
|
N:o 112 v. 5 i slutet |
|
– – – mig gifwit lott och del2 den undwikes allenast man säger: – – – mig gifwit salig del. |
Lott och del är en swag synonymie utan något eftertryck. |
N:o 113. v 1. i slutet |
|
der Din Guddom röide sig3 det blir mening om man säger der wi glada följa Dig. |
denna strophe har ett swagt sammanhang med det föregående. |
N:o 119. v. 6. uti slutet |
|
den hos Dig sin hägnad finner4 förbättras något således den hos dig försoning finner etc. |
är matt |
N:o 120. v. 3. |
|
At jag der ei skulle stanna5 Jag tycker det wore bättre: För min siäla wälfärd sanna |
låter twungit och swagt |
v. 4. |
|
Jag Din mildhet rikligt rönt6 Lättare säges: Jag Din mildhet ofta rönt |
är hårdt för de många consonanter. |
v. 7. försök til förbättring7 |
|
Med Din ringhet har du plichtat För min stolthets öfwermod I din smälek siälen riktadt Med en himmelsk ärestod. etc. |
Döden förestod honom ei mera, ty det står i föregående vers, at han redan smakat döden |
N:o 121. v. 1. |
|
Hur man om din bane stridit8 det torde wara bättre: Huru du har manligt stridit Låtit törne kröna dig etc |
Strida om någons bane är ingen Swenska, eller någon ren mening. |
N:o 122 v. 3 |
|
Hans smärta all min glädje är9 rättare är at säga: Hans smärta glädje mig förär. |
det kan ei sägas at hans smärta är wår glädje, utan at den förskaffar oss glädje |
N:o 129. v. 1. |
|
At mig förwärfwa10 etc. säg: At oss förwärfwa sälla dagar |
I hela versen står pluralis. |
57r
N:o 109 v. 1. |
|
Och i wår nöd en säker hamn11 Kunde sägas något starkare Mot wredens storm en säker hamn |
|
N:o 112 v. 5 i slutet |
|
– – – mig gifwit lott och del12 den undwikes allenast man säger: – – – mig gifwit salig del. |
Lott och del är en swag synonymie utan något eftertryck. |
N:o 113. v 1. i slutet |
|
der Din Guddom röide sig13 det blir mening om man säger der wi glada följa Dig. |
denna strophe har ett swagt sammanhang med det föregående. |
N:o 119. v. 6. uti slutet |
|
den hos Dig sin hägnad finner14 förbättras något således den hos dig försoning finner etc. |
är matt |
N:o 120. v. 3. |
|
At jag der ei skulle stanna15 Jag tycker det wore bättre: För min siäla wälfärd sanna |
låter twungit och swagt |
v. 4. |
|
Jag Din mildhet rikligt rönt16 Lättare säges: Jag Din mildhet ofta rönt |
är hårdt för de många consonanter. |
v. 7. försök til förbättring17 |
|
Med Din ringhet har du plichtat För min stolthets öfwermod I din smälek siälen riktadt Med en himmelsk ärestod. etc. |
Döden förestod honom ei mera, ty det står i föregående vers, at han redan smakat döden |
N:o 121. v. 1. |
|
Hur man om din bane stridit18 det torde wara bättre: Huru du har manligt stridit Låtit törne kröna dig etc |
Strida om någons bane är ingen Swenska, eller någon ren mening. |
N:o 122 v. 3 |
|
Hans smärta all min glädje är19 rättare är at säga: Hans smärta glädje mig förär. |
det kan ei sägas at hans smärta är wår glädje, utan at den förskaffar oss glädje |
N:o 129. v. 1. |
|
At mig förwärfwa20 etc. säg: At oss förwärfwa sälla dagar |
I hela versen står pluralis. |
Tätä sisältöä ei valitettavasti ole saatavilla suomeksi
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Anmärkningar till provpsalmboken, s. 56v
Följande avsnitt: Anmärkningar till provpsalmboken, s. 57v
Platser:
Personer:
Bibelställen:
Teman: