Anmärkningar till provpsalmboken, s. 53r

N:o 36. v. 1.

När man med alfwar täncker rätt:1Psalm 36, vers 1 i sin helhet: ”När man med alfwar tänker rätt, På denna tidens lefnadssätt, Af oss med skäl den nämnas får: Förderfwad, grufwelig och swår.”

Kunde det ei hällre heta:

När waksam Christen täncker rätt

På denna tidens lefnads sätt

Med största skäl den nämnas får etc.

Att täncka med alfwar och rätt är en obehagelig tavtologie

v. 2.

Ett Gudligt sinne2Psalm 36, vers 2 i sin helhet: ”Nu hålles ofta synd för dygd, Och dygden ofta höljs med blygd. Ett gudligt sinne har den lott, Att gäckas och föraktas blott.” etc:a hwarföre icke

En Gudlig wandel har den lott,

At man deraf gör spe och spott.

N:o 37. v 8.

Där åfwan och här under3Psalm 37, vers 8 i sin helhet: ”Du lifwet är och rörligt gör, Hwad sig i luft och wattnet rör, Der ofwan och här under. Mig har Du gifwit själ och kropp; Din allmagts hand dem håller opp, Och skyddar alla stunder.”

lättare kan sägas:

Jag wördar Dina under.

Är en mörk och twungen tancka.

v. 13. i början

Hwar skall jag4Psalm 37, vers 13 i sin helhet: ”Hwar skall jag för Din Ande gå, Der ej Din hand mig räcka må? När är hon magtlös worden? För Dig kan ingen gömma sig; Ehwar jag är Du finner mig, I himlen och på jorden.” etc:a säg hällre: Hwart

När är hon magtlös worden? eller

Är hon förkortad worden? etc.

Ehwar jag är du finner mig

I himlen och på jorden. kan litet hielpas

Ehwart5vart än jag flyr du finner mig,

I himlen och på jorden

Är ei rätt sagt; ty i himlen är jag wist icke för än jag med David supponerar mig fara dit.6med David supponerar mig fara dit: hänvisar till Ps 139:8

N:o 38. v. 5. i slutet

Hysa städs din anda inne7Psalm 38, vers 5 i sin helhet: ”Som en Ande Du tillbedes: Du mig ock en anda gaf; Gif att så min anda ledes, Att han ej blir lustans slaf, Lät min kropp och själ och sinne, Hysa städs Din Anda inne.”

förbättras om man säger:

Styrk min Kropp min siäl och sinne,

At Din Anda bor där inne.

Är en ganska twungen mening för rimmets skull.

v. 6. förbättras således i slutet8Psalm 38, vers 6 i sin helhet: ”Du har warit, är och blifwer; Aldrig får Ditt wälde slut. Jag Dig själ och hjerta gifwer; Plåna werldens kärlek ut. Werlden skall en gång förswinna; Men Dig skall jag ewigt finna.”

Werlden skall af eld förtäras,

Men wår Gud skall ewigt äras.

v. 11. mot slutet kan hälre heta:9Psalm 38, vers 11 i sin helhet: ”Du är rik i Dina gåfwor, När Du handen öppna will; Nådigt Du af jordens håfwor, Mitt behof mig delar till. Du mig ger, hwad Du mig ämnar; Allt jag till Din omsorg lemnar.”

du mig gifwer hwad du ämnar etc:a

v. 12. i slutet

detta bör min siäl10Psalm 38, vers 12 i sin helhet: ”Sanning är den drägt Dig pryder, Idel wishet hos Dig bor; Lycklig den Dig alltid lyder, Och Ditt nådes löfte tror. Detta bör min själ bereda, Och på Dina wägar leda.” etc. wore det ei bätre?

Bort o! werld: Jag Gud will tiena

Jesu! Krafter mig förläna!

Är för litet och swagt sagt efter en så hög betrachtelse.

N:o 44.11Psalm 44 i förslaget har 12 verser som lyder: 1. ”Jag på Gud Fader stadigt tror, Allsmägtig Han i himlen bor. Han med sin kraft och med ett ord, Har skapat himmel, haf och jord. Han omsorg bär för kropp och själ; Och alla ting Han skickar wäl.”, 2. ”Jag tror också på Jesum Christ, Guds enda Son, wår Herre wisst; Af Fadren född från ewighet, I samma wäsends herrlighet. Den ock af Himlen nederfor; Och på sig tog wår synd så stor.”, 3. ”Sjelf Herrans Ängel wittne bär, Han af Guds Anda aflad är, Och född förutan synda-men, Utaf en Jungfru skär och ren. Han kungjort för oss Fadrens bud, Som wisa wägen upp till Gud.”, 4. ”Han för wår synd på korset stod, Och rinna lät sitt dyra blod. Ja, han war oss så god och huld, Att han betalte all wår skuld, Och genom sin försonings död, Oss frälste från en ewig nöd.”, 5. ”Han sedan lades i sin graf, Och sig till helfwetet begaf; Och wiste sig en Öfwerman, Som öfwer döden seger wann; Att satan den ej skada får, Som i förbund med Jesum står.”, 6. ”På tredje dag af egen magt, Han uppstod uti segerprakt; Han sedan upp till himlen for Med Majestät; der han än bor; Och sitter der sin Fader när; Samt ber för oss på jorden här.”, 7. ”Han dedan åter komma skall, Wid denna werldens sista fall; Att döde, lefwande också Af honom måga lönen få: De trogna ewig ro och frid, De onda qwal till ewig tid.”, 8. ”Jag på den Helga Anda tror, Gud, i en Gudom, lika stor; Af Fadren, Sonen, Han utgår, Och med dem lika dyrkan får. Jag tror ock att utaf Hans drift, Författad är den Helga Skrift.”, 9. ”Jag tror, att en församling är, Der Christus will oss wara när; Der ock Hans Ord och Sacrament, Rätt blifwer smakadt, lärdt och kändt. Att Helgas samfund finnes der, Det Gud för alla håller kär.”, 10. ”Jag tror, att Gud, af nåd oss huld, Förlåter för sin Son all skuld, En hwar, som tror och warder döpt; Ty Christus dyrt har alla köpt. Hans dyra blod oss rena gör, Och till Guds wänskap återför.”, 11. ”Jag utan twekan tror också, Min kropp af jorden skall uppstå. Ett ewigt lif förwäntar jag Tillkomma efter domedag; Der jag hos Gud i himmels högd, Med Christo njuter ewig frögd.” och 12. ”Den detta tror och tröstar på, Guds nåd och wänskap skall han få. Han wäntar allt med tålamod, Utaf sin Gud, så from och god. Gif nåd härtill, o! Jesu kär, Hwars löfte Ja och Amen är.”

är en swag och obehagelig poesie. Borde hälre utelämnas, än för någras smak stöta alla andras.