Föregående avsnitt: Anmärkningar till provpsalmboken, s. 56r
Följande avsnitt: Anmärkningar till provpsalmboken, s. 57r
[56v]
Til Dig, som Nådastolen gå, För wåra synder tilgift få Och kalla Gud, wår Fader. |
|
N:o 96. v 4. i slutet |
|
Och jag i Dig bli ewigt säll.1 hielpes sålunda Och ingen blifwer syndens träl. |
Siäl och säll är intet rim. |
N:o 97. v. 6. |
|
Och är mot oss alla så nådig och blid.2 det kan ju heta. Ach! fräls oss från banden, ty nu är det tid. |
Är ett utslitit rimslut |
v. 8. |
|
Du upstod, mot döden frimodighet gaf3 meningen lättas sålunda: Du upstod som hielte och segren mig gaf; |
Meningen är ganska inbunden och mörk. |
98. v. 1. i slutet |
|
Jesus medlat har för jorden4 bättre torde wara: Frälste wi som bo på jorden. |
Medla för jorden är ei någon ren tancka. |
v. 3. i slutet. |
|
Om wi hafwe helig wilja, at oss ifrån synden skilja.5 det må Hällre heta: Jesum må wi ewigt prisa, Honom redlig lydnad wisa. |
Är mycket matt och hörer ei egentel:n til saken, då wi hafwa at göra med Guds låf. |
v. 4. sidsta strophen. |
|
Hwad som wara bör wår ära.6 tydeligare kan man säga: At i ödmiukhet är ära. |
Är ei nog tydeligt. |
N:o 101. v. 5. |
|
Lät detta år wälsignat, nytt7 etc. det kan begripas om man säger: Lätt detta år, som nu är nytt etc:a |
Hwad mening? Hwad construction? |
N:o 102. v 1. sidsta orden. |
|
Och hwar med sig wäl wet8 Kunde man ei hällre säga: Wår fiend til förtret. |
Låter obehageligt för de många enstafwiga ord utan synnerlig betydelse. |
v. 2. istället för |
|
Man nog ei märcka kan9 må hällre sägas Man nog ei prisa kan |
|
v. 3. |
|
Och läran ren i frid10 bättre kunde sägas: Och gifwit Hiorden frid etc. |
låter något matt. |
[56v]
Til Dig, som Nådastolen gå, För wåra synder tilgift få Och kalla Gud, wår Fader. |
|
N:o 96. v 4. i slutet |
|
Och jag i Dig bli ewigt säll.11 hielpes sålunda Och ingen blifwer syndens träl. |
Siäl och säll är intet rim. |
N:o 97. v. 6. |
|
Och är mot oss alla så nådig och blid.12 det kan ju heta. Ach! fräls oss från banden, ty nu är det tid. |
Är ett utslitit rimslut |
v. 8. |
|
Du upstod, mot döden frimodighet gaf13 meningen lättas sålunda: Du upstod som hielte och segren mig gaf; |
Meningen är ganska inbunden och mörk. |
98. v. 1. i slutet |
|
Jesus medlat har för jorden14 bättre torde wara: Frälste wi som bo på jorden. |
Medla för jorden är ei någon ren tancka. |
v. 3. i slutet. |
|
Om wi hafwe helig wilja, at oss ifrån synden skilja.15 det må Hällre heta: Jesum må wi ewigt prisa, Honom redlig lydnad wisa. |
Är mycket matt och hörer ei egentel:n til saken, då wi hafwa at göra med Guds låf. |
v. 4. sidsta strophen. |
|
Hwad som wara bör wår ära.16 tydeligare kan man säga: At i ödmiukhet är ära. |
Är ei nog tydeligt. |
N:o 101. v. 5. |
|
Lät detta år wälsignat, nytt17 etc. det kan begripas om man säger: Lätt detta år, som nu är nytt etc:a |
Hwad mening? Hwad construction? |
N:o 102. v 1. sidsta orden. |
|
Och hwar med sig wäl wet18 Kunde man ei hällre säga: Wår fiend til förtret. |
Låter obehageligt för de många enstafwiga ord utan synnerlig betydelse. |
v. 2. istället för |
|
Man nog ei märcka kan19 må hällre sägas Man nog ei prisa kan |
|
v. 3. |
|
Och läran ren i frid20 bättre kunde sägas: Och gifwit Hiorden frid etc. |
låter något matt. |
Tätä sisältöä ei valitettavasti ole saatavilla suomeksi
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Anmärkningar till provpsalmboken, s. 56r
Följande avsnitt: Anmärkningar till provpsalmboken, s. 57r
Platser:
Personer:
Bibelställen:
Teman: