Anmärkningar till provpsalmboken, s. 56r

Röster, orgor11orglar, strängers liud

Stämmer in at prisa Gud.

muntrande förbigås? David nytjade den med stort eftertryck

Hela 3:die versen borde efter min tancka gå derpå ut.

v. 4: I stället för:

När och fierran prisen Gud

Med ett heligt frögdeliud12Psalm 79, vers 4 i sin helhet: ”Allt, hwad lif och anda har, Skynda dig och redo war; När och fjerran prisen Gud, Med ett heligt frögde-ljud.”

det kunde derföre heta med eftertryk:

Ifrån Kojan up til håf

Höi din röst til Herrans låf.

Den muntraste låfsång tål ei något mediocert.

N:o 80. v. 1.

Hur jag får din Kärlek finna

Från min födsel tils jag dör13Psalm 80, vers 1 i sin helhet: ”Herre, lär mig rätt besinna Allt det goda Du mig gör, Hur jag får Din kärlek finna, Från min födsel tills jag dör. Hwart jag ögat sända will, Hwad jag wänder hågen till, Hwart som hälst jag tankan sträcker, Gud, Din nåd och godhet räcker.”

Mån man då ei hällre finge säga

All den nåd jag kunnat finna

Som mitt ömma hierta rör.

Den förste strophen är något twungen och swag den sednare ei san, ty det är nu omöjeligit at af ärfarenheten redan finna hwad Kärlek gud framdeles skall bewisa mig ända til min död.

N:o 82: ________________

v. 2.

Gif ewigt återskall, i14pronomenet ”ni” skogar15Psalm 82, vers 2 i sin helhet: ”Gif ewigt återskall, i skogar, berg och dalar! När allt hwad anda har, om himlens under talar; Du Ceder böj din topp, den kronan som du bär, Och säg! att skogens Gud, all werldens Gud ock är.” etc.

Kunde det då ei heta:

Du högd gif återskall, i skogar etc.

Är ett wärckeligit Mästar stycke. doch får jag anmärka Gif är singulare, skogar plurale. Ewigt återskall af ändeliga ting är en omöjelighet.

v. 3.

– – – ett willat öga.16Psalm 82, vers 3 i sin helhet: ”Utaf natur och konst förleds ett willat öga; Men upplyst, själen ser, Guds allmagt i det höga; Hwart gräs Hans stempel bär; i stoftet syns Hans fjät; Och uppå hafwets djup, Hans Gudoms Majestät.”

mörk ide.

ett swagsynt öga

wore tydeligare

N:o 83.17Psalm 83 i sin helhet: 1. ”O! Jesu, lifwets Förste, Guds Son af ewighet! Bland människor den störste, Som skriften säga wet: Du är den morgonstjerna, Som oss kan lysa och wärna, På salighetens wäg.”, 2. ”Du är wår broder worden; Du tog wår skapnad an; Och nedersteg på jorden, Att bli wår Frälserman. Du dödens fängsel brutit; I bojor satan slutit, Och himlen öppen gjort.”, 3. ”O! Jesu mig benåda, Lät mig Din kärlek få, Att fri från syndawåda, Din wäg allt stadigt gå. Hjelp mig uppriktigt söka, Min sanna sällhet öka, Och fly fåfänglighet.”, 4. ”Den Gudoms magt och ära, Som Du, min Jesu, har, Skall mig den wisshet lära, Att jag har tryggt förswar. Mitt hopp på Dig skall byggas; Ditt löfte kan ej ryggas, Ehwad mig hända må.”och 5. ”Mig har Din Fader gifwit Åt Dig till egendom. Du har min Herre blifwit: Ack! war mig huld och from. Mig wärdes ej förskjuta, Men lät mig hos Dig njuta, All nåds och sällhets lott.”

Hela denna Psalm är swag i både original och variation. borde derföre aldeles utslutas, med flera andra swaga sånger.

N:o 84. v 2. mot slutet

Från himmelshögd til jorden ned18Psalm 84, vers 2 i sin helhet: ”Du wille då förbarma Dig; Du kunde det ej lida, Att mörkrets magt uppreste sig: Du gick, att för oss strida, Från himlens högd till jorden ned; Du sjelf Dig gaf att skaffa fred: En ewig fred och glädje.”

wore det ei bättre:

Från Himmelshögd du stiger ned

Med blodig kamp du skaffar fred

Oss arma syndaträlar.

Han kom just icke gåendes derifrån hit.

v. 3.

den på mig tror, allena19Psalm 84, vers 3 i sin helhet: ”Då sade Du oss kärligt till: Den på mig tror, allena Jag honom allt förlåta will, Och med mig sjelf förena. Wi sätta nu wår tro derpå, Att ewigt lif wi skola få, För Din förtjenst och pina.” etc.

den hielpes således:

den mig med tron omfattar

Jag honom alt förlåta will

Och ewigt lyklig skattar. Wi sätta etc:a

Är en swag och oredig mening

v 4 är den bästa

v. 5

Med Dig til Nådestolen gå20Psalm 84, vers 5 i sin helhet: ”Den nåd wisst ewigt prisas bör, Som Du oss täckts förunna: Ty detta broderskapet gör, Att wi nu glade kunna Med Dig till nådastolen gå, För wåra synder tillgift få, Och låfwa Gud, som Fader.” –

bör rättas således:

är orätt ide. Jesus är sielf nådestolen.