Anmärkningar till provpsalmboken, s. 55v

v. 4.

Hwarmed han will oss rena13Psalm 71, vers 4 i sin helhet: ”Men Herrans nåd allena Bestånd förutan ända har, Hwarmed Han will oss rena, Och taga den i sitt förswar, Som Hans förbund bewarar. Han eger ju himmel, jord. I starke Ängla-skarar, Som akten på hans ord, För Honom eder böjer, Med frögd och glädje-­ljud. Min själ sig städs förnöjer. Att ära Dig, o! store Gud.”

bättre torde wara:

Med trogna sig förena

Han will, och ta dem i förswar, Som etc.

Här talas om den allmänna nåden, icke om den som skall rena oss från synden i synnerhet, så at hela strophen synes intagen blott för rimmets skull.

N:o 72. v. 1.

Det wara skall en lust för mig14Psalm 72, vers 1 i sin helhet: ”Ditt namn, o! Gud, jag låfwa will, Och utan ända prisa; Förläna mig Din nåd dertill, Och bästa sättet wisa. Min Konung, jag beprisar Dig; Det wara skall en lust för mig I alla mina dagar.”

Ditt låf skall wara/bli en15wara/bli en: skrivet så att ordet ”wara” är skrivet ovanför orden ”bli en” som två alternativ att välja mellan lust för mig etc:a

Frågas: Hwad skall wara min lust? det står ei här. swaras Herrans låf. ergo bör det heta:

v. 7.

Du är mot alla huld och blid16Psalm 72, vers 7 i sin helhet: ”Du är mot alla huld och blid, Som Dig med alfwar frukta; Förderfwar ej till ewig tid, När Du dem nödgas tukta. Du hörer till de frommas rop, Och friar från de ondas hop, Som blifwer snart till intet.”

derföre bör det hellre heta:

Du är när dem som älska Dig.

Och med alt alfwar fruchta

Förderfwar ei den willigt sig

af Herren låter tuchta. du hörer etc.

Huld och blid äro utslitna termer, som böra i möjeligaste måtto undwikas; derigenom förloras äfwen det emphatiska, som står i gamla Psalmboken.

N:o 73. v. 3.17Psalm 73, vers 3 i sin helhet: ”Oss är alla förelagt Till att dö; gif derpå akt! Alla åter bli till jord, Så är domen i Guds ord.”

Är mera emphatisk uti sitt original.

det kunde derföre heta:

Menniskan är förelagt,

Som Natur och Gud har sagt.

dö, och åter bli til jord

hwaraf all des pracht är giord.

v. 9:

Men förstör de onda blott18Psalm 73, vers 9 i sin helhet: ”Herren ser till enkors nöd, Gifwer barnen dagligt bröd. Alla han bewisar godt, Men förstör de onda blott.”

hela versen förbättras således:

Herren ser til enckors nöd

Gifwer Faderlösa bröd

Fremlingar bewisar godt

Och är sielf de trognas lott.

Är en swag och twungen mening blott för rimmets skull. Originalet innehåller flera starcka ider, som kunna bibehållas.

v. 10.

Och hans pris med glädje siung19Psalm 73, vers 10 i sin helhet: ”Sions Gud är hög och stor, Herren, som i himlen bor. Låfwa Honom gammal, ung, Och Hans pris med glädje sjung.”

Hwarföre icke med större eftertryck:

Heligt Halleluja siung.

N:o 74. v. 2.

Til den rätta glädjens ort20Psalm 74, vers 2 i sin helhet: ”Han är den, som oss har skapat, Till sitt folk och fosterfår. Frälsat det som war förtappat; Den ock städse med oss står. Den oss öppnat lifwets port Till den rätta glädjens ort.”

Til de ewigt sällas ort

Mån det ei wore bättre?

N:o 76. v. 2.

Ach! tag det an af mig.21Psalm 76, vers 2 i sin helhet: ”Ty måtte Du ock höra Min suckan, när jag Dig Ett offer tänker göra. Ack! tag det an af mig.”

det kunde ju heta

Men Herre styrk du mig!

är ett ganska twunget begrep

N:o 79. v. 1:

Med behag, med lust och frögd22Psalm 79, vers 1 i sin helhet: ”Låfwen Gud i himmelshögd, Med behag, med lust och frögd: Stämmen in med samfält ljud, Till att prisa Sions Gud.”

Med stor glädje lust och frögd

Jag tycker det wore starckare om man sade.

En pleonasmus23överflödigt ord som äger sitt eftertryck.

v. 3.24Psalm 79, vers 3 i sin helhet: ”Låfwer Honom hwarje stund Högt och utaf hjertats grund; Lät oss helga rökwärk ge, Att Han må wår wördnad se.”

Med basuner blåser ut

Herrans under hwar minut.

Hwarföre skall iden om instrumenters bijträde at låfwa Gud som är så naturlig, så upp[-]