Anmärkningar till provpsalmboken, s. 50v

v. 3. sidsta raden.

Som du Herre likwäl pröfwar13Psalm 21, vers 3 i sin helhet: ”Ofta jag af lustar dåras, Förr än jag mig sansa wet; Samwetet af synder såras, Utaf brist på waksamhet; Och, hwad mer än ofta sker, Många brister jag ej ser; Mången okänd synd jag öfwar, Som Du, Herre, likwäl pröfwar.”

bättre är at säga:

Som Du doch O Herre pröfwar.

Likwäl pröfwar är tråkigt och stötande.

v. 4.

Mig på lifwets wäg så för14Psalm 21, vers 4 i sin helhet: ”Herre Jesu, Dig förbarma öfwer mig, som är så swag, Upplys, led och stärk mig arma, Mig, som stapplar hwarje dag. Mig på lifwets wäg så för, Att jag daglig bättring gör; I förtröstan till Dig hinner, Och af nåden tillgift winner.” etc:

Mån jag träffar bättre?

Mig i syndastriden stärk,

At dig täckas15behagar mina wärk,

At jag synda lustan dämpar

Och för Kronan ifrigt kämpar.

Skarfwiga ider16Skarfwiga ider: slarvigt hopfogade idéer och osmakligt.

v. 5.

Gif mig kraft, förlän oss alla17Psalm 21, vers 5 i sin helhet: ”Gif mig kraft, förlän oss alla, Att i nåden faste stå. Skulle jag af swaghet falla, Mig Din hand upprätte då. Herre Jesu håll mig opp, Uti tro och bön och hopp, Tills jag samlas till den skara, Der jag fri för fall skall wara.” etc.

Kunde det ei heta?

Gud! wi staple styrk oss alla etc:a

N:o 22. v. 4. mot slutet.

Och Gud i Jesu täckes18Psalm 22, vers 4 i sin helhet: ”När du, i bättring och i tro, Får del af Jesu lydnad, Begynner Andan hos dig bo, Och skänker helig prydnad. Din gerning blir då Andans frukt, Som sprider kring en ljuflig lukt, Och Gud i Jesu täckes: Att frögd i himlen wäckes.” etc:a wore det ei bättre

din dygd wår Gud behagar,

Han nådelön dig lagar.

En swag och twungen mening, utan sammanhang med sidsta strophen

N:o 23 v. 219Psalm 23, vers 2 i sin helhet: ”Lät mig i all min handel, Med Christlig enfald gå, Och undfly all den handel, Dig ej behaga må. O Herre! blif hos mig; Från synden hjertat rena, Och håll mig wid det ena, Att ständigt frukta Dig.” När psalmboksförslaget slutligen trycktes upp rättades alltså inte ens de uppenbara sättningsfel som finns i de lösa tryckark som hade skickades ut till dem som skulle kommentera förslaget. I förordet till det tryckta psalmboksförslaget konstaterar Uno von Troil att ”Consistorium hade wäl tänkt företaga någon revision, i anledning af de erindringar som redan ifrån flera ställen inkommit”, men att denna av olika orsaker, inte minst tidsbrist, inte hade gjorts.

Handel och handel måste wara trykfel.

N:o 24. v. 1 sidsta strophen20Psalm 24, vers 1 i sin helhet: ”O! du hårda människo-sinne, Som af hämnd ej blifwer mätt, Om du hade rätt i minne, Huru du på tusen sätt, Har förtjent i afgrund qwäljas, Skulle hat hos dig ej dwäljas.”

Det kan ei sägas, at hatet ei dwäljes hos mig.

det synes passa bättre:

Huru du på tusen sätt

Har förtienat afgrundsplågor,

Släktes säkert hämdens lågor.

v. 4. i slutet

Skall din suckan något båta.21Psalm 24, vers 4 i sin helhet: ”Med din owän dig försona, Om din bön hos Gud en dag, Att för straffet dig förskona, Höras skall wed wälbehag. Skall din suckan något båta, War den första att förlåta.”

Skola suckar något båta,

Blifwe första, at förlåta.

Suckan är singulare, men bör wara plurale, eftersom de äro flera.

N:o 26 v. 6. sidsta strophen

Och hasta der sitt sidsta swåra fall22Psalm 26, vers 6 i sin helhet: ”Men osäll den, som icke lärt att wörda Den Högstes bud; han en odräglig börda, Bland toma werf, af tiden röna skall, Och hasta der sitt sista swåra fall.”

wore det ei bättre:

Och hastar hwar minut til nya swåra fall

Är ei ren mening.

v. 8:23Psalm 26, vers 8 i sin helhet: ”När för wår tid wi skola räkning göra, Hwad har han wäl att sig till godo föra? Hwad blir hans dom? Den Gud han aldrig känt, Sitt anlet har från honom fjerran wändt.”

Den latas dom är matt och ei nog emphatisk.

Kunde det ei bättre heta:

Hwad blir hans dom? Gak bort du lätjans träl,

du tidens tiuf: förlorad är din siäl.

v. 10. sidsta strophen

Ach! för oss sidst, der du förklarad är24Psalm 26, vers 10 i sin helhet: ”O Herre! Du som grents för tiden skrifwer, Som ewigt är, har warit och förblifwer; Ur tidens krets, så trång för wårt begär: Ack! för oss sist, der Du förklarad är.”

wore ei bättre?

Tag oss til Dig, där ingen tid förtär.

Hwad nu at tala om Christi förklaring? Närmare på saken bör det wara.